Den kooperativa gemenskapen
Argh! Kan väl göra ett sista tillägg så här innan det är dags att snutta kudde. Var idag och handlade på COOP för första gången på väldigt länge. Noterade då att andelen alkoholister, socialfall och andra missanpassade verkade vara kraftigt överrepresenterade. Är det inte meningen att man ska känna gemenskap i ett kooperativ. Jag kände ungefär lika mycket gemenskap där som om jag varit på en spritfest tillsammans med anabolstinna, tribaltatuerade, blonderade nybrobor iförda castrokepsar...
Opålitlig sjukvård
Varför jag inte riktigt litar på läkare...
Motormannan i min backspegel
Idag när jag kom åkandes i maklig takt hem från jobbet, så kom det en sån där typ ni vet som inte har en aning om hur man följer det som kallas för trafikrytm. Jag skulle kunna gå så långt att kalla personen ifråga något av en infantil motorist. Det ska samtidigt sägas att jag är långt ifrån någon superförare när det kommer till att framföra ett motorfordon, men åtminstone är jag själv medveten om mina begränsningar och försöker då att följa de råd som man trots allt fick för en så där 10 år sedan när trafikskolläraren mässade. Vuxet kan tyckas och lite för övermoget pretentiöst och gubbtråkigt, men likväl otroligt klokt. Jag bör givetvis direkt erkänna att jag långt ifrån följer hastighetsbegränsningar, men anser trots det att jag kör relativt genomtänkt.
Vad bilisten pysslade med idag som väckte mitt vrede var att köra upp med fronten så att det enda som syns i min backspegel var dennes nummerplåt. Kan tyckas som en bagatell, framförallt utifall bilisten förbereder omkörning. I detta fall var det inte på det viset. Personen som kör väljer nu att ligga där och låtsas vara någon slags Alain Prost. Då vi når motorvägen och hastighet 110 antar jag att han ska susa förbi och problemet vara ur världen. Icke! Scenariot är oförändrat. Det är snudd på så han penetrerar mitt avgasrör med sin kofångare. Jag väljer därför att öka tempot för att slippa denna dåre. Vägen ligger fri framför mig så inget finns där som hindrar. Efter lite enkelt gasande lyckas jag skaka bort min antagonist-bilist.
Då några minuter passerat smalnar vägen av och blir enfilig med mitträcke och jag noterar att det framför mig är lite av en kö efter en bil med släp. Jag saktar därför ner i god tid och lägger mig på ett välbehövligt avstånd bakom sistvarande bil. I backspegeln ser jag nu automobilkungen. Inget anspråk på att sakta in görs. Istället nyttjas något vad som kan ses som en tvärnit ungefär en halv meter bakom mig. Där ligger han sedan under 10 minuter innan jag svänger av vägen. Vad trodde han? Att han skulle komma fram snabbare? Att jag skulle flytta på mig? Vad hade han att tjäna på att köra i knät på mig? Jag hade lust att tokbromsa och ta en whip-lash bara för se idiotens min när det hela gick fullständigt åt helvete. När jag lämnar vägen noterar jag så dekalen som sitter på bilen:
I bilen satt uppenbarligen en övergödd, orakad man i 60-årsåldern indränkt i alltför mycket eau de cologne och var smått berusad efter den lille stärkande supen han tagit strax efter att hans ragata till frus lilla irriterande hund Snuffan bitit sönder de allra nyaste finbyxorna i gabardin. Trafiksäkerhet ska visst ligga dem varmt om hjärtat har jag hört. Jo, tjena!
Vad bilisten pysslade med idag som väckte mitt vrede var att köra upp med fronten så att det enda som syns i min backspegel var dennes nummerplåt. Kan tyckas som en bagatell, framförallt utifall bilisten förbereder omkörning. I detta fall var det inte på det viset. Personen som kör väljer nu att ligga där och låtsas vara någon slags Alain Prost. Då vi når motorvägen och hastighet 110 antar jag att han ska susa förbi och problemet vara ur världen. Icke! Scenariot är oförändrat. Det är snudd på så han penetrerar mitt avgasrör med sin kofångare. Jag väljer därför att öka tempot för att slippa denna dåre. Vägen ligger fri framför mig så inget finns där som hindrar. Efter lite enkelt gasande lyckas jag skaka bort min antagonist-bilist.
Då några minuter passerat smalnar vägen av och blir enfilig med mitträcke och jag noterar att det framför mig är lite av en kö efter en bil med släp. Jag saktar därför ner i god tid och lägger mig på ett välbehövligt avstånd bakom sistvarande bil. I backspegeln ser jag nu automobilkungen. Inget anspråk på att sakta in görs. Istället nyttjas något vad som kan ses som en tvärnit ungefär en halv meter bakom mig. Där ligger han sedan under 10 minuter innan jag svänger av vägen. Vad trodde han? Att han skulle komma fram snabbare? Att jag skulle flytta på mig? Vad hade han att tjäna på att köra i knät på mig? Jag hade lust att tokbromsa och ta en whip-lash bara för se idiotens min när det hela gick fullständigt åt helvete. När jag lämnar vägen noterar jag så dekalen som sitter på bilen:
I bilen satt uppenbarligen en övergödd, orakad man i 60-årsåldern indränkt i alltför mycket eau de cologne och var smått berusad efter den lille stärkande supen han tagit strax efter att hans ragata till frus lilla irriterande hund Snuffan bitit sönder de allra nyaste finbyxorna i gabardin. Trafiksäkerhet ska visst ligga dem varmt om hjärtat har jag hört. Jo, tjena!
Anpassning...
Ibland blir man ju bara för trött på människor som inte förstått sin egen plats i samhället. Och nu syftar jag både på sådana som tar alltför stor plats i en grupp i förhållande till sitt kunnande, utseende eller vad det nu än vara månde, likväl som sådana som besitter en oehörd talang som av en eller annan anledning inte vågar eller klarar av att plocka fram den och verkligen leva sin dröm. Det är synd om människorna...
Upplysning
Såg på allsvenskan häromveckan. Gais-KFF. Underbar seger förövrigt -- som det kan vara läge att minnas efter helgens fadäs mot Trelleborg. Vad som slog mig då jag njöt av matchen mot makrillarna var att allt var oerhört grått, blekt och bedrövligt. Tänkte först att det kunde bero på den smått krassa storbildsbilden, men väl hemma såg det lika dassigt ut på sporten. Nya Ullevi framstod än mer som den öststatsarena den verkligen är.
Frågan är vad det hela berodde på. Känslan jag fick var att det inte vara några 2000 lux som strålade ner på planen utan snarare ljuset från lampan Skyar med 3 stycken energilampor inmonterat. Berodde då detta på att Gais snålade och vägrade sätta på eljuset för att spara på energikostnaderna. Kanske är Gais långt gågna i sitt miljötänkade och ger fullständigt blanka sjuttsingen i om vi fotbollsfrälsta tvingas se matcher i ett dimmerljus värdigt en Gillestuga från 70-talet.
Ärligt talat borde det vara någon slags bestämmelse och gräns på minsta tillåtna luxtal där nere på planen när det vankas TV-sändning, likt det är i hockeyn. För länge sedan var det vi såg en match mellan Timrå-Södertälje på pissgul is. Finns det ett dylikt regelverk i fotboll efterlevs det föga och de som blir lidande är vi fopollsfantaster. Fast det är klart. Gais räknade väl inte med några TV-tittare när bönderna från ostkusten kom på besök, även om vi säkerligen var långt fler än de närmast sörjande som bildat böghög i ena kurvan på ett ekande tomt Ullevi...
Frågan är vad det hela berodde på. Känslan jag fick var att det inte vara några 2000 lux som strålade ner på planen utan snarare ljuset från lampan Skyar med 3 stycken energilampor inmonterat. Berodde då detta på att Gais snålade och vägrade sätta på eljuset för att spara på energikostnaderna. Kanske är Gais långt gågna i sitt miljötänkade och ger fullständigt blanka sjuttsingen i om vi fotbollsfrälsta tvingas se matcher i ett dimmerljus värdigt en Gillestuga från 70-talet.
Ärligt talat borde det vara någon slags bestämmelse och gräns på minsta tillåtna luxtal där nere på planen när det vankas TV-sändning, likt det är i hockeyn. För länge sedan var det vi såg en match mellan Timrå-Södertälje på pissgul is. Finns det ett dylikt regelverk i fotboll efterlevs det föga och de som blir lidande är vi fopollsfantaster. Fast det är klart. Gais räknade väl inte med några TV-tittare när bönderna från ostkusten kom på besök, även om vi säkerligen var långt fler än de närmast sörjande som bildat böghög i ena kurvan på ett ekande tomt Ullevi...
Ett förbannat ofog
Min tanke var med anledning av nedanstående inlägg att inte skriva något här på ett tag utan låta saker och ting sjunka in. Men. I en värld full av dagdrivare, patrask och annat löst folk är det lögn att försöka sig på det.
Jag har nu, liksom tidigare vid tragiska dödsfall, i trådar på diverse forum sett att många, och då menar jag många, skriver R.I.P. för att hedra och skänka en tanke till den framlidne. R.I.P. Jag talar nu inte om några utrikiska forum med engelska som språk där kanske ett Rest in peace skulle kunna vara på sin plats. Utan nu är det svenska forum och gästböcker med svenska som huvudspråk, där inte bara frasen Rest in peace används utan också dess förkortning R.I.P. och då alltsom oftast utan punkter.
