Mig äger ingen
Helgen tillbringades i Luleå. Det var ungefär som jag hade trott: blekfeta män, korta, krumma kvinnor, renar på gatorna och en och annan idiot som vurmade för mat som palt, surströmming, renskav, rå fisk och älgbajs. Allt det där kanske är måttat lite mellan tummen och pekfingret, men ni förstår principen -- norrlänningar liksom. Jag fick dock uppleva midnattssolen, eller ja solen var väl strax under horisonten, men det var inte direkt som att sitta och klämma i Lummelundagrottorna. Det tråkiga med den där solen var att den inte värmde för fem öre utan vi fick gräva bivack på vägen hem från krogen. På morgonen räddades vi av en samling samer på skoter.
När det var dags att åka hem till Kalmar visade det sig att flyget var försenat något förbaskat så det blev till att sitta och läsa bok i vänthallen. Boken jag läste var ingen annan än Åsa Linderborgs Mig äger ingen, världens just nu bästa bok om du frågar mig. Det säger jag förvisso alltid när jag läst ut en bok, men sällan eller aldrig har jag skrattat högt och gråtit om vartannat så mycket som när jag sträckläste hennes bok. Sedan vet jag inte om det beror på att jag mött Åsa i egen hög person, varit hennes student, tagit henne i hand, tjafsat med henne om italiensk fotboll, flörtat med henne i ICA-kön, diskuterat kommunism med henne; knappast någon djupare relation, men jag har ändå träffat henne. Hennes bok träffade i vart fall mig rakt i hjärtat. Jag fick uppleva ett känslosvall utan dess like.
Jag fortsatte och läsa boken på flyget. Fnissade, fällde tårar. På Arlanda väntade mitt anslutande flyg till Kalmar. Det väntade på mig. Bara mig. Det hade stått där startklart och fullastat i lite drygt 40 minuter. Då kommer jag injäktandes med rödgråtna ögon, men med ett leende på läpparna, nöjd över att överhuvudtaget kommit med planet. Resten av kabinen gav mig onda ögat. Några terrorister längre bak i planet osäkrade sina uzis och skakade av ilska. Vi lyfte hur som. Folk fortsatte titta snett på mig, men nu mer för att jag skrattade och grät växelvis. Labil jävel det där, tänkte de säkert medan de fingrade lite på sina vapen -- terroristerna.
Väl framme i Kalmar hade jag läst ut boken. Hur bra som helst. När jag och de uppretade resenärerna steg av planet i sommarnatten möttes vi av härlig värme och den salta havsluften som letade sig in i näsan. Jag tar hellre det än sol dygnet runt.
Lagerbäck
Besvikelsen från igår har inte riktigt lagt sig. Istället har den övergått till någon slags ilska, främst riktat till de med argumenten att Sverige är ett litet land eller att Lagerbäck ju trots allt tagit oss till 5 raka mästerskap. Tittar vi på lite andra länder som är med fotbolls-EM ser vi rätt snabbt att länder med rätt hög internationell klass är ungefär lika stora med avseende på folkmängd: Portugal och Tjeckien räknar in 10 millar. Visst har vi i Sverige hård konkurrens om talangerna från andra sporter, men ett land som Kroatien har inte ens hälften så många invånare, och de är ju trots allt en rätt stor idrottsnation. Den svenska vintern må ställa till det för oss och ge oss en försäsong utan dess like, men å andra sidan är det inte direkt tropiskt klimat i Ryssland. Vi är inget stort land men i mitt tycke är det ett skitargument. Danmark spottar ur sig fotbollsspelare i samma klass som oss, där kanske folk förvisso inte är dumma nog att hålla på med idrotter som tiokamp, ishockey, vollyboll, innebandy, basket. Inte i går jag såg en dansk basketspelare direkt.
