Balja

Balja, balja, balja. Jag har fått utså trakasserier på löpande band för att jag inhandlat mig en balja.
- Balja?! frågar folk förvånat.
- Ja, en balja.
- Vadå för balja?!
- En balja. En vanlig balja.
Folk tittar förundrat på mig och fortsätter pressa mig på vad det är för en balja. Jag svarar lakoniskt att det är en helt vanlig jävla bajla. Inga krussiduller. En vanlig balja. Går utmärkt att använda att bada spädbarn i så som Gud skapat dem, eller tvätta kläder i som måste handtvättas. När jag berättar detta för folk stirrar de på mig som om de sålt hjärnan.
- Vadå? Ska du ha barn eller va?
I mitt inre ser jag mig själv slå dem sönder och samman med ett fälgkors som passande nog finns till hands. Jag svarar dock något syrligt att jag tänkt använda den till att illustrera uttrycket far ända in i baljan. Om folk tidigare såg ut som om de sålt hjärnan ser de nu ut som valfritt obsklassande, snusande, vittslödder. Det vill säga: med munnen öppen och de vanligtvis något slutna koögonen vidöppna.

Balja. Jag har en balja. Och frågan är om jag någonsin varit så lycklig över en pryl jag köpt. Va?! Blir det bättre än en balja liksom. Folk som inte förstår kan dra åt h-vete, eller ända in i baljan. Jag tvättar alla mina kläder i den. De som måste handtvättas alltså. Mycket handtvätt har det blivit. Underbart så här med stundande vinter med stickat. Jag ska dock minnas att inte tvätta alla plaggen på samma gång.
 
Mera bruk i baljan boys!

Just nu

Det jag lyssnar på mest förnärvarande av olika anledningar är:
 

Presidentval coming up


En annan typ av disco på E20

Jag såg dem första gången på -- mm -- just det: på Landet runt, Sverige runt eller vad det nu heter. Detektivbyrån. Älskade det direkt. Skulle passa perfekt som ljudspår till mitt liv. Men eftersom jag räknar med att få utstå spott och spe lägger jag även in något för den breda allmänheten:

 Detektivbyrån - En annan typ av disco

 


Millencolin - E20 Norr

 

Snöboll

För er som minns Vad tyst det blev och kondomexperten.se kommer här en snutt av David Sandberg i samma anda, om ni nu skulle missat:


Löpsedlar som säljer

Det var ett par år sedan den kom, men den är fortfarande mycket underhållande, konstnärsguerillagruppen Guiltyguiltys bok Expressen ljuger och Aftonbladet fantiserar där de visar upp alla de fiktiva, ihopknåpade löpsedlar de klistrat upp på Stockholms gator som protest mot kvällsblaskornas idioti, dumhet och infantilism när det kommer till  vad som  får kladdas ned på en löpsedel. Blaskornas policy verkar ju vara att vad som helst får gå i tryck  och vem som helst får smutskastas så länge det går att försvara med argumentet -- det säljer. Att Guiltyguiltys löpsedlar dessutom emellanåt är skrämmande nära sanningen, men ändå så långt ifrån, fast fortfarande så otroligt mycket mer underhållande än: Så blir du smal på 2 veckor, eller: Kikki Danielsson svårt sjuk, som ju är två ganska så standardiserade kvällslöp, gör det hela så underbart intelligent. Eller vad sägs om:  

Staten flyttar isär Carola och Runar
Lina, 8, kände 16-årig flicka "Det är inget jag är stolt över."
40 000 svenskar bröt sig in hos Ulf Lundell. Nu hotar han lämna Sverige.
Christer Petterssons husvagn föll isär när han skulle ha sex med 14-åring.
Moderat 7-åring stoppade pengar i sandlådan



Fullständigt galna, men samtidigt egentligen inte alls speciellt otroliga. Något som gör det hela än mer underhållande är när nyhetschefen på Expressen svarar på Guiltyguiltys "kritik": - Det där verkar ju bara vara påhittat? Våra nyheter är ju sanna, eller, dom ska i alla fall vara det.

Aftonbladets redaktionschef tar det hela ett steg längre när denne idiotförklarar "vanliga" människor: - Vanliga människor ser inte omedelbart skillnad på ett sånt här löp och ett löp som vi gör och det är klart att det minskar trovärdigheten för löpsedlar.

Som om folk hade någon tilltro till det sanna i en löpsedel innan dessa gossar började knåpa falska löp. Fast det är klart? Folk verkar ju köpa skiten så felet kanske trots allt ligger i att gemene man är dum i huvudet? Usch. Folk verkar vara äckliga, men kvällsblaskor är värre...


Som att föda

Ni som följer den här bloggen som den förtjänar och som sig bör -- alltså sjukligt slaviskt -- vet att jag skrivit om en god vän till mig, som vi kan kalla Elof. Han har återigen nämnt att han tycker att bloggen bör handla mer om honom. Jag är ju därför inte heller den som är den utan tillgodoser ju gärna folk, även om underrubriken inte direkt är Om inget och allt och lite Elof.

Hur som haver lyckades Elof den här helgen med konststycket att, och nu varnar jag pryda läsare, beskriva precis exakt, in på detaljen, hur det gick till när han gått på toaletten och gjort det stora -- nummer två -- alltså klämt en kabel, byggt en nalle, lassat på, brummat, fräst en klots; kort och gott bajsat. Att beskriva detta görande gjorde han dessutom hela tre gånger på mindre än 24 timmar. På mindre än ett dygn delgav han oss alltså, om än på ett imponerat beskrivande vis, ordagrant och med ljud- och bildimitationer vad han mäktat under sina bajsningar. Två av dem är på tok för äckliga för att gå in på på något djupare plan, men det kan nämnas att de bland annat innehöll ljud som: -Uuäh! Prrffffft! Ssscchuuääsch!! Splasch!

Den som går att nämna i skriven form är tillsynes en fullt sann och riktigt berättelse och helt korrekt återgiven så som det gick till:
- Ni vet, när man gått och samlat va? Samlat på sig en massa. Så ligger det där i tarmen och bara väntar på att få komma ut. Jävlar vad ont det gör. Ont som fan. En stor klump bara. Som att föda. Aaahmmhhmm...
Vi andra nickade instämmande och höll med: som att föda.


Ernst, NHL och två små nunnor

Kan inte bestämma mig riktigt för vad som var bäst med helgen som var: om det var när jag såg Ernst Kirschsteiger på Pressbyrån; eller när jag såg två tyska nunnor som var två folkisar och ett halvt äpple höga komma dragandes på en klassisk shoppingbag på hjul i fint rutigt snitt; eller möjligen den där NHL-matchen jag var på. Kan ha varit det sistnämnda, men frågan är om inte de pundiga hippiefilmarna var höjdpunkten. De stod där på perrongen, som hämtade ur vilken 70-talsrulle som helst, så när som på den toppmoderna kameran. Filmade gjorde de. Tåg verkade det som. Passande på en perrong.



Helt säker är jag inte dock, men det känns som om de var höjdpunkten, så vida inte namnet på den kinesiska maträtten tar priset. Jag har reagerat på det förut: ma po doufo -- den koppärriga kärringens tofu. Kan ingen påpeka för resturanginnehavarna att ingen vill äta en tofu som någon ärrig kärring, kanske fortfarande full av vätskefyllda blåsor i fejjan, slevat ihop. Mår illa bara jag tänker på det. Namnet är ju dock putslustigt så det förslår. Lockar alltid till skratt, men eftersom jag sett det förut tar nog pundarna hem det ändå. Grattis pundar-hippiefilmare!

I förorten

I söndags var det tripp ut till Norsborg. Mitt första besök i en riktig förort. Eller det är klart. Jag var en helg i Biskopsgården i Göteborg för några år sedan och det  får ju trots allt klassas rätt kraftigt som en riktig förort, med allt vad det innebär av shishkebab, persiska mattor, särskrivningar och glada, tjockisar i mustasch, kavaj, välputsade skor, sittandes i grupp.

Så okej det var mitt andra besök i en förort. I och för sig arbetade jag i några veckor ute i Gottsunda i Uppsala. Det får nog klassas som rätt mycket förort det också. Så ja, det var mitt tredje besök i en riktig förort. Den här gången åkte jag dessutom på sosse-vis med tunnelbannan ut mot Dogges ghetto i Botkyrka kommun. Där vandrades och spatserades det runt bland miljonprogramshusen fulla av parabolantenner. Folk tittade skumt. Iaktagande. Undrande.



Antagligen för att vi såg helt vilse ut. Vi hittade inte riktigt rätt, jag och mitt sällskap. Vi irrade liksom omkring där i Hallunda centrum letandes efter Botkyrkahallen. Till slut frågade vi helt omanligt om vägen. Kvinnan vi frågat svarade. Besvikelsen var enorm när hon öppnade munnen. Här har vi rest så långt det bara går ut på tunnelbanelinjen, förväntar oss perser, araber, kurder, kongoleser, chilenare och människor från all världens hörn. Kvinnan vi frågat sprutar ur sig vägen till Botkyrkahallen på gotländska. Här åker man till förorten för att få en smak av världen. Vad får man? En kärring från en öjävel mitt i Östersjön.

