Superlag och gymnastiktaktik
Lasse Lagerbäck -- svår att förstå, lätt att avsky. När det kommer till vår förbundskapten är det himmel eller helvete. Ena stunden är han en hyllad taktiker utan dess like. I nästa sekund en korkad norrlänning som inte har ett uns av kunskap när det kommer till gruppdynamik och att få ett lag att dra åt samma håll. Jag tillhör de som svänger hej villt i mina åsikter rörande Lasse. Förnärvarande anser jag honom vara en pajas upp över öronen. I klass med Harpo Marx.
Han väljer att sätta in tre stycken herrar på det svenska mittfältet som samtliga är mitt uppe i försäsongen och som samtliga passerat bästföredatum och har en fin liten begynnande rund kula på magen. Främst avser jag nu här Anders "Taco, korttjock" Svensson. Vad sänder det för signaler till övriga lagmedlemmar och då allra mest till de två som spelar i Lyon respektive Roma -- två av europas allra bästa klubbar. Det börjar bli dags att inse för Lagerbäck att det trots allt inte är någon slump att vissa lallar omkring på träningsmatcher i gråkalla Sverige och spelar mot superlag som Partille och Falkenberg.
I mitt tycke sänder en sådan startuppställning som den igår signaler till de andra att matchen inte ska vinnas utan 0-0 räcker fin fint. För vem kan ärligt säga att de tyckte det var kul att komma i samma lag som alla de som blev valda sist på gymnastiken de gånger läraren trilskades med att inte låta Becke och Hanson som vanligt dela upp klassen mellan sig. Inte var det någon kämpaglöd som tändes i vart alla fall. Men kanske var det så att Lagerbäck tänkte att vilja slår klass och satte in sämre spelare än Nordirland förfågade över, för att på så vis slå klassen på ren vilja. Dessvärre tröt den sistnämnda.
Om nu Rydström mot förmodan skulle vilja spela i det svenska landslaget torde receptet vara enkelt. Sluta springa så förbenat och trycka i sig några pizzor i veckan för att bygga upp en stabil hydda. Landslagsplatsen skulle vara gjuten. Om bara Lagerbäck tittade på Kalmar FF emellanåt skulle Brasse-Lasse ha en chans utan att anstränga sig nämnvärt.
Han väljer att sätta in tre stycken herrar på det svenska mittfältet som samtliga är mitt uppe i försäsongen och som samtliga passerat bästföredatum och har en fin liten begynnande rund kula på magen. Främst avser jag nu här Anders "Taco, korttjock" Svensson. Vad sänder det för signaler till övriga lagmedlemmar och då allra mest till de två som spelar i Lyon respektive Roma -- två av europas allra bästa klubbar. Det börjar bli dags att inse för Lagerbäck att det trots allt inte är någon slump att vissa lallar omkring på träningsmatcher i gråkalla Sverige och spelar mot superlag som Partille och Falkenberg.
I mitt tycke sänder en sådan startuppställning som den igår signaler till de andra att matchen inte ska vinnas utan 0-0 räcker fin fint. För vem kan ärligt säga att de tyckte det var kul att komma i samma lag som alla de som blev valda sist på gymnastiken de gånger läraren trilskades med att inte låta Becke och Hanson som vanligt dela upp klassen mellan sig. Inte var det någon kämpaglöd som tändes i vart alla fall. Men kanske var det så att Lagerbäck tänkte att vilja slår klass och satte in sämre spelare än Nordirland förfågade över, för att på så vis slå klassen på ren vilja. Dessvärre tröt den sistnämnda.
Om nu Rydström mot förmodan skulle vilja spela i det svenska landslaget torde receptet vara enkelt. Sluta springa så förbenat och trycka i sig några pizzor i veckan för att bygga upp en stabil hydda. Landslagsplatsen skulle vara gjuten. Om bara Lagerbäck tittade på Kalmar FF emellanåt skulle Brasse-Lasse ha en chans utan att anstränga sig nämnvärt.