Springa runt och lukta kiss
Det kanske nu är värt att poängtera att jag inte alls har en kissblomma i kalsongen som gör att det stinker urin, inte heller är jag oren på könet. Det som gör att jag springer runt och luktar a-lagarpissoar är den där förbannade salvan: Voltaren. När det torkat in så börjar det stinka piss. Så nu springer jag runt och luktar nedkissad alkis. Allt för att jag ska känna mig lite bättre till mods.
Den fd kolonialmaktens nyfunna själ...
Ok, om jag ska bilda familj vet ja var jag inte ska flytta i alla fall. Belgien liksom. Pedofil-Belgien. Det förlovade landet för all världens pederaster. Och så nu en barnamördare på det. Blir lite knivigt för landet att försöka tvätta bort sitt något skamfilade rykte nu. Som om en frisläppt, föredetta pedofilmördare kom ny till ett grannskap och skulle kläcka ur sig: - Jag lovar, jag tycker om barn... ...
Nej, Belgien verkar vara ett riktigt rövhål till land, en korsning mellan en Lars Norén-pjäs och en film av Lukas Moodysson: ångest, incest, våldtäckter och mord. Helt klart förvånande att han den där källar-Fritzl inte var från Belgien. Allt tyder ju på det. Ordet belgare borde få en ny innebörd: morbid, incestiös, mordbenägen pedofil.
Hur som känns det skönt att kunna svara: Jag har bara stannat och bajsat där, på frågan om jag varit i Belgien. Belgien -- ett riktigt skitland.
Kalle Gurka
Jag sitter här nu med handen i gips och begynnande seninflammation, allt för att man har en brödkniv som är uppenbart defekt. Allt verkade så bra, 5 stygn och ett litet bultande sår. Nu värker det mest. Bara för att jag använt handen och det gillade tydligen inte senorna i den. Jag förstår Kalle Kula numer, även om jag faktiskt garvar rätt friskt åt historien ändå ska erkännas. Kalle Gurka liksom. Han lirade med nummer 10 en kort sväng i Napoli trots den där gurkan, så jag är nog inte helt utträknad än. Räkna med mig i Detroit Red Wings dräkt inom snar framtid.
Pretto och bögiga Björnbusar
Det är förvisso lattjo att skoja på lajbans om att Tintin åker till Thailand och letar småpojkar, eller att Batman och Robin har avancerat läderbögssex i läderlappsgrottan, men de tankarna säger nog mer om personen som tänker dem och om dagens samhälle än om något annat. För alla figurerna är ju trots allt skrivna i en assexuell tid då snusk och pornografi var väldans mycket no-no. Att jämföra med i dag då det i princip inte går att undkomma sex och snuskerier om man nu skulle vilja. Dessutom blir det svårt att skriva äventyrsserier om man ska blanda in en massa kärleksdravel också, som mest bara tar upp plats.
Nej, att göra analysen att Batman och Tintin skulle vara bögare bara för att det saknas kvinnor i serierna är att göra det enkelt för sig. Då görs analysen utan att världsbilden och kontexten som rådde då serien skrevs tas i beaktning. Men det är klart: Batman kanske hade stomipåse eftersom vi aldrig ser honom gå på toa och klämma en kabel?!
Dessvärre görs ju sådana här analyser och slutsatser alldeles för ofta. Tintin har ju till exempel blivit anklagad för att vara rasist. Helt klart är ju att det finns en hel del rasistiska undertoner i flera av serieböckerna och klart som tusan att Tintin blir rasist då, om man inte ser till den koloniala tid han uppstod i, eller lyfter fram att världen kanske såg lite annorlunda ut. Det blir ju så att säg i stället så att serien blir ett gott tidsdokument för hur saker och ting tedde sig för cirka gurka 70 år sedan.
Naä, att dra förhastade, ogrundade, om än skojfriska slutsatser om serietidningshjältar är inte alltid helt hundra. Jag menar: Lever Björnbusarna i ett incestiöst homokollektiv?