I mitt tycke är det synnerligen respektlöst och knappast ett sätt man visar omtanke till den framlidne och dennes familj och vänner. Jag anser att det går att likställa med nedanstående dialog mellan två svensktalande ifråga om hänsynslöshet och ringaktning.
- Hej
- Hej
- Min mor avled igår.
- Öh! Far out dude. Rest In Peace, man!
Är det så man agerar då någon har sorg? Uppenbarligen är det väl så. Dessvärre är jag knappast förvånad med tanke på Big Brothers-generationens totala utbredning och med det intelligensbefriade förhållningssättet till världen och människan i stort de bestitter. Så i en värld full av OMG, LOL och AFK anses det väl värdigt och vördnadsfullt att skriva RIP på internet. Det är väl klart. Vila i frid anses väl mesigt... jävla idioter!
Till minne av Folke
Du var där och skänkte oss glädje
Du fanns där och gav oss skratt
Du var glad
Du var stark
Du var en vän
Du var en hjälte
Vi tänker på dig
Kommer minnas för alltid
Vila i frid, Patrik
Moralpanik?!
Det verkar inte bättre än att dubbelmoralens allra fulaste tryne nu har gjort sitt intåg i Sverige. Och det är vedervärdigt. Under kort tid har jag när jag suttit och beskådat svensk TV noterat detta otyg. Hittills är det TV4 och Kanal 5 som använt sig av skiten. Vad jag syftar på? Detta förbannade pipande när människor häver hur sig svordomar. Må hända att det låter illa, men när samma kanaler samtidigt kan visa det ena intelligensbefriade programmet efter det än mer retarderade dito undrar man om det verkligen är så förbannat farligt med en och annan svordom. Det här tramset har ju länge haft sin hemvist i dubbelmoralens förlovade land där det fått husera fritt och nu har det alltså kommit hit. Vi måste göra allt som står i vår makt för att få slut på det jävla fåneriet. Annars kommer vi säkerligen gå mot en alltmer stropp- och streber-TV, fri från naturlighet och fullständig avsaknad av verklighetsförankring. Vill det sig illa är vi redan där?!
Vi må bära på det lutheranska oket, men i ett land som blir allt mer sekulariserat blir det inte så lite dravligt när svordomar med anspelningar på satan censureras...
Vi må bära på det lutheranska oket, men i ett land som blir allt mer sekulariserat blir det inte så lite dravligt när svordomar med anspelningar på satan censureras...
Svettiga ostfrallor och pengar som flödar?!
Jag har just läst det senaste numret av Offside. Som vanligt en alldeles orgasmisk upplevelse. KFF:s bidrag i tidningen var skrivet, som alltid, på ett smått fantastiskt sätt. Tyvärr sitter jag nu här smått upprörd. Inte på något sätt på grund av texten om Kalmar FF, utan på grund av artikeln "Vägen framåt" om Allsvenskans svaga ekonomi.
I korthet syftar artikeln till att ge en syn på vad det görs i svensk fotboll åt den skrala ekonomin, Allsvenskans bedrövliga rankning och vad för åtgärder som kan tänkas behövas för att få rätsida på problemen. För, med artikeln som utgångspunkt finns det en del att göra. Den svenska fotbollen har missköts alltför länge av blekfeta
muppar i slips med sympatier åt vänster. Allsvenskan håller på att kvävas av sossesverige. När det gäller sjukvård, skola och äldreomsorg kan man säga vad man vill, men när det kommer till fotboll är det bättre att klubbarna själva får bestämma över sitt kapital och minska centralstyrningen från i det här fallet SvFF (och staten i viss mån).
För att fritt citera artikeln så måste den svenska elitfotbollen ta farväl av folkhemmet för att kunna frodas. Elitklubbarna måste profilera sig och hitta en identitet. De måste lära sig marknadsföring från grunden. Kalmar FF är ju ett lysande exempel på hur illa ställt det är i den här frågan. För att växa ytterligare måste det värnas om kapitalet och hur göra för att få det att växa? Exempel som ges är att i länderna Sverige och Portugal bor ungefär lika många, och städerna Göteborg och Porto är lika stora. Människorna i Göteborg är rikare och näringslivet är ekonomiskt starkare, vilket också gäller de båda länderna i stort. FC Porto omsätter trots detta 10% mer än de 14 klubbarna i allsvenskan tillsammans...
