caniggia

Jodå! Idag uppdaterade jag något som jag inte direkt uppdaterar särdeles ofta. Det blev en ny uppsättning satin-sängkläder. De gamla jag hade var snudd på sedan snuttefiltarna och napparnas förlovade tid, med andra ord fanns det ett rätt så stort behov av lite nytt tyg i sängen. Och är det något som kan behövas för närvarande är det en rejält skön säng att få snutta kudde i. De senaste veckorna har det varit lite si och så när det kommer till just själva sömnbiten nämligen. Min sömn skulle enklast kunna beskrivas med ordet sömnbrist.
 
Vanligtvis i tider av för lite sömn blir jag inget annat än sur, vresig och lättirriterad; likt en PMS-besvärad, blöt, söndermobbad grävling skulle man kunna säga. Nu är det dock helt annorlunda. Ungefär som Iggy Pop driver jag runt i ett ständigt extas eller flumtöcken. Till skillnad mot Iggy är emellertid mitt inte artificiellt eller av det ångestladdade slaget utan ett av endorfiner framkallat drömlyckorus. Allt på grund av den där tyllbeklädda skrattfestprinsessan. Att sova är dock en ynnest. Att då få göra det i nya fräsigt underbara sängkläder gör ingenting sämre...

Sängkläderna på bilden är hämtade från filmen Fnaskungen och har ingenting gemensamt med mina sängkläder.
 

Minns ni den, i sin absurdhet, smått underhållande tidningen En ding ding värld. Vissa hävdade att den gick att lita på som om den vore "Illustrerad Vetenskap" eller som om det vore Bo G Eriksson i "Vetenskapens Värld" som proklamerat ut nyheter på löpande band om flickor som uppfostrats av ormar, kvinnor med hår i ansiktet, gruvhål till helvetet eller förbundskaptener som levt i rävgryt. Nonsensnyheter som kanske var lätta att svälja för en och annan mindre intelligent, förlorad tonåring, men för vilken normalt funtad människa som helst var det bara stort dravel. En ding ding värld finns inte idag. Den sålde kanske inte speciellt bra, med tanke på att allmänintresset på den tiden för absurditeter och abnormiteter var ungefär lika med noll.



Det smått underliga är dock att folk av idag sväljer dylik skit med hull och hår. Mer eller mindre dagligen spottar ju den så respektabla och aktningsvärda superduper-tidningen Aftonbladet ut liknande nyheter i stil med "Kathrine är smalare än en tändsticka", "Lao Pong är 4 m lång", "George miste sin familjelycka - opererade dit älgpenis" eller varför inte bjuda på ett alldeles äkta litet smakprov för att bevisa min tes (bevis). Förbaskat fina kvasinyheter i stil med TV4 och Kanal 5:s underbart, urdåliga dokumentärer om homosexuella, siamisiska tvillingar med svårartad prostatacancer, allt packeterat så det ska vara så lättsmält som bara går.
 
Det här är dock bara toppen på ett isberg; för de senaste åren har ju de här elakartade idiotnyheterna, gjorda för infantila imbeciller av finaste sort, smygit sig in alltmer på sportsidorna. Borta är de djuplodande repotagen, de skarpsinninga analyserna och de intressanta intervjuerna. Nu för tiden sitter det bara folk till förbannelse och tycker en massa i spaltmeter efter spaltmeter, samtidigt som vi bjuds på nyheter i stil med "Glenn körde bil utan bälte", "De äckligaste fotbollsskadorna" -- med tillhörande kväljbilder -- eller för att bjudra på skräckexempel nummer ett: valfri engelsk fotbollsspelares flickvän har varit på shoppingturné eller varit otrogen. Allt presenterat på sportsidorna (?!). Var är sporten undrar man lite försynt där man sitter med tidningen i handen. När man bläddrar till de reguljära nyheterna undrar man om det trots allt inte är En ding ding värld man sitter med i fåtöljen.

De sanna nyheterna är på väg bort. Ytlighet, idioti, lättglömt bjäffs härskar och hockey håller visst på och bli stort igen...