Helsefyr vad pretto det här blev...
Skärbräda är för mesar
I köket fattade jag brödkniven, men i min iver att få i mig brödet fort så ini bänken tog jag inte fram skärbrädan. Istället fattade jag brödet i handen och drog några tag med kniven. Smärtan jag kände var obeskrivlig. Så ini helvete ont gjorde det. När jag tittade ner på handen såg jag bara ett stort köttigt sår på vänster pekfinger. Blodet hade inte börjat sippra fram och alldeles snudd på panikslagen tror jag att fingret håller på att trilla av.
Efter att min sura granne vänligt skjutsat mig till akuten får jag ligga där på en brits i 2 timmar och 45 minuter innan någon tittar till mig. Då har jag redan hunnit få mask i mina liggsår och håller på att dö av svält, men jag är inte ett dugg upprörd eller förbaskad för det. Doktorn förklarar att det hänt en större olycka och att de ligger efter en smula. Jag svarar att det är lugnt. Senast jag besökte en akut för drygt 10 år sedan satt jag nämligen på en brits på ett ganska liknande vis när ambulansen kom infarandes, men de hann knappt få ut personen som låg där i förrän denne avlidit. Att se personer dö är liksom inte speciellt upplyftande. Det är därför jag har överseende med att jag fått vänta en smula. Det finns så att säga större saker att ta hand om än något köttigt finger som ett klantarsle ställt till med efter lite brödknivsviftande. Hur som haver är jag 5 stygn rikare. Skärbräda är för mesar.
Junisar och brunkar-hockey
I natt lirar Tre kronor-junisarna VM-final i Kanada, mot Kanada, inför en hel hög med fanatiskt galna kanadicker, som säkert är småfeta, inte amerikatjocka, men lite pizzafeta sådär, tillräckligt tjocka för att framstå fruktansvärt irriterande i sin kaxighet. Tjockisar ska vara glada och fryntliga som Edvard Persson, inte något annat. Oavsett hur många som är smygfeta där bland den kanadensiska publiken så är de svenska junisarna oehört trevliga att se på när de spelar sitt frejdiga spel.
Under min uppväxt närde jag en dröm om att bli NHL-proffs, ju äldre jag blir desto mer inser jag att det aldrig kommer bli verklighet, även om jag intalar mig själv att det i princip skulle räcka med att köpa ett par nya griller och snöra på sig, dra några skär på den nyspolade isen och köra några översteg -- NHL here I come liksom. Päjäärvi, Backlund och Tedenby lär förmodligen ta sig dit, om inte annat lär de firas duktigt i många år framöver om de tvålar dit Kanada inatt. Något jag ta mig sjutton tror de gör, Tedenbys dragningar på blå mot slovakerna fick mig att bubbelskratta. Underbart att se svenskarna spela så förbaskat flärdfullt och snudd på vackert, lite ryskt så där. Det klår de Kanada med.
Är då inte det en aningens underligt. Ni som läser den här bloggen har kanske noterat att jag har en förkärlek till den danske fotbollsspelaren Christian Poulsen, en gnuggare, en slitvarg, en kämpe. Majoriteten av alla andra fotbollsspelare jag älskar är också de riktiga jäkla hälssensklåpare. När det gäller hockey dock; då gillar jag de där tekniska lirarna. De sköna små som drar en 2-3 gubbar och stänker upp den i krysset efter att ha lurat upp målisen på borta-stå. Kan ha att göra med min vilja om att vara en aningens motvals, att inte riktigt vilja tycka som alla andra, att inte tycka som pöbeln om de där förbannad Denilson-finterna eller något annat ofog som dagens fotbollslirare kör med. För det är ju så man ska hålla på i fotboll om gemene man får säga sitt, och i hockey ska man ju vara hjärndöd och vilja slå sin motståndare på käften. Kan vara därför jag skulle älska om de svenska skönspelarna spöade äckel-kanadickerna med sin förbannade brunkar- och klubban-upp-i-arslet-hockey.