E-type
Säga vad man vill om E-type, men en sak är säker: man vet vad man får. Alltid samma visa -- och har så varit sedan urminnes tider. Talk-boxande och ständiga headbangs från herr Eriksson och så en lättklädd dam som dansar överdrivet och smått orytmiskt vid sidan om på det. Bakom dessa syns bandet med sina riktiga instrument låtsasspelandes till tonerna av ett tydligt data-dunkadunkade. Knappast bra, men man vet ju vad man får och när han släppt något nytt så går man där efter någon månad och trallar med ett fånigt leende på läpparna, fast man aldrig över sin döda kropp skulle få för sig att köpa låten. Men som sagt, men vet vad man får. Låtarna har varit identiska sedan den dagen han började ge ut musiken, men så kommer det här:
Bra eller inte, men det rubbade i vart fall mina cirklar. Vad kommer här näst liksom?! Jorden är platt och kineserna är utomjordningar?
Bra eller inte, men det rubbade i vart fall mina cirklar. Vad kommer här näst liksom?! Jorden är platt och kineserna är utomjordningar?
Husdjur
Husdjur är ett gissel. Ett gissel som människor har för sitt egna höga nöjesskull: en liten egoistisk levande leksak skulle man kunna säga. Visst går det att sällskapa bra och kanske mysa så smått i soffan med en liten illaluktande tax eller en hårfällande kattmara. Men det går aldrig att komma från att det inte direkt är för husdjurets skulle som man har det. Djurplågeri på hög nivå, ungefär i klass med minkfarmar och dylikt. Dock inte så ofta man ser svåra akitivster släppa ut en massa inneboende huskatter i det fria, trots att också de är nattdjur och inte trivs speciellt väl på några få kvadrat, precis samma lika som minkar skulle man kunna säga. Aldrig någon som tar upp den debatten.
Hur som helst kan jag säga som så att jag emellanåt i mitt arbete arbetar en aning obekvämt med en del sena nätter. Det man då längtar hem till är en fin, härligt skön säng; lugnet och friden och sakta få snusa sig till sömns. Nu vill det sig dock inte bättre än att min nya rödhåriga, fräkniga, äckelfeta granne gått och skaffat sig en liten bjäbbande förbannad äckelhund. Sova är inte att tänka på.
Jag är en sann djurvän. Jag skaffar inte något djur eftersom jag precis som alla andra i det här samhället, bortsett från någon liten socialbidragstagande farbror i för korta jeans, inte har tid att ta hand om ett husdjur. Ej heller har jag det fria utrymme i naturen som djur liksom borde få ha. Springa och fjanta runt i en park med en pinne om söndagarna räknas så att säga inte. Död åt folk med husdjur, speciellt åt grannar med bjäbbande äckelhundar...
Hur som helst kan jag säga som så att jag emellanåt i mitt arbete arbetar en aning obekvämt med en del sena nätter. Det man då längtar hem till är en fin, härligt skön säng; lugnet och friden och sakta få snusa sig till sömns. Nu vill det sig dock inte bättre än att min nya rödhåriga, fräkniga, äckelfeta granne gått och skaffat sig en liten bjäbbande förbannad äckelhund. Sova är inte att tänka på.
Jag är en sann djurvän. Jag skaffar inte något djur eftersom jag precis som alla andra i det här samhället, bortsett från någon liten socialbidragstagande farbror i för korta jeans, inte har tid att ta hand om ett husdjur. Ej heller har jag det fria utrymme i naturen som djur liksom borde få ha. Springa och fjanta runt i en park med en pinne om söndagarna räknas så att säga inte. Död åt folk med husdjur, speciellt åt grannar med bjäbbande äckelhundar...
Spinal Tap
Ni som inte sett den måste se den: This is Spinal Tap.
Subtitles
- Subtitles! SUBTITLES! SUBTITLES FÖ' I HELVETE!!!
