Silver for the win

Jag har en rätt saftig kalufs. Inget afrokrull kanske, men rätt tjockt sådär. Eller. Ja. En rätt vanlig svensk standardfrisyr möjligen. Råttfärgat. Men. Inga vikar! Jag har håret kvar på skallen med andra ord. Jag är ingen flintis. Ingen överkamning. Vad händer så häromdagen. Jag står i allsköns ro rakt upp och ner, när det kommer fram två 14-åriga snorisar till mig. Blondiner gloendes med dumma ko-ögon på ett sådant där sätt som bara blonda tonårsbimbos klarar av. Då säger de till mig utan pardon: - Du är gråhårig!
- Va? VA?! Jag?! Inte en chans! JAG?! Gråhårig? Skulle jag vara gråhårig... gråhårig?! No way motha'fucka's! Allvarligt alltså?! G-R-Å-H-Å-R-I-G?! Bah! Hmpf!

Jaja. Nu har jag fått det bekräftat. Jag är gråhårig. Gråhårig. Smaka på det. Känn på det ordentligt i munnen. Gråhårig. Rulla det på tungan. Gråhårig. Jag börjar bli till åren kommen. Å andra sidan. Känn dess arom. Gråhårig. Vällagrat. Gråhårig. Fasen vet om det inte smakar fågel ändå. Söstra mi var ju helt täckt av gråa år före 30, men har ju sedan dess ljugit för hela världen och helt ovärdigt färgat det. Samma lika kanske händer mig. Jag kanske blir en riktig jäkla silverräv. Då ska det basuneras ut, med pompa och ståt. Det vore något trots allt. Bara att förlika sig med det. Jag. Gråhårig. En silverräv.

Flygan

Det är inte bra att svälja flugor när man är ute och springer. Tydligen. Har jag hört.

Champions League

I videobutiken. Vid den där hyllan med bara svenskt. Jag äcklades. Det som svensk film hade att erbjuda var kräkmedel. Kräkmedel av rätt stark sort. Snabbverkande. Jag kaskadspydde rakt över alla filmerna. Nu ljög jag. Jag fick lite kväljningar bara; över svenskens urusla sinne för smak och över vad som uppenbarligen går hem i stugorna. Där i hyllan stod Beck-filmer i rad efter rad efter rad. Kommisarie Wallander trängdes med skräp baserat på Liza Marklund. Med tanke på den mängd och variation av skitfilmer som fanns i hyllorna drar jag slutsatsen att folk är idioter, imbeciller utan tillstymmelse till kritiskt tänkande. Se en svårt alkad dramaten-skådis vara arg på Sunes pappa verkar vara habil underhållning tydligen. Uppstötningen var uppe och vände bara jag tänkte på det. Lite glad och stolt blev jag dock. Jag har lyckats undvika varenda förbaskad film av de som stod där.

Men att folk är idioter har ju varit kännt sedan länge. Att ett band som E.M.D. får publicitet säger väl det mesta. Jag brukar ju slå ett slag mot musikfascismen, men någon förbaskad gräns måste det ju finnas. Gränsen är sedan länge passerad när det gäller dessa Idol-gossar. Fast gemene man verkar ju köpa kraffset, eller i alla fall lyssna på det. På RIX FM. Och så säger folk att amerikaner är dumma i huvudet. Jo. Tjena! Hallå på dig du! Lätt att kasta skit på andra utan att ta hand om sin egen bakgård. Sitta och skratta åt blekfeta tjockisar som gråter ut i Dr Phil är lätt gjort. Vi är inte ett uns bättre själv än de där isterdrypande mupparna. Om vi nu inte gör något åt det vill säga. Fotboll och öl blir man smart av har jag hört. Champions League-final ikväll. Då knäpps det upp och bänkas framför TV:n. Intelligensfrämjande och kultiverat så det förslår. Jag är på.


Lekispop

Somliga fnyser åt lekispop. Jag kan tycka det är trevligt. Folk i gemen är ju inte direkt några hjärnkirurger, så varför lyssna på dem. Lekispop kan ju vara glädjebringande, men det får ju inte vara vad skräp som helst är klart. Text betyder ju en del. Allt snudd på. Vem vill höra en lekispoplåt av något spån med Idol-epitet. Nej! Bort.

