Isbrytare
Då jag var ute förra helgen skådade jag något otroligt märkligt och samtidigt beklagande sorgligt. Strax bredvid mig där jag satt i glada vänners och hinkade en öl satt det ett par. Huruvida de verkligen var ett par eller inte framgick inte direkt, men hur som helst satt det där i fåtöljerna bredvid: en man och en kvinna. De var antingen då ett sorgligt par eller två personer på kanske årtusendets mest misslyckade dejt. Dessa två individer lyckades på en hel kväll, möjligen kanske om jag överdriver kraftigt, utbyta två meningar med varandra. Om det sedan berodde på att ljudnivån i lokalen var kraftigt tinnitusframkallande så de helt enkelt inte kunde tilltala varandra eller om de var fullständigt paralyserade av den patetiska och fetlagda bartendern med fjunigt fitthår i ansiktet som hellre sprang omkring och snackade med sina bästa polare eller svängde fräsigt hippt med flaskan när han hällde upp en whiskey (!), låter jag vara osagt.
Mest troligt berodde deras tystnade på att de helt enkelt inte hade något att säga varandra. Jag påstår dock inte att de levde i ett dåligt förhållande, kanske det rätt och slätt var så att de var fullständigt överens om allting och trivdes gott med det. Eller. Det kan också ha varit så att han slog henne gul och blå, för han såg ut som en människa som gladeligen bränner hamstrar eller slår sin fru. Han tyckte antagligen att han var skyldig henne en liten god drink efter veckans vevande. Mot slutet av kvällen kom Kalmars så kallade socitét och småpåvar, då sken hustrumisshandlaren upp och sa mer till dem än vad han gjort till sitt sällskap på hela kvällen. Helt klart något av det underligaste jag skådat.
Möjligen såg någon annan något otroligt märkligt den kvällen. Ett helt sällskap som stint stirrade på ett tystlåtet par. Mm. Kankse var det så att de kändes sig uttittade och inte vågade bryta isen...
Den fd kolonialmaktens nyfunna själ...
Ok, om jag ska bilda familj vet ja var jag inte ska flytta i alla fall. Belgien liksom. Pedofil-Belgien. Det förlovade landet för all världens pederaster. Och så nu en barnamördare på det. Blir lite knivigt för landet att försöka tvätta bort sitt något skamfilade rykte nu. Som om en frisläppt, föredetta pedofilmördare kom ny till ett grannskap och skulle kläcka ur sig: - Jag lovar, jag tycker om barn... ...
Nej, Belgien verkar vara ett riktigt rövhål till land, en korsning mellan en Lars Norén-pjäs och en film av Lukas Moodysson: ångest, incest, våldtäckter och mord. Helt klart förvånande att han den där källar-Fritzl inte var från Belgien. Allt tyder ju på det. Ordet belgare borde få en ny innebörd: morbid, incestiös, mordbenägen pedofil.
Hur som känns det skönt att kunna svara: Jag har bara stannat och bajsat där, på frågan om jag varit i Belgien. Belgien -- ett riktigt skitland.
Bitterhet i glädjens högtid
Men. Så mitt i allt julstök, fullt med stöpning av ljus, stoppning av korv, kolakokning och inslagning av paket slås tv:n på. Där. Där på tv:n. Där på tv:n visar sig den där förbannade Cirkus Maximum i rutan, som varenda jävla jul förut. Cirkus Maximum, som Cirkus Scott -- fast sämre. Cirkus över huvudtaget är sämre. Sämre än vadå? undrar kanske vän av ordning. Sämre än allt blir det raka svaret. Sämre än sämst.
Hundar med paljetter som springer i ring, ryssar som hoppar på studsmatta, ukrainska barn som gör volter och sura polacker vid entrén, för att inte tala om den förbannat ostämda orkestern som sitter där på sin balkong. Värst av allt är ju dock de nedrans clownerna. För helt ärligt? Finns det någon på denna jord som finner clowner vara muntert? Skrattframkallande? De som nu tycker det är förmodligen få. Lätträknade och endast en handfull. Det borde förbaske mig införas skyddsjakt på clowner. Cirkusar borde buntas ihop och skickas hem. Åtminstone borde det bli förbjudet att visa dylika hemskheter på TV, framförallt kring jul, denna glädjens högtid...
Jag är oslagbar och skjuter från höften
Humor i det hela är dessutom att Nicklas själv lagt ut en massa stulet material i sin egen blogg, i form av musikvideos och annat. Han försöker tydligen släta över det hela med att säga något i stil med: - Men hey! Hallå?! Liksom -- en musiker måste väl kunna försörja sig på heltid om han vill, va?!
Hur det nu kan vara en ursäkt? Men. Jag vet inte om jag håller med den gode Nichlas. För helt ärligt. När ända in i Bunkeflo blev det en rättighet att försörja sig på musik om man plinkar på en gitarr?! För inte fasen är det för pengarna en musiker lirar, eller?! Jag trodde det var uppskattningen för det man gjort och musiken i sig som var poängen? Jobb finns det liksom i övrigt, även om det är lite kärvt just nu i Västergötland, men elektriker i Gävle eller så ska nog Niklas kunna knega som, om han tycker att han saknar stash...
Vill folk köpa musiken eller betala för att lyssna på den gör de det. Det är inte direkt så att musikbranschen som helhet blöder. CD-försäljningen må minska men i övrigt pissar det ju in pengar precis som vanligt. Branschen kanske ska sluta måla in sig i ett hörn och istället öppna ögonen för utvecklingen. Piratkopierat har alla alltid gjort. På gamla Agfa-band från LP-skivorna, eller på något slitet Fuji 180-minuters när man hyrt en rulle i Videobutiken. Samma sak då som nu. Skillnaden nu är kanske att det är lite fler som gör det, men då kanske man inte ska försöka trycka ned skivorna i halsen på folk och rent fascistoit skrika: - KÖP! Bättre vore kanske att tänka ut: hur möta "konkurrensen"?
Sedan vet jag inte. Jag har alltid varit lite avogt inställt till det här med att sätta upphovsrätt på en tanke, på ett ord eller ett ljud. Nu kommer det säkert springande en massa slipsnissar i kotlettkalufser och bjäbbar om äganderätt, stöld och annat tjosan. Personligen ser jag det som en aningens annorlunda att knycka en fysisk vara. Men det är klart. Kan bero på att min syn skiljer sig något mot herr Strömstedts när det kommer till om musiker verkligen är ett jobb eller inte.
Men en sak är säker om musikjättarna får som de vill med den här lagen borde en gatumusikant rent krasst kunna få rätten att springa efter folk som inte kastar mynt i gitarrfodralet och drämma gitarren i huvudet på dem...
Kanelbullens dag och konduktören från helvetet
Alla vi sansade resenärer på tåget tog naturligtvis saken i egna händer och mördade honom och hans familj, sedan åt vi kanelbullar på hans familjegrav, samtidigt som vi klippte biljetter. Vi njöt...
Mopedfläskon
Pack, löss och parasiter
Sitta på pass. Andas morgonluft. Ta en kopp kaffe. Sulta på en sockerbit. Lägga an. Krama av. Se den förbannade overallstudenten full av påsydda tygmärken stupa när denne ragglar hem efter någon putslustig, studentikos tillställning. Skulle slå allt att se dessa blekfeta, fräkniga, brillormar stupa. Fast det är klart. Det vore taskigt. De har ju anhöriga. Och alla har vi vår stund på jorden; å andra sidan: min skulle ju vara att få sitta på just ett sådant jaktpass. Vad skulle en som tyr sig till utilitarismen säga? Vad skulle gagna flest? Säkerligen jaktpass. Säkerligen. Sannerligen.
Urmakaranalogi och fanatism
De som går så långt att de blir människor som lever i fanatism är ju som väl är i minoritet. Fast det beror ju på hur man ser på saken. Att spränga sig själv i luften i hopp om att förenas med sin gud borde nog de flesta ses som en rätt så fanatisk handling, men det finns ju mer oskyldiga saker som inte är fullt så uppseendeväckande, exempelvis som att inte lära sina barn hur jorden skapades i enlighet med de rådande vetenskapliga teorierna utan istället kanske hänvisa till någon bok som skrevs för 1000-tals år sedan och sedan hävda att det ju är Guds ord, så det måste ju vara sant...
