Kalmar FF vann seriefinalen med andan smått i halsen. Elfsborg hade nog baske mig gått segrande ur den fajten om Anders "Prick-på-näsan" Svensson och Tzatziki varit med. Märkligt utspel av Daniel "Jag-dricker-och-kör-bil" Mobaeck efter matchen dock. Han tyckte det var tråkigt att han blev hånad, inte minst eftersom det spred dålig stämning på läktaren. Han kanske skulle tänkt på det innan han satt sig i en bil efter haft shot-race med 'Bella' Berglund. Jag menar, spott och spe får man baske mig stå ut med om man betett sig som en idiot, sedan kan folk komma dragandes med sitt samhället-tar-hand-om-straffet-bjäbbbjäbb. Fyllerister som kör bil förtjänar inget annat än en lavett: högeryttersida...
Det verkar inte bättre än att jag kommit till ett stadie där jag är gift med mitt jobb, utan att för den skull arbeta speciellt mycket. Det skulle kanske behövas en brytpunkt? Något nytt och fräscht? Ska jag röra på mig? Ska jag utbilda mig till en liten timid optiker, vilket kan bli ett problem eftersom jag ju är rätt lång? Ska jag ut och resa? Ska jag köpa nya glasögon? Räcker det kanske med att jag bakar en paj -- eller bara tittar på cupfinalen? Kalmar FF har ju en gyllene chans att ta en liten dubbel. Miljöombyte är ju i och för sig aldrig fel? Hade jag rökt hade jag garanterat bolmat i mig en limpa om dagen för att om möjligt kunna svara på alla frågorna som hopar sig: Kommer Ingelsten sätta några bollar i den här matchen? Ska jag bli volentär i Afrika? Hur många finnar kommer Rasmus Elm ha på högerkinden? Ska jag flytta till Linköping? Till Luleå? Stockholm? Kan det vara en annalkande 30-årskris? Jag som känner mig så ung? Flåsar inte ju inte ens i trappor, har en vilopuls på 54, uppskattar TV-spel och tycker den pubertala humorn i South Park är underbar, å andra sidan tittar jag på Kobra, uppskattar Ingvar Oldsberg, tycker kaffebröd är livet och tycker dagens ungdom klär sig som horor och idioter. 30-årskris? Nej, usch! Nu tittar vi på något roligt istället och inväntar cupfinalen:
Jag har en vän. Han tyckte jag uppdaterade den härninga bloggen alldeles för dåligt. Jag sa att jag ju måste ha något meningsfullt att skriva om, eftersom det ju vanligtvis bara dryftas väsentligheter här går det ju inte bara skriva om vad skit som helst. Min vän, Elof, tyckte jag skulle skriva om honom. Jag förstod aldrig riktigt poängen. Han propsade på att han var en intressant figur som tåldes att skrivas om i en blogg. Jag köpte inte hans argument och valde därför att inte omnämna honom i den här bloggen. Elof heter egentligen något helt annat och gick förövrigt idag mannekäng inför 2 gettter, 1 retarderad dräng, 2 höns, samt 1 bonde med tillhörande fru och högrep i "gallerian" Ölands köpstad. Fråga mig inte vad han gjort som gör att han förtjänar den förnedringen, men mest troligt något mycket, mycket, mycket ont*.
*Onda ting på Öland kan vara sådant så som att vägra deltaga i ölhävning, inte vilja ha en sup, tycka sprit är äckligt eller bara helt sonika råka yttra att man kanske ska ta det lite lugnt på tisdag och inte ämnar närvara på veckans mäskprovning.