Säkert däremot. Alltså hon den därninga Hello Saferide har gjort en låt som gått mig förbi: Sanningsdan. För något halvår sedan kom den tippar jag. Lekispop av bästa snitt. Naivt glatt med en alldeles underbar touch av socialrealism:


Kikare, läkare och rökning

Jag var ute och löpte förut -- på den steniga ön. Då såg jag en man. På håll såg han välrenomerad ut. Han verkade fotografera något.
- Åh, tänkte jag, en fotograf. Vad fotograferar han för något? Grönskande träd? Ankungar? Doftande blommor?
När jag i flygande fläng kom närmare såg jag att han inte alls fotograferade. Inte såg han speciellt välrenomerad ut heller. Kameran var dessutom en kikare. Slitna blåjeans, sunkig svart t-shirt och ett gråspräckligt hår hade han. Glodde rakt in på verandan i ett fritt främmande hus gjorde han dessutom. Jag gav honom en hörrö-du-du-vad-pysslar-du-med-egentligen-blick när jag sprang förbi honom. Han bajsade säkerligen baken brun och gav upp sina stalker-fasoner.

När jag sprang hemmåt såg jag ytterligare något som inte var att lita på. En läkare som rökte. Hallå?! Hur trovärdigt känns det, som en snattande polis liksom. Läkare ska inte röka. De ska vara sunda, säga: - 2 tabletter om dagen! och stressade slänga i sig en kopp kaffe -- inte röka. Det är osunt. Läkare ska vara sunda och friska. Inte bete sig som värsta byggarbetaren. Eller som snubbar i slitna jeans med kikaren i högsta hugg... 


Händig

Ni känner till min inlånade rosa cykel. Nu har jag fått en ny cykel. Min alldeles egna. En blå. En fartvind av sällan skådat slag. Så det var dags att lämna tillbaka den inlånade rosa. Dessvärre var det pyspunka på den. Jahaja. Inte mycket att göra åt. En chans att få känna sig lite händig så där bara. Tummen sitter nämligen rätt så precist mitt i handen. Räcker med att sätta på sig snickarebältet, sjunka ned i soffan och se herr Timell slå i en spik liksom. Händighetskänslan sprider sig i kroppen. Nu var det dock på riktigt.

Skruva loss däck. Fastrostad mutter. Skruva loss däck. Ta ur innerslang. Söka pyspunka. Jättehål hittat. Ny slang måste inhandlas. Slut på Clas Ohlsson. Iväg till cykelreparatörn. Stängt. Klockan 12. 3 minuter för sent. Svettigt.

Tillbakalämningen av den inlånde rosa cykeln sköts således upp. Men vad är det för förbannad butik som stänger klockan 12 en lördag?! Folk köper väl för ända in i hela helsefyr inte kedjeskydd eller en ny tolvväxlad bockstyre halv 10 en lördagsmorgon?! Herrejesusjävlar, men chansen att få känna sig lite händig dyker ju upp igen därmed. Det är väl det som är det glädjande i hela kråksången.

Japaner, japaner, japaner

Japaner alltså. Helt galna.


EM 2009

Folk snackar mycket EM-trupp nu. Larsson hit och Larsson dit. Inte mycket att säga om. Obligatoriska skottpengar på Daniel Andersson, Markus Allbäck och Niclas Alexandersson. Jag gillar ju dock inte att vara som folk är mest så jag tar och tittar lite på vårt kära U-21 istället. Truppen som är uttagen till den lilla turneringen här hemma ser förbaskat giftig ut måste jag säga:

Målvakter
Johan Dahlin, Trelleborgs FF
Pär Hansson, Helsingborgs IF

Backar
Rasmus Bengtsson, Trelleborgs FF
Mattias Bjärsmyr, IFK Göteborg
Emil Johansson, Hammarby
Per Karlsson, AIK
Mikael Lustig, GIF Sundsvall
Martin Olsson, Blackburn Rovers FC
Jesper Westerberg, Halmstads BK

Mittfältare
Denni Avdic, IF Elfsborg
Emir Bajrami, IF Elfsborg
Sebastian Castro-Tello, Hammarby
Rasmus Elm, Kalmar FF
Guillermo Molins,  Malmö FF
Kristoffer Näfver, Örebro
Sebastian Rajalakso, Djurgården
Gustav Svensson, IFK Göteborg
Robert Åhman-Persson,  Viborg FF

Forwards
Marcus Berg, FC Groningen
Johan Oremo, Gefle IF
Ola Toivonen, Malmö FF
Pontus Wernbloom, IFK Göteborg

Otroligt svårt att ta ut en startelva utan att lämna rejält talangfulla lirare utanför. Noterbart är att Rasmus Elm är yngst i gänget så när som på 4 stycken spelare, trots det har han mäktat med över 60 matcher i Allsvenskan. Det ser lovande ut inför EM nästa år...

Sommarkänsla

Jag gick över nyklippt gräs för att få känna doften. Härligt. Men. Jag är allergisk mot gräs. Tydligen.

Muntert så att det...