- Vi måste ju fö' fan ha SUBTITLES så vi hö' texten...
- ...annars vet vi ju fan inte va' 'ambo säge'.
- Vi måste ju fö' fan ha SUBTITLES så vi hö' texten...
- ...annars vet vi ju fan inte va' 'ambo säge'.
Höstens stora bestyr
Jag hade storstädning idag. I min etagevåning. Som ni vet är etagevåningar alltid fyllda med sådana där otroligt vackra stora panoramafönster. Så också min. När man har storstädning putsar man rutor. Så också jag. Panoramafönster av allra vackraste sort är rätt så fyllda av rutor. Jag tog mig dock an uppgiften som den otroligt händige man jag är.
Efter mycket om och men är jag så färdig med hela bestyret. Jag är nöjd, mer än nöjd faktiskt. Då upptäcker jag att det är dubbelfönster. Jag tvingas alltså göra hela härligheten ytterligare än gång. Efter mycket om och men är jag så färdig med också det bestyret, vilket till stor del var rätt så helt exakt likadant som det tidigare. Jag sätter mig så hur nöjd som helst i soffan med en härligt doftande kopp java i handen. Tar en sipp och smakar dess arom. Känslan är underbar. Välbefinnande. Jag är nöjd.
Då. Helt plötsligt väljer solen att kika fram bakom ett grått höstmoln. Träden som skiftar i brandgult och blodrött lyser upp utanför mitt enorma panoramafönster. Höstens höga luft sveper in genom ett av de ännu öppna fönstren. Jag smakar mitt kaffe och njuter av hösten. Världen kan inte bli mer perfekt. Jag kan vara världens bäste fönsterputsare.
Dessvärre faller ljuset inte riktigt rätt helt plötsligt och jag ser till min fasa att det överallt syns hur jag slarvat och haft fullständigt helt fel armföring. Från att ha varit världens bäste går jag i en handvändning till att vara världens sämste fönsterputsare. Nu är jag dock klar ännu än gång efter att ha gjort om allt bestyr. Resultatet är inte som förut, men kaffet smakar fortfarande smaskens.
Efter mycket om och men är jag så färdig med hela bestyret. Jag är nöjd, mer än nöjd faktiskt. Då upptäcker jag att det är dubbelfönster. Jag tvingas alltså göra hela härligheten ytterligare än gång. Efter mycket om och men är jag så färdig med också det bestyret, vilket till stor del var rätt så helt exakt likadant som det tidigare. Jag sätter mig så hur nöjd som helst i soffan med en härligt doftande kopp java i handen. Tar en sipp och smakar dess arom. Känslan är underbar. Välbefinnande. Jag är nöjd.
Då. Helt plötsligt väljer solen att kika fram bakom ett grått höstmoln. Träden som skiftar i brandgult och blodrött lyser upp utanför mitt enorma panoramafönster. Höstens höga luft sveper in genom ett av de ännu öppna fönstren. Jag smakar mitt kaffe och njuter av hösten. Världen kan inte bli mer perfekt. Jag kan vara världens bäste fönsterputsare.
Dessvärre faller ljuset inte riktigt rätt helt plötsligt och jag ser till min fasa att det överallt syns hur jag slarvat och haft fullständigt helt fel armföring. Från att ha varit världens bäste går jag i en handvändning till att vara världens sämste fönsterputsare. Nu är jag dock klar ännu än gång efter att ha gjort om allt bestyr. Resultatet är inte som förut, men kaffet smakar fortfarande smaskens.
Morfar, cykeln och fredagsnätter
Var och besökte min morfar idag. I 87 år har han levt -- svindlande lång tid. Han är en kul prick, trots en krånglande höft och ständiga magsår. Han hade börjat cykla igen nu; nu så här när han opererat höften för tredje gången. Damcykel naturligtvis, så han slipper svinga upp benet över sadeln och hela konkarongen. Naturligtvis tyckte han det gick bra att cykla. Han skulle nämligen aldrig erkänna en motgång, min morfar. Ej heller skulle han försöka vara negativ. Faktiskt tyckte han att det aldrig gått bättre.
