Allvarligt
Det var nedrans vackert där på Öland, nästan alldeles för vackert. Jag menar, majoritéten av alla ölänningar är ju tappade långt bakom en vagn, de är så att säga otroligt bakom flötet, så frågan är om de verkligen förtjänar hela den där vackra ön; med alla stränder, ängar, taigasångare och vallmoblomster. Orättvist är nog ett bra ord.
Hur som helst spatserade jag fram där över ön, sög in den lätt fläktande havsvinden, njöt av solen, de bräkande fåren och lät mig inspireras -- så nu ska här målas. Likvidatorer. I gouache. Konstnär som jag är... ... ... ...
Zengin till Gent
Jorå. Kalmar FF ångar på. KAA Gent visade sig vara en rätt så läcker tårtbit för FF. 4-0 rakt upp i röven på belgarna, som påminde inte så lite om Bajen både på planen och i efterspelet. De såg ut att ha en hel del bollkvalité i laget, men till syvende og sidst slogs det mest höjdbollar in mot Kalmars fyrtorn, som enkelt tjongade upp bollen igen. Efter matchen lät det som det var självaste Erkan "Hej-jag-vill-bli-utomlands-proffs-gärna-i-något-soligt-land-men-jag-är-för-dålig" Zengin, som raljerade när Gents kapten tog till orda: - Vi är egentligen ett bättre lag och en annan dag hade vi slagit dem ganska lätt. De var tunga att möta och de var starka på fasta situationer och äckligt effektiva. Planen var ganska dålig också och det blåste väldigt mycket... ... ...
Känns tugget igen? Samma bjäffs som hörts i flera år från lag som gått på pumpen när de mött Kalmar. Vädligt lustigt att det i princip alltid låter så. Möjligen kanske Zengin skulle passa bra i Gent. Något för hans agent att kolla upp: om Gent är intresserade av en halvhyffsat, kasst, medioker allsvensk-fotbollssparkare.
Nu väntar riktiga UEFA-cupen. Hemma. I Borås. Borta. I Borås. Knalleland. Borås...
Urmakaranalogi och fanatism
De som går så långt att de blir människor som lever i fanatism är ju som väl är i minoritet. Fast det beror ju på hur man ser på saken. Att spränga sig själv i luften i hopp om att förenas med sin gud borde nog de flesta ses som en rätt så fanatisk handling, men det finns ju mer oskyldiga saker som inte är fullt så uppseendeväckande, exempelvis som att inte lära sina barn hur jorden skapades i enlighet med de rådande vetenskapliga teorierna utan istället kanske hänvisa till någon bok som skrevs för 1000-tals år sedan och sedan hävda att det ju är Guds ord, så det måste ju vara sant...
Där skiljer sig vetenskapen och religionen åt rätt så friskt. Religiösa fanatiker hänvisar till sina gamla dammiga böcker, viftar lite med dem så dammet yr och hävdar å det bestämdaste att Guds ord minsann inte kan ifrågasättas; bristen på bevis gör inget, eftersom det ju är just Guds ord. Vetenskapen förlitar sig istället på empiriska bevis och tror på teorier där bevisen är mest övertygande; är bevisen svaga eller alltför flummigt luddiga förkastas teorin. Nya teorier kan dessutom omkullvälta gamla rådande teorier om de visar sig förklara omvärlden på ett bättre sätt än de tidigare. När det gäller religion kan inget ifrågasättas. Guds ord är Guds ord, oavsett brist på bevis.
Somliga försöker då bevisa att Gud faktiskt finns, för att på så vis rättfärdiga sin tro och Guds nedskrivna ord. Ett bevis som då många tycker väger tungt är den intelligenta designen som världen runt oss visar upp: att allt i världen verkar vara perfekt ordnat, perfekt fungerande i samspel med vartannat och alldeles bedårande komplext. Designat ungefär som urverket på en gammal klocka. Således måste det finnas en urmakare -- en gud. Vad som är komplext och sinnrikt ordnat är ju dock en högst subjektiv åsikt. Ta följande exempel: Du kommer gåendes längs med gatan och får då se en svart gammal Plymouth fury komma åkandes, dessutom med bilnumret BST 666. Bara att den har bilnummret BST 666 är uppseendeväckande nog, men om du dessutom lägger till informationen att du faktiskt precis stigit av bussen och mycket väl kunde åkt en håll plats till och missat bilen, eller kanske till och med missat bussen eftersom du tvingats jobba över. Det där jobbet förövrigt är rätt viktigt för att du överhuvudtaget skulle fått en skymt av bilen, det är ju det som fört dig till stan. Lägger vi dessutom till att dina föräldrar faktiskt var tvungna att träffas, korpulera och föda och göda dig för att du skulle få se Plymouthen blir det än mer fantastiskt att du överhuvudtaget fick se den där bilen. Betänk dessutom hur många som det behövts för att just dina föräldrar skulle komma till livet. En oändligt, komplex kedja av händelser som är nödvändiga för att du skulle få en titt på bilen BST 666, då ska det ju tilläggas att vi ju bara tittat på din sida av saken. Att bilen överhuvudtaget kunde komma körandes där är ju så otroligt fantastiskt att det inte kan ses som något annat än ett mirakel. Betänk alla de uppfinningar som behövts för att göra den körduglig...