Fest i glada vänners lag. Supertestning av 118100:s nya jättetjänst. Givetvis ska den sättas på det yttersta provet. Glada i hatten som vi är väljer vi den svåraste av alla svåra frågor. En av Chris de Köks bästaste brevfrågor:
- Hej! Jag är en siamesisk tvilling med 3 huvuden som har fått ett hår på könet. Vems är det?
Svaret som kom är kanske bland det mest underbara som finns. Kanske.
- Könshåret är antingen ditt, ditt eller ditt eftersom ni är tre stycken huvuden, men blir osams om det så tycker vi att ni ska raka bort det så är alla problem borta. Ha en trevlig kväll!
Otroligt muntert av dem att önska en trevlig kväll. Ta mig tusan.

Glad

Idag har det varit en sån där dag när man lägger märke till småsaker som gör en glad. Som när en liten parvel på säg 4 pinnar kom idiottrampades på en tuffig liten trehjuling spottandes och fräsandes som värstaste räserbilen; eller när en tjej på cirka 13 baljor blockerade vägen för mig, knäppte mig bokstavligen på näsan och sprang gapflabbandes därifrån; eller när jag fick ett MMS med en naturskön bild som visade en väns arbetsplats, då blev jag glad, även om platsen där jag just då befann mig var rätt så trist, men jag blev glad å hans vägnar. Gladast har nog dock solen gjort mig. Brun har den också gjort mig.

Regression

Vissa flyr från krig. Vissa flyr undan rättvisan. Vissa flyr för att glömma. Vissa flyr från vardagens tristess. Där någonstans hamnar väl jag kan tänkas. Fly är må hända ett starkt ord. Men vad är det annars man gör när man sätter sig för att se på filmer om serietidningsrobotar, spelar tv-spel från mitten av 80-talet, svullar i gamla klipp på youtube eller tittar på VM-krönikan från '94 om och om igen.

Regression så det förslår. Finna lugnet, glädjen och det simpla; det oskuldsfulla, oskyldiga från förr -- fritt från bekymmer och djupa tankar. Regression för att hitta tillbaka till det där som fanns där som barn. Transformers är min regression; tillsammans med tusen andra saker. Nu blir det till att äta chokladbollar (förr: negerbollar), också det kanske någon form av tillbakagång till ett svunnet, mer primitivt stadie, om än kanske också mycket enklare...


'Banka negerskalle'

Igår gjorde jag chokladbollar, eller negerbollar som det hette förut. Jag gillar negerbollar bättre. Jag är uppväxt med negerbollar liksom. Klart är ju dock att ordet bildades i en tid när det kanske inte var så där alldeles helt rumsrent och oskuldsfullt som när jag sprang runt som barn och skrek att jag ville ha negerbollar. Dagens Nyheter skrev exempelvis följande under OS 1936: "Höjdhoppsnegrerna [...] verka -- förlåt att jag måste säga det -- mer apor än människor när de klänga sig upp i luften längs någonting som inte finnns, men som mycket väl kunde vara lianer"* och Svenska Dagbladet ville ju inte vara sämre så de skrev att Olle Tandberg blev trött av att "banka negerskalle"**, när han gick en tungviktsmatch under samma OS. Som sagt, inte fullt lika oskuldsfullt. Det kan därför vara passligt att säga chokladbollar, istället för negerbollar, även om man nu råkar vara uppväxt med det.

Förövrigt stod det i receptet att det skulle bli cirka 40 goda chokladbollar (förr: negerbollar). Jag fick bara 11. Dessutom såg mina inte ut som på bilden i kakbaksboken. Sedan tror jag inte riktigt mina chokladbollar (förr: negerbollar) hade samma konsistens. Fast så blir det om man inte följer receptet. Det är för mesar och imbeciller. Att följa receptet. Att följa receptet är som att rösta på sossarna för ens mor och far alltid gjort det. Kanske det mest menlösa som finns. Det och att följa receptet.

* DN, 3/8, 1936, s 10.
** SvD,  13/8, 1936, s 11.

Erlend Loe

Naiv. Super. Jag. Precis.


Jag dansade med älvorna

På cykeltur. Molnigt värre, men det värmde som efter ett sommaråskregn där jag for fram. Luften var alldeles stilla och nog kunde man ana den rosa himlen bakom molnen där solen gick ner. Rosa som min cykel. Eller min och min. Min inlånade rosa cykel. Som ett jehu gick den när jag förde den fram över ängarna i min ensamhet. Likt en übermanlig, välbehårad italienare lyckades jag bemästra den rosa färgen väl.

Ensam förresten. Jag hade ju min inlånade rosa cykel som sällskap och runt mig dansade älvorna i mängd. I en virvlande dans for de runt mig och ut över ängarna -- än hit, än dit. I skogsbrynet stod några troll med sina vättepolare och hånlog och skrattade i mjugg. De var bergis avundsjuka. På mig. På min inlånade rosa cykel.

image132