Där skiljer sig vetenskapen och religionen åt rätt så friskt. Religiösa fanatiker hänvisar till sina gamla dammiga böcker, viftar lite med dem så dammet yr och hävdar å det bestämdaste att Guds ord minsann inte kan ifrågasättas; bristen på bevis gör inget, eftersom det ju är just Guds ord. Vetenskapen förlitar sig istället på empiriska bevis och tror på teorier där bevisen är mest övertygande; är bevisen svaga eller alltför flummigt luddiga förkastas teorin. Nya teorier kan dessutom omkullvälta gamla rådande teorier om de visar sig förklara omvärlden på ett bättre sätt än de tidigare. När det gäller religion kan inget ifrågasättas. Guds ord är Guds ord, oavsett brist på bevis.
Somliga försöker då bevisa att Gud faktiskt finns, för att på så vis rättfärdiga sin tro och Guds nedskrivna ord. Ett bevis som då många tycker väger tungt är den intelligenta designen som världen runt oss visar upp: att allt i världen verkar vara perfekt ordnat, perfekt fungerande i samspel med vartannat och alldeles bedårande komplext. Designat ungefär som urverket på en gammal klocka. Således måste det finnas en urmakare -- en gud. Vad som är komplext och sinnrikt ordnat är ju dock en högst subjektiv åsikt. Ta följande exempel: Du kommer gåendes längs med gatan och får då se en svart gammal Plymouth fury komma åkandes, dessutom med bilnumret BST 666. Bara att den har bilnummret BST 666 är uppseendeväckande nog, men om du dessutom lägger till informationen att du faktiskt precis stigit av bussen och mycket väl kunde åkt en håll plats till och missat bilen, eller kanske till och med missat bussen eftersom du tvingats jobba över. Det där jobbet förövrigt är rätt viktigt för att du överhuvudtaget skulle fått en skymt av bilen, det är ju det som fört dig till stan. Lägger vi dessutom till att dina föräldrar faktiskt var tvungna att träffas, korpulera och föda och göda dig för att du skulle få se Plymouthen blir det än mer fantastiskt att du överhuvudtaget fick se den där bilen. Betänk dessutom hur många som det behövts för att just dina föräldrar skulle komma till livet. En oändligt, komplex kedja av händelser som är nödvändiga för att du skulle få en titt på bilen BST 666, då ska det ju tilläggas att vi ju bara tittat på din sida av saken. Att bilen överhuvudtaget kunde komma körandes där är ju så otroligt fantastiskt att det inte kan ses som något annat än ett mirakel. Betänk alla de uppfinningar som behövts för att göra den körduglig...
Vad som är komplext och fantastiskt är högst subjektivt, framförallt när man utgår från given fakta och söker sig bakåt bland miraklen av händelser. Fast det är klart. Guds ord är ju Guds ord så om en oxe har haft för vanan att stångas och gör det igen, stena den och dess ägare för bövelen.
Jackie och Ambjörn
Inte underligt om man blir besvärlig om man får höra negerjävel eller idiot dagarna i ända och dessutom tvingas till saker man inte vill. Lägg därtill att det talas om sträng uppfostran med aga och ris i hemmet. Kärlekslöst så det förslår.
Mobbning ska uppenbarligen också ha varit vardagen för många elever på skolan där Jackie gick på högstadiet. Inte undra på när det jobbade lärare som Ambjörn Westman där. Ambjörn Westman säger inte mycket i repotaget om Jackie. Det han säger är dock uppåt väggarna tokgalet. Han börjar med att bedyra att han är pacifist. För att stå i motsats till Jackie då, eller? För att framstå som bättre kanske? Sedan avfärdar han alla dessa hemska krigsteckningar som Jackie gjorde som liten. Ja, usch. För krigsteckningar är ju inget andra barn i 9-10 årsåldern tecknar. Det är väl snarare regel än undantag att snorungar ska teckna krig. Det är väl om en grabb tecknar fluffiga moln, blommor och rosa kaniner det börjar osa illa om du frågar mig. Hur som helst fortsätter Ambjörn raljera att han minsann kallades "Lappen" när han pluggade till lärare i Örebro. Han vet inte om Jackie tog illa vid sig när han kallades Neger-Jackie. Han kallades ju för "Lappen" och tog inte illa vid sig. Alla har väl något namn.