Vidare berättas det att privata investerare satsar 1,1 miljarder svenska kronor på en ny toppmodern golfbana i någon liten bonnhåla i mörkaste Småland. En större summa än vad som lagts på svenska fotbollsarenor de senaste 50 åren. Felet som det sägs bero på är att känslan som Allsvenskan förmedlar inte är den rätta. Det finns ingen anledning att investera i den allsvenska produkten helt enkelt. Vilket kan vara förklaringen till varför sponsorerna snarare heter Voltas kranlyft eller Sodas billackering och buss och inte H&M, Volvo, ABB, SKF eller Ericsson. Volta och Soda känner sig säkerligen ha lite mer gemensamt med kaffe och en svettig ostfralla än marknadscheferna på Volvo.
Samtidigt sitter klubbledarna där på sina feta sossearslen och undrar varför ingen gör något. I sann jantelagsanda sitter de och väntar på att kommunen ska ta tag i exempelvis arenafrågan, eller att SvFF med Herr Lagrell i spetsen ska komma springades med pengar från något halvpissigt sponsoravtal med Svenska Spel, istället för att själva försöka göra något åt saken genom att ragga pengar hos näringslivet och fotbollsintresserade potentiella privata investerare.
Jag har alltid blivit förbannad på svenska spelare som säger att de ska bli proffs trots att de redan är det i praktiken. De arbetar inte som brandmän, brevbärare eller banktjänstemän. De är fotbollsspelare. Nu som först har jag förstått vad de menar. Det är klubbarna som är amatörer... Allsvenskan andas folkrace.
För djupare läsning och mer skrämmande exempel på att svensk fotboll är svårt misskött så rekommenderar jag det senaste numret av Offside (#3 -07).
I korthet syftar artikeln till att ge en syn på vad det görs i svensk fotboll åt den skrala ekonomin, Allsvenskans bedrövliga rankning och vad för åtgärder som kan tänkas behövas för att få rätsida på problemen. För, med artikeln som utgångspunkt finns det en del att göra. Den svenska fotbollen har missköts alltför länge av blekfeta
muppar i slips med sympatier åt vänster. Allsvenskan håller på att kvävas av sossesverige. När det gäller sjukvård, skola och äldreomsorg kan man säga vad man vill, men när det kommer till fotboll är det bättre att klubbarna själva får bestämma över sitt kapital och minska centralstyrningen från i det här fallet SvFF (och staten i viss mån).
För att fritt citera artikeln så måste den svenska elitfotbollen ta farväl av folkhemmet för att kunna frodas. Elitklubbarna måste profilera sig och hitta en identitet. De måste lära sig marknadsföring från grunden. Kalmar FF är ju ett lysande exempel på hur illa ställt det är i den här frågan. För att växa ytterligare måste det värnas om kapitalet och hur göra för att få det att växa? Exempel som ges är att i länderna Sverige och Portugal bor ungefär lika många, och städerna Göteborg och Porto är lika stora. Människorna i Göteborg är rikare och näringslivet är ekonomiskt starkare, vilket också gäller de båda länderna i stort. FC Porto omsätter trots detta 10% mer än de 14 klubbarna i allsvenskan tillsammans...
Vidare berättas det att privata investerare satsar 1,1 miljarder svenska kronor på en ny toppmodern golfbana i någon liten bonnhåla i mörkaste Småland. En större summa än vad som lagts på svenska fotbollsarenor de senaste 50 åren. Felet som det sägs bero på är att känslan som Allsvenskan förmedlar inte är den rätta. Det finns ingen anledning att investera i den allsvenska produkten helt enkelt. Vilket kan vara förklaringen till varför sponsorerna snarare heter Voltas kranlyft eller Sodas billackering och buss och inte H&M, Volvo, ABB, SKF eller Ericsson. Volta och Soda känner sig säkerligen ha lite mer gemensamt med kaffe och en svettig ostfralla än marknadscheferna på Volvo.
Samtidigt sitter klubbledarna där på sina feta sossearslen och undrar varför ingen gör något. I sann jantelagsanda sitter de och väntar på att kommunen ska ta tag i exempelvis arenafrågan, eller att SvFF med Herr Lagrell i spetsen ska komma springades med pengar från något halvpissigt sponsoravtal med Svenska Spel, istället för att själva försöka göra något åt saken genom att ragga pengar hos näringslivet och fotbollsintresserade potentiella privata investerare.
Jag har alltid blivit förbannad på svenska spelare som säger att de ska bli proffs trots att de redan är det i praktiken. De arbetar inte som brandmän, brevbärare eller banktjänstemän. De är fotbollsspelare. Nu som först har jag förstått vad de menar. Det är klubbarna som är amatörer... Allsvenskan andas folkrace.
För djupare läsning och mer skrämmande exempel på att svensk fotboll är svårt misskött så rekommenderar jag det senaste numret av Offside (#3 -07).