Kollar vi sedan på det här klappa-på-huvudet-det-viktigaste-är-att-delta-argumentet som kommer fram då och då när något negativt yttras om Wunderbaum-Lagerbäck*: att Sverige ju faktiskt tagit sig till 5 raka mästerskap, något ingen svensk förbundskapten tidigare mäktat med. Stort så. Det går inte att ta ifrån honom, men synar vi det lite närmare tycker jag allt vi kan tvivla så smått. Ta en titt på kvalgrupperna vi haft genom åren och fundera sedan över vilka spelare vi har haft att tillgå så tycker i vart fall inte jag det är särdeles imponerande -- vår historia till trots. Ljungberg blev trots allt utnämnd till Engelska ligans bästa spelare 2002 och Henke Larsson fick guldskon 2001. Skador har förstört mycket hit och dit, och stolpar har varit i vägen på resan till riktig framgång, men jag tror nog att någon annan än Lasse L lyckats bättre i något av dessa 5 mästerskap.
EM-kval 98/99
Sverige
England
Polen
Bulgarien
Luxembourg
VM-kval 01/02
Sverige
Turkiet
Slovakien
Makedonien
Moldavien
Azerbajdzjan
EM-kval 02/03
Sverige
Lettland
Polen
Ungern
San Marino
VM-kval 04/05
Sverige
Kroatien
Bulgarien
Island
Ungern
Malta
EM-kval 06/07
Sverige
Danmark
Island
Liechtenstein
Nordirland
Spanien
Lettland
Tar vi en titt på de där grupperna tycker jag nog att vi ska ha gått till varenda förbaskade mästerskap, precis som Lasse lyckats med, med tanke på vilka spelare han haft att tillgå under den här perioden. I mitt tycke är det bara den senaste som känns riktigt knivig, men då hjälpte ju en dansk huligan oss. I övrigt är det väl mest bara något enstaka lag i var grupp som utgör ett rejält hot i mina ögon, samt en och annan förlegad stornation. Polen '98 var inte riktigt Polen '08, och definitivt inte Polen '82. Ungern '03 med Lothar vid rodret var trots allt inte rikigt som i fornstora dagar. San Marino, Lettland och Moldavien är väl vad jag vet inte heller de några större fotbollsländer. Nej, Lagerbäck har bara gjort vad han borde. Kul att vi fått vara med om dem kan tyckas, men är vi där, då tycker jag nog vi ska försöka vinna, för det viktigaste är inte att delta, så länge man inte fortfarande myspysar runt på lekis och leker kurragömma.
* Läs föregående inlägg för förklaring.
Skäms, skämde, skämt
Är du inte lite väl dömande nu kanske du tänker. Du var ju trots allt bara där i något knappt dygn. App, app, app. Det räckte och blev över. Invånarna var möjligen det mest korkade, irriterande och påfrestande folk som någonsin existerat i hela världshistorien. Skrikiga och skräniga. Detta dessutom tillsynes helt nyktra. De hade således ingen fysisk förklaring till varför de betedde sig som idioter. Att vara full är ju liksom ett smygalibi som korkade människor kan ta till när de vill dölja sitt låga intellekt. Österrikarna var dock fullblodsidioter även fullt spiknyktra. Alla. Samtliga. Ingen undkommer. Idioter med stora bokstäver, liksom ingen slump att Hitler var född i Österrike om man så säger.
Lagerbäck?
Idag. Precis just i detta nu skäms jag dock över att vara svensk; över att Lagerbäck troligtvis har Österrikiskt påbrå och att övriga världen tvingats se på det spel vi låtsas spela, som egentligen ska vara fotboll. Inget ont om vissa spelare på planen. Det är inte deras fel att de tvingas spela, och vem skulle säga nej till en landslagsplats liksom? Det blev dock uppenbart att vissa lirare inte riktigt har det där internationella steget i sig. Ryssarna klädde av oss fullständigt. Vi var ett förbannat skämt. Förhoppningsvis innebär detta att österrikarn Lagerbäck försvinner och samtidigt drar med sig Lagrell i fallet. Sverige behöver hopp, inget dubbeltusans sosse-kollektivistiskt-grå-tänk. Kan inte någon i deras närhet ha uppsikt över deras matkorgar. Österrikare köper ju mycket: wienerkorv, wienerschnitzel, wienerbröd...
Död åt Tupzi! Död åt Wulf! Död åt alla lederhosen!
Möte med konditