caniggia

Tro det om ni vill, men det är inte vattenbristen i Afrika, korruptionen i Sydamerika, miljöförstöringen i de gamla Öststaterna, eller vår i västvärlden rådande slit-och-släng-konsumtion. Inget av detta är ens i närheten av att vara jordens största dilemma. Jordens största dilemma är långt mycket mer irriterande och förskräckligt upprörande än så.

Har ni någon gång blivit så där otroligt sugna på rostat bröd och då upptäckt att ni inte har några dylika mackor hemma, utan får ta något substitutbröd istället? Kanske något osötat bröd där själva brödskivan egentligen är för liten för brödrosten och försvinner ner där likt Gary Coleman på en oslagen slåtteräng. Likt förbaskat chansar ni och kör igång hela maskineriet eftersom ni längtar så efter rostat bröd. När det sedan är klart och färdigrostat är det lögn i helvete att få upp den. Ni måste ta till verktyg och andra hjälpmedel för att nå det svårt varma brödet. Och det vet vi ju hur det är. Gafflar och annat ner i brödrost går ju per automatik bort. Döden slipper vi gärna...

Va?! tänker kanske ni nu, skulle det där vara jordens största dilemma. Det finns människor i världen som tvingas äta majsgröt vareviga dag ur en gemensam skål. Jo, förvisso svarar jag då, men de kan ju å andra sidan nå den härninga gröten plättlätt och har inte alls samma problem likt mig när jag rostat för små bröd. Försöka få upp brödet. Bränna sig så smått. Sträcka sig mot besticklådan och ta fram lämpligt verktyg. Dra ur sladden. Försöka fiska upp brödet. Jordens största dilemma! ...sedan ska ju bröden bredas med smör och kanske en och annan ostskiva. Jag hade mer än gärna ätit majsgröt var dag om jag sluppit allt detta bara för att man är lite sugen på rostat bröd...

Det hände sig att vi var ett en hel rätt stor grupp som för ovanlighetens skull var ute och grillade korv. Vi var vid något som kallades för en frisksportarstuga. Vid frisksportarstugan hade frisksportarklubben sin frisksportarbastu, med måttot "frisksportare är nöjda med livet" uppbankat på väggen.

Min stora fråga nu liksom då är: - Vad fan är en frisksportare?! Jag ser män i blå shorts, vita linnen, stålgrå ögon, blont hår och alla vid namn Styrbjörn eller liknande, framför mig. De står i grupp och utför med militär disciplin något som kanske kan liknas vid tortyr, men som mest troligt är någon form av stretchning. Sedan går de in i bastun och sitter där tills temperaturen når upp mot 120 grader, tar ett djupt andetag och säger med högburet huvud: - Ah! Härligt! De andra i bastun svarar, sittandes med raka ryggar och sträckta nackar med en klar och tydlig nick. Därefter väntar de till temperaturen stigit ytterligare 20 grader, innan de med friska och spänstiga steg springer ut och slänger sig i den perfekt, kvadratiskt utsågade isvaken. Allt samtidigt som samtliga fäller kommentaren: - Ah! Härligt!

Jag vet inte vad du får för bild av en frisksportare, men mest troligt är den som min ovan, en perfektionistisk människa som helst av allt går upp klockan halv 4 på morgonen för att leta barr och bark till morgonteet och morgonbrödet. En människa med inte så lite inslag av fascism-romantisering i sig. För min del hade det lika gärna kunnat stå "Hitlerjugend är nöjda med livet" på den där bastuskylten. Frisksportare låter som något svunnet ur en tid när det fanns cykelryttare och automobiler. Det sistnämnda är då en helt vanlig bil, för er snorisar som av en händelse skulle läsa den här bloggen och få för er att det är någon slags automatiserad mobil.

Korven var hur som helst god, även om de där satans frisksportarna säkert gärna sett att vi kört in den i elden och låtet den bli till aska, för det mina vänner, det är det renaste man kan äta och frisksportare gillar sånt.