Antingen är Ambjörn dum i huvudet, dum i huvudet eller fullständigt pantad i pallet. Eller alla tre på samma gång. Ambjörn är precis en sådan som överhuvudtaget inte ska vara nära barn eller någon form av pedagogisk verksamhet. Ambjörn verkar vara en mycket hemsk människa och tittar säkert på våldsporr, slår sin fru, agar sina barn och reflekterar sedan över detta med argumentationen: - Jag är pacifist. Alla har väl fått stryk någon gång, jag mådde ju bra av det till exempel.
Inte underligt Jackie blev en kallblodig mördare, krigsförbrytare och troende nazist trots sin hudfärg. Han verkar inte var omgiven av annat än fegisar, idioter, muppar och norrlänningar under hela sin uppväxt. Det kan väl bara gå åt ett håll då...
Sjukdomsalstrare i samhällskroppen
De har tagit allt som är fruktansvärt med nyproducerad amerikansk hårdrock, gjort det sämre och blir sedan till på köpet uppskattade för det. Nackskott per automatik borde det ge är min åsikt. Jag menar, var är rättvisan i världen?! Har aldrig lyssnat på någon text, men skulle inte förvåna mig om de sjunger om gammal kärlek, snälla mödrar, tuffa bilar och jesus och hans moster, allt dessutom garanterat framfört på tafflig engelska av en grupp från innersta norrland. Helt ärligt skulle jag kunna ta en cykelsemester Listerlandet runt tillsammans med Brolle Junior och Lotta Engberg i mänsklighetens tjänst om Takida i och med det skickades till Gulag eller annat passande arbetsläger i modernt snitt (Givetvis skulle de få komma hem alldeles helt säkert -- kanske -- åtminstone om de skötte sig, samt dyrt och heligt svor vid att aldrig ens tänka på något som riskerade att förknippas med musik eller musikrelaterade ämnen.)
Solförmörkelse?!
Ja. Idag var det så solförmörkelse. Med tanke på den finska ångbastuvärme som råder i min lägenhet kunde en liten solförmörkelse inte kommit lägligare. Men oj vilket fiasko. Må fan anamma mig vilket dunderfiasko till solförmörkelse. Under de få sekunder solen var täckt lite sådär i ena kanten gick det fullständigt obemärkt förbi. Jag hade förväntat mig en massa druider i vita tunikor, kvinnor och barn gripna av panik och domadagsprofeter som gick gatorna upp och ner med plakat proklamerandes jordens stundande undergång.
Vad fick vi?! En socitétsdams knappa tugga var vad det blev. Horribelt. Här har man bunkrat upp med öl och jordnötter och förväntar sig i alla fall lite mer. Total eller partiell borde spela kvitta. Går tidningarna ut och skriker som om det vore något storslaget, skalle det jädrar anåda också så vara. Det blir till att frysa in sig och be om att få bli upptinad år 2126, då är nästa totala solförmörkelse i det här landet. Förhoppningsvis märks det mer än som om något förbaskat cirrus floccus-moln förirrat sig in framför solen, för mer än så var det inte tal om när den här "solförmörkelsen" drog fram...
Vad är det med folk?!
Något paffa och otroligt förvånade över mannens välvilja lyckas vi ändå få ur oss ett tack detsamma. Vi är helt enkelt inte längre vana vid att folk som man möter häver hur sig en hel harrang. Herre jösses. Helt ärligt är det ju fullständigt upp åt väggarna märkligt om någon ens hasplar ur sig ett simpelt hej.
När mannen försvunnit på behörigt avstånd lurade vi på om han helt enkelt var full, eller om han kanske var psykiskt sjuk? Störd?!
- Sicket folk! Va?! Inte ha vett nog att titta ner i backen som vanligt folk. Han kunde väl kollat klockan eller något. Kliat sig på halsen. Vad som helst. Önska trevlig kväll?! Vad är det med folk egentligen? Bah!
Sedan slöt vi upp med några andra vänner, drack rom från Mauritius utblandat med cola, blev fulla och dryftade hur det kom sig att alla de där tjejerna man tyckte var gudabenådat läckra på högstadiet numer slutat som smällfeta trebarnsmödrar...
Champions League
Men att folk är idioter har ju varit kännt sedan länge. Att ett band som E.M.D. får publicitet säger väl det mesta. Jag brukar ju slå ett slag mot musikfascismen, men någon förbaskad gräns måste det ju finnas. Gränsen är sedan länge passerad när det gäller dessa Idol-gossar. Fast gemene man verkar ju köpa kraffset, eller i alla fall lyssna på det. På RIX FM. Och så säger folk att amerikaner är dumma i huvudet. Jo. Tjena! Hallå på dig du! Lätt att kasta skit på andra utan att ta hand om sin egen bakgård. Sitta och skratta åt blekfeta tjockisar som gråter ut i Dr Phil är lätt gjort. Vi är inte ett uns bättre själv än de där isterdrypande mupparna. Om vi nu inte gör något åt det vill säga. Fotboll och öl blir man smart av har jag hört. Champions League-final ikväll. Då knäpps det upp och bänkas framför TV:n. Intelligensfrämjande och kultiverat så det förslår. Jag är på.
Kikare, läkare och rökning
Jag var ute och löpte förut -- på den steniga ön. Då såg jag en man. På håll såg han välrenomerad ut. Han verkade fotografera något.
- Åh, tänkte jag, en fotograf. Vad fotograferar han för något? Grönskande träd? Ankungar? Doftande blommor?
När jag i flygande fläng kom närmare såg jag att han inte alls fotograferade. Inte såg han speciellt välrenomerad ut heller. Kameran var dessutom en kikare. Slitna blåjeans, sunkig svart t-shirt och ett gråspräckligt hår hade han. Glodde rakt in på verandan i ett fritt främmande hus gjorde han dessutom. Jag gav honom en hörrö-du-du-vad-pysslar-du-med-egentligen-blick när jag sprang förbi honom. Han bajsade säkerligen baken brun och gav upp sina stalker-fasoner.
När jag sprang hemmåt såg jag ytterligare något som inte var att lita på. En läkare som rökte. Hallå?! Hur trovärdigt känns det, som en snattande polis liksom. Läkare ska inte röka. De ska vara sunda, säga: - 2 tabletter om dagen! och stressade slänga i sig en kopp kaffe -- inte röka. Det är osunt. Läkare ska vara sunda och friska. Inte bete sig som värsta byggarbetaren. Eller som snubbar i slitna jeans med kikaren i högsta hugg...
Lilla pronomskolan
Allt var bättre förr. Då pratade folk som man skulle och inte lustigt och fel. Nu förtiden pratar alla fel. Och lustigt. Det var bättre förr. Innan vi levde. Då pratade folk minsann som folk skulle. Skrev som de skulle gjorde de också. Och inte en massa interpunktionsfel och annat tjosan. Och börja en meningen med den kopulativa konjunktionen och var ta mig tusan inte ens att tänka på. Dödsstraff på det. Folk dog som flugor förr sägs det. Gick och tänkte en punkt före och:et. Läskigt värre.
Men skulle du av en händelse känna på dig att du kanske gör en massa skrivfel och då framförallt kanske när det gäller de eller dem och inte orkar sätta dig in i pronominas underbara värld med alla objekts- och subjektsformer, 3:e person pluralis och annat tjosan, då finns det ett litet, litet, litet knep. För det är ju så här; du skulle ju aldrig säga följande: Oss ska äta tårta. eller Ge tårtan till vi. Däremot är det många som slänger sig med: Dem ska äta tårta. eller Ge tårtan till de. Så. Känner du dig oviss i frågan. Testa med vi eller oss först. Passar vi, tar du de. Passar oss, tar du dem.
Så. Plättlätt. Jahaja. Nästa vecka blir det sociala skolan. Där lär vi oss hur man inte märker ord, samt att vi listar de 10 bästa knepen för att inte framstå som en besserwisser...
Solen och (s)köldens tecken
En dag i solens tecken. Det var varmt så det stod härliga till. Kaffe och sollapande i glada vänners lag mest hela dagen. Därefter vankades det pisk för 'Mjölkkossan' från Helsingborg under kvällen. Trots att termometern visat 20 grader i skuggan under dagen var så gott som alla mycket rutinerade och kom i tjocka jackor, tröjor, vantar, raggsockor och mössor. En person trodde dock att det även skulle fortsätta att vara varmt när solen gick ner. Ack så fel han hade. Och som han fick höra det sen. Skratten värmde dock för oss andra eftersom ju skadeglädjen är den sanna glädjen. Att sedan KFF med bröderna Elm i spetsen smiskade till Helsingborg gjorde ju även det sitt till...
Värt att notera under matchen var följande meddelande från speakern:
- En upphittad plånbok återfås vid speakerbåset mot beskrivning.
Tiden går och några minuter senare säger speakern samma sak ännu en gång. Det verkar dock inte som att någon är speciellt intresserad av den där plånboken för när matchen börjar närma sig slutet kommer meddelandet:
- En upphittad plånbok återfås vid speakerbåset mot beskrivning.
Kort därefter kommer ett meddelande till en Oscar Jansson:
- Du har en plånbok att hämta vid speakerbåset...
Det är inte bara på Öland som intelligensnivån är under all kritik, ej heller kalmariterna framstår speciellt ofta som några hjärnkirurger.
En dag vid havet
Svensk håla
Det visade sig dock att Högsby tydligen var en egen kommun. Egen slogan hade de också: Högsby - möjligheternas kommun löd den. Jo, tjena! Vad då för möjligheter? Att inte träffa en käft på en vecka eller? Snarare omöjligheternas kommun, ett tillhåll för avvikare: koprofager, volvoraggare, snusare och en och annan inavlad pedofil. Ärligt talat tror jag nog att en slogan i stil med: Högsby - en jävla håla hade fungerat nog så bra i marknadsföringssyfte.
Jag -- ett hemfridsbrott
Dimma, imma, dimma
Förmiddagsmöte. Jag hade, hurtigt lagd som jag är, beslutat att föra mig medelst cykel till det härninga mötet. Att min bil varit svårstartad den senaste tiden spelade naturligtvis inte in. Det är ju trots allt vår i luften och då gäller det att passa på att röra på påkarna.
Hur som haver kommer jag ut på gården där min världsmästarcykel står, eller brukar stå rättare sagt. Den är snudd på osynlig på grund av den oerhört svåra dimman som uppenbarligen lagt sig över natten. Jag finner cykeln sent om sider och ger mig iväg. På vägen möter jag en fetlagd kvinna i styva 30-årsåldern, överspacklad, säkerligen enligt hennes sätt att se det raffigt klädd, nonchalant hållandes en cigg i ena handen och -- hör och häpna -- solglasögon på. Japp! Inte nog med att dimman gjorde det svårt att framföra sin cykel på ett säkert sätt, hon försvårade så att säga hela situationen ytterligare genom att bekläda sig med solglasögon. Kanske låtsades hon att det var svår avgas-smog i Los Angeles som lagt sig över staden, eller något ditåt. Personligen ansåg jag det vara helidiotiskt och helt uppfuckat att en dimmans dag i Kalmar klä sig som om man var på cykeltur på den franska rivieran, speciellt när dimman alltmer påminde om Saltkråkan-tjocka av allraste svåra kvalisort.
Dimman blev dessutom tätare och tätare ju längre jag cyklade. När jag så var framme vid mötet var den så in i gudarnas tjock att handen framför mig knappast var skönjbar. Sedan när jag klev in genom dörren märkte jag att dimman även lagt sig tungt över konferensrummet. Det var då det gick upp ett Liljeholmens. Dimman var mer imma än dimma. Så går det när man inte riktigt har vanan inne att vara brillorm ständigt och jämt. Så. Det gäller att hålla inne på spott och spe gentemot fetlagda medmänniskor...