Vad som är komplext och fantastiskt är högst subjektivt, framförallt när man utgår från given fakta och söker sig bakåt bland miraklen av händelser. Fast det är klart. Guds ord är ju Guds ord så om en oxe har haft för vanan att stångas och gör det igen, stena den och dess ägare för bövelen.
Sambassadeur - The Park
Jackie och Ambjörn
Inte underligt om man blir besvärlig om man får höra negerjävel eller idiot dagarna i ända och dessutom tvingas till saker man inte vill. Lägg därtill att det talas om sträng uppfostran med aga och ris i hemmet. Kärlekslöst så det förslår.
Mobbning ska uppenbarligen också ha varit vardagen för många elever på skolan där Jackie gick på högstadiet. Inte undra på när det jobbade lärare som Ambjörn Westman där. Ambjörn Westman säger inte mycket i repotaget om Jackie. Det han säger är dock uppåt väggarna tokgalet. Han börjar med att bedyra att han är pacifist. För att stå i motsats till Jackie då, eller? För att framstå som bättre kanske? Sedan avfärdar han alla dessa hemska krigsteckningar som Jackie gjorde som liten. Ja, usch. För krigsteckningar är ju inget andra barn i 9-10 årsåldern tecknar. Det är väl snarare regel än undantag att snorungar ska teckna krig. Det är väl om en grabb tecknar fluffiga moln, blommor och rosa kaniner det börjar osa illa om du frågar mig. Hur som helst fortsätter Ambjörn raljera att han minsann kallades "Lappen" när han pluggade till lärare i Örebro. Han vet inte om Jackie tog illa vid sig när han kallades Neger-Jackie. Han kallades ju för "Lappen" och tog inte illa vid sig. Alla har väl något namn.
Antingen är Ambjörn dum i huvudet, dum i huvudet eller fullständigt pantad i pallet. Eller alla tre på samma gång. Ambjörn är precis en sådan som överhuvudtaget inte ska vara nära barn eller någon form av pedagogisk verksamhet. Ambjörn verkar vara en mycket hemsk människa och tittar säkert på våldsporr, slår sin fru, agar sina barn och reflekterar sedan över detta med argumentationen: - Jag är pacifist. Alla har väl fått stryk någon gång, jag mådde ju bra av det till exempel.
Inte underligt Jackie blev en kallblodig mördare, krigsförbrytare och troende nazist trots sin hudfärg. Han verkar inte var omgiven av annat än fegisar, idioter, muppar och norrlänningar under hela sin uppväxt. Det kan väl bara gå åt ett håll då...
Fet fisk kan ge sämre spermieproduktion
I helgen fick jag besök av gamla polare från min tid som kandidat vid Uppsala Universitet. De som kom var två till antalet där den ene var en skånsk paragrafryttare och den andre en paranoid moderat som såg hjärnspöken och kommunister bakom var dörr och under var list. Hur som helst drack vi, likt i gamla dar, en hel massa öl, vi levde helt enkelt drömmen.
- Living the dream.
Öl, tv-spel och jordnötter. Det är så drömmen ser ut om man har familj, barn och hela klabbet har jag hört. När vi så hade paus från allt okultiverat, ociviliserat trams valde en i sällskapet att uppdatera sig på omvärldens händelser och rattade in text-tv:n.
Han sitter där och mumlar något ohörbart var gång det kommer upp en ny nyhet. Han mumlar dessutom på skånska, vilket försvårar hörbarheten än mer. Plötsligt får han ur sig något som i alla fall hörs: - Tidsfrist i Monaco...