Jag tycker den är alldeles underbar. Jag vet inte om det är för att jag förknippar låten med filmen med samma namn: Girls just want to have fun, som någonstans där i 8-årsåldern var en av de allra första filmerna jag frossade i på vår videobox. Mycket för att jag nästan bara hade just den filmen. Och några grymma Chuck Norris-rullar som också gick rejält varma. Dessvärre var det inga låtar av den här kalibern i de filmerna:
Yes. Nu har det dragit igång. Paralympics. I vardagsmun: cp-os. Os:et för krymplingar, neurosedynskadade, blinda, rullstolsbundna, allergiker, krumma och säkert en och annan nervös bibliotekarie. Nu är det igång i alla fall. Hittills har det gått som smort för de svenske. De har tillskillnad mot de fullt kärnfriska svenska olympierna mäktat med fenomenala prestationer. Skönt att veta att vi har världens bästa mongos. Det är också en styrka. Sedan behöver man ju inte vara alltför svagsint för att kunna lista ut att den där skadan Anders 'prick-på-näsan' Svensson drog på sig ju i själva verket säkerligen var ett svepskäl för att kunna åka på Paralympics.
Överallt, i princip var man än tittar ser man någon på en sådan där vespa -- en eu-moppe. De ser småtrevliga ut som fortskaffningsmedel. Allt som oftast är det dock finniga tonåringar med överflöd av testosteron som far fram på dem som om cykel- och gångvägar vore något slags tivoli. Om det däremot inte är en fjuniga fjortis som kör är det mestadels ett fettberg, ett fläskmongo, en icke-dietist, kort och gott en person som är i behov av motion och rörelse. Istället för att röra på sig sitter dessa mopedfläskon och puttrar fram på en hårt arbetande vespa. Visst, kul att de kan lämna tv-soffan, fettdrypande kycklingvingar och 164:e säsongen av EastEnders och komma ut lite i friska luften. Men. Cykel?
Jahapp! Då har de börjat förpesta stadsbilden. Likt kackelackor om natten kommer de fram så här på sensommaren. Som skadedjur sprider de död och förödelse. Kanske inte riktigt, men snudd på. Så nära man kan komma åtminstone. Ohyran jag orerar om är givetvis alla dessa förbannade studenter i sina overaller i alla vedervärdiga färger: gröna, lila, spygula, chockrosa och bajsbruna. Uäh! Det borde införas en lag om nackskott på detta byke. Eller jaktsäsong. Eftersom de uppenbarligen verkar ha sin parningstid så här års kan det ju vara lämpligt att ta själva jakten nu.
Sitta på pass. Andas morgonluft. Ta en kopp kaffe. Sulta på en sockerbit. Lägga an. Krama av. Se den förbannade overallstudenten full av påsydda tygmärken stupa när denne ragglar hem efter någon putslustig, studentikos tillställning. Skulle slå allt att se dessa blekfeta, fräkniga, brillormar stupa. Fast det är klart. Det vore taskigt. De har ju anhöriga. Och alla har vi vår stund på jorden; å andra sidan: min skulle ju vara att få sitta på just ett sådant jaktpass. Vad skulle en som tyr sig till utilitarismen säga? Vad skulle gagna flest? Säkerligen jaktpass. Säkerligen. Sannerligen.
Häromdagen hörde jag en låt på tv:n. Det var ett otroligt skönt gung i den. Problemet var ju att den bara var lagd som bakgrundsmusik, så sådär überlätt att få tag på någon titel var det ju inte. Då kom jag på den geniala uppfinning min telefon är utrustad med, ni vet en sån där jag-spelar-in-en-liten-snutt-så-pratar-mobilen-med-internet-som-berättar-vad-det-är-för-en-låt-funktion. Kruxet vara bara att de babblade en massa så låten kom liksom inte med riktigt som den skulle, så den fiffiga funktionen blev helt plötsligt fullständigt värdelös. No title found eller något blev bara svaret. Jag övervägde att nynna in melodin jag hört, men eftersom mitt musiköra och taktkänsla är i klass med en vandrande pinnes avstod jag, eftersom svaret ändå alltid blir no title found även när ganska begåvade musiker försöker sig på att tralla in en truddelutt.
Suget att få veta vad det var för en låt med sånt skönt gung blev dock för stort. Jag slog slag i saken och nynnade på. Till min förvåning hittades det en låt. Jag blev självklart alldeles eld och lågor, snudd på så att jag brallade på mig. Jag letade upp låten på Youtube. Take good care of my baby med Bobby Vee. Dessvärre var det inte den låten jag hört, men tydligen den jag trallat på...