- Uj, va' dä geck, tyckte han.
Han smuttade lite på kaffet och tryckte i sig en tugga egenhändigt bakade mandelkubb och sa som så att:
- Dä' geck fattis så bra så ja' behövd'änte ens trampe i oppföra.
Men. Riktigt så bra gick det ju inte som när de cyklade till Stockholm den där sommaren 1938. De var några tonårskillar som tyckte det skulle vara lite småkul och cykla till Stockholm; ta en titt på landskampen mellan Sverige och Tyskland i friidrott liksom, som gick av stapeln på Stadion just det året. Cykla till Stockholm tänker du det är väl inte så långt. Nej, inte om man bor i Åkersberga kanske, men för en 17-årig ung bondson från mörkaste Småland, är det en rätt lång resa. Fast som han sa, min morfar:
- Dä' geck på e freda'natt ...
- Uj, va' dä geck, tyckte han.
Han smuttade lite på kaffet och tryckte i sig en tugga egenhändigt bakade mandelkubb och sa som så att:
- Dä' geck fattis så bra så ja' behövd'änte ens trampe i oppföra.
Men. Riktigt så bra gick det ju inte som när de cyklade till Stockholm den där sommaren 1938. De var några tonårskillar som tyckte det skulle vara lite småkul och cykla till Stockholm; ta en titt på landskampen mellan Sverige och Tyskland i friidrott liksom, som gick av stapeln på Stadion just det året. Cykla till Stockholm tänker du det är väl inte så långt. Nej, inte om man bor i Åkersberga kanske, men för en 17-årig ung bondson från mörkaste Småland, är det en rätt lång resa. Fast som han sa, min morfar:
- Dä' geck på e freda'natt ...
Två gäng
Vi var ett gäng. Vi gick på Mc Donalds. Det var rätt sent för att gå dit och äta. Det var faktiskt ganska nyss. Alltså cirkus rätt så precis strax efter 22. När vi så äntrar Mc Donaldset sitter det ett annat gäng där inne. Vårt gäng blir alldeles till oss; börjar tissla och tassla, småfnissa och beter oss allmänt som tjejer i 8-årsåldern. Det andra gänget äger mer eller mindre Mc Donalds. För att de var hemska Hells Angels undrar ni, eller kanske några fräsiga bandanakillar med ursprung i Chile som inte drar sig för att "cutta" dig om du säger något hemskt om deras mor? Icke! För en kalmarbo var det de största av största som satt där inne på ett sunkigt Mc Donalds: Brassarna, med Cesar Santin i centrum!
Kalmar FF:s brassar sitter alltså där och firar segern med ett klabb svettiga hamburgare. Vi förundras. Dock inte alla. När vi fått våra beställningar och satt oss till bords säger en i vårt nu inte alltför sturska gäng, till stor del bestående av illaluktande ölänningar:
- Killar! Är det inte brassarna...?!
- Jo, vilka trodde du det var då?
- Ett gäng negrer som bara satt där...
Skrattsalvorna haglade. Sedan kom Rydström in. Beställde en kaffe. Gav oss en blick. Vi tystnade, tackade för oss och gick hem...
Kalmar FF:s brassar sitter alltså där och firar segern med ett klabb svettiga hamburgare. Vi förundras. Dock inte alla. När vi fått våra beställningar och satt oss till bords säger en i vårt nu inte alltför sturska gäng, till stor del bestående av illaluktande ölänningar:
- Killar! Är det inte brassarna...?!
- Jo, vilka trodde du det var då?
- Ett gäng negrer som bara satt där...
Skrattsalvorna haglade. Sedan kom Rydström in. Beställde en kaffe. Gav oss en blick. Vi tystnade, tackade för oss och gick hem...