Tidsfrist?! tänker jag. Vad då för tidsfrist? Vem har fått mer tid i Monaco? Prins Albert? Synnerligen underligt! Det visar sig dock rätt snart att det inte alls rörde sig om Monaco. Inte någon tidsfrist heller. Synd. För jag äter rätt mycket lax.
Sjukdomsalstrare i samhällskroppen
De har tagit allt som är fruktansvärt med nyproducerad amerikansk hårdrock, gjort det sämre och blir sedan till på köpet uppskattade för det. Nackskott per automatik borde det ge är min åsikt. Jag menar, var är rättvisan i världen?! Har aldrig lyssnat på någon text, men skulle inte förvåna mig om de sjunger om gammal kärlek, snälla mödrar, tuffa bilar och jesus och hans moster, allt dessutom garanterat framfört på tafflig engelska av en grupp från innersta norrland. Helt ärligt skulle jag kunna ta en cykelsemester Listerlandet runt tillsammans med Brolle Junior och Lotta Engberg i mänsklighetens tjänst om Takida i och med det skickades till Gulag eller annat passande arbetsläger i modernt snitt (Givetvis skulle de få komma hem alldeles helt säkert -- kanske -- åtminstone om de skötte sig, samt dyrt och heligt svor vid att aldrig ens tänka på något som riskerade att förknippas med musik eller musikrelaterade ämnen.)
Melodikrysset
Så vaknar man upp en regnig lördag en sommardag hemma hos sina föräldrar. Vad gör man då? Det är inte så att man frågar om man kan hjälpa till med något. Då åker man trots regnet på att städa verandan, lägga om taket, fernissa båten, klippa gräset eller något annat kroppsgöra. Jag är inte sådan att jag gärna lyfter ett finger i onödan så att säga. Nej, vad jag istället gör är att slås av ett sjukt underligt infall. Radion står på där mor min står och knådar bullar. Signaturen till Melodikrysset går på och i ett skumt rus beslutar jag mig för att lösa saken. Förmodligen första och sista gången i mitt liv -- trots fullständig succé. Jag lyckas nämligen med det fullkomliga konststycket att lösa hela krysset, om än med viss hjälp av min kära moder när Putte Wickman blåste klarinett. Höjdpunkten för egen del var dock när jag knäckte en finsk folkvisa. Det är inte direkt det första ämnet jag skulle välja i Jeopardy om man så säger: - Finska folkvisor 500, tack!
Det enda grå på himlen med lösningen av melodikrysset var att jag kände mig en aningens jätteäldre än vad min ålder enligt passet är. Jag hade förvandlats från en skön, tillbakalutade, über-fräckt fräsig snubbe i de knappa 30 till en äldre herre över de 70. Jag hade liksom hoppat över ett halvt jävla liv. Jag skippade det där med familj, barn och barnbarn, bussresor, få pension, PRO och hela härligheten och gick rakt på de trista lördagarna med radion och Melodikrysset. Ett tag funderade jag allvarligt på att bringa mig själv om livet, men så ringde Joel, så nu ska jag, Joel och Lennart spela lite boule, mosa i oss en massa mandelkubb och sörpla kaffe på fat samtidigt som vi sultar på en sockerbit. Tur det finns likasinnade.
Solförmörkelse?!
Ja. Idag var det så solförmörkelse. Med tanke på den finska ångbastuvärme som råder i min lägenhet kunde en liten solförmörkelse inte kommit lägligare. Men oj vilket fiasko. Må fan anamma mig vilket dunderfiasko till solförmörkelse. Under de få sekunder solen var täckt lite sådär i ena kanten gick det fullständigt obemärkt förbi. Jag hade förväntat mig en massa druider i vita tunikor, kvinnor och barn gripna av panik och domadagsprofeter som gick gatorna upp och ner med plakat proklamerandes jordens stundande undergång.
Vad fick vi?! En socitétsdams knappa tugga var vad det blev. Horribelt. Här har man bunkrat upp med öl och jordnötter och förväntar sig i alla fall lite mer. Total eller partiell borde spela kvitta. Går tidningarna ut och skriker som om det vore något storslaget, skalle det jädrar anåda också så vara. Det blir till att frysa in sig och be om att få bli upptinad år 2126, då är nästa totala solförmörkelse i det här landet. Förhoppningsvis märks det mer än som om något förbaskat cirrus floccus-moln förirrat sig in framför solen, för mer än så var det inte tal om när den här "solförmörkelsen" drog fram...