Tupplur och investeringar

Finanskris; höjda reporäntor; banker på randen till katastrof; statskassor som går back; kokainpumpade finansvalpar, vars ångest växer än mer; panik och en och annan sansad analytiker. Det går inte annat än att förundras över hur fantastikt psykologin fungerar. Känns som om varenda kris blir en kris för att folk förväntar sig att det ska bli en kris. Det hela blir en självuppfyllande profetia. Kristankar föder och göder kris. Det är då det känns skönt att man investerat alla sina tillgångar på ett säkert och självförtroendehöjande sätt. För har man inga pengar att förlora finns ju heller inget oroa sig över. Dessutom är det ju som den gamla visan säger: den som inga byxor har han får gå med rumpan bar. Därför som jag investerade alla mina ofantliga tillgångar när det började pratas kris i kläder, så jag skulle slippa stå där utan braxor när krisen kom. Så nu har jag en ny garderob, men inga pengar på fickan. Känns tryggt. Också därför jag kunde slå upp fönstret, låta den höga höstluften strömma in, lägga mig under täcket och småmysande ta en tupplur mitt på ljusan dag utan att ha ångest över det rådande konjukturläget...

Kanelbullens dag och konduktören från helvetet

I lördags var det så en av årets stora dagar. Möjligen den största? Kanelbullens dag. En dag för glädje och fest. Vad händer så när jag sitter sprudlande glad på ett tåg? Vad händer som förstör all denna festliga stämning? Hela tågsetet var före händelsen formligen i en alldeles helt otrolig fest- och glamstämning. Det var girlanger, volanger, partyhattar, glädjetjut och skratt. Så kliver det in en konduktör, eller ja, tågvärd som SJ kallar det. Han ropar på biljetten och frågar efter nypåstigna. Samtliga i tåget bemöter honom vänligt, för inte kan väl en konduktör vara fientligt inställd till kanelbullens dag? Men tji! Där står så kondukören och ska klippa sin första biljett när någon skriker i fasa, någon svimmar, några män blir stort upprörda och frågar konduktören vad fanken han sysslar med. Konduktören ber dem överlägset sätta sig ned och folksamlingen lugna sig, sedan fortsätter han med den hemska gärningen som går stick i stäv mot allt vad kanelbullens dag står för. Han kladdar på biljetterna med en kulspetspenna. Han klipper dem inte. Han klipper dem inte. Han bara står där och kladdar, som det vore den mest naturliga sak i världen. Kladda med blå kulspets på en biljett: HALLÅ!? Var är världen på väg när inte ens en konduktör har vett att klippa biljetter på kanelbullens dag? Vad kommer härnäst liksom? Brandmän som släcker majeldar? Välklätt vitt slödder?

Alla vi sansade resenärer på tåget tog naturligtvis saken i egna händer och mördade honom och hans familj, sedan åt vi kanelbullar på hans familjegrav, samtidigt som vi klippte biljetter. Vi njöt...

'Alex'

Niclas Alexandersson ska sluta med fotbollen. I princip samtliga människor på moder jord firar med pukor och trumpeter. Ett glädjebesked av sällan skådat slag. Han ska dock ha en eloge den gode 'Alex', för sällan eller aldrig har väl någon med avsaknad av så mycket talang ändå kommit så otroligt långt och lyckats med rätt så ofantligt mycket. En stor del i det har ingen mindre än Lars Lagerbäck, som garanterat skulle tagit ut Alexandersson i landslaget om denne så varit död och begravd 6 fot under jord, såvida han nu inte tackat nej. Det verkar ju inte bättre än att den gode 'Alex' under hela sin aktiva karriär haft tungan ända upp till tolvfingertarmen på Lagerbäckarn. Kul för 'Alex' som fått sig en landslagskarriär få kan skryta om. Säkert kul för Lagerbäck med för den del -- eller kanske inte...


Men hur som helst han har ju skänkt oss en del -- den där Alexandersson -- målet mot England  i VM 2002 till exempel. Där när man satt och svor som mest över hans fullkomliga uselhet slog han till. Tack för allt 'Alex', framförallt för att du slutar.


Kaffe

Kaffe. Koffeinstinn. Kaffe i mängd. Det har pimplats rejält. Utan kaffebröd. Bara svart. Kaffe. Kaffe. Kaffe med koffein. Ingen mjölk. Inget socker. Bara Kaffe. Synd bara att de mestadels dricker Zoegas här i Kalmar. Det är inget kaffe egentligen. Det är mest en svart sörja. Som en nersolkad espresso. Snart blir det mer. Kaffe. Zoegas säkert. Kaffe. Kaffe. Kaffe. Men det går ner. Kaffe som kaffe. Kicken är poängen. Ruset av koffein. En bulle till sedan kanske. Till kaffet. Det ska bli gott. Kaffe. Inte ofta det kommer en kick nu för tiden. Ibland så. Ett par stadiga koppar java. Kan dyka upp. Kaffe. Kaffe. Kanske ta en kopp innan det är dags? Kaffe till fotboll är fint. KFF - Feyenoord. Kaffebröd på det och det är livet. Tur jag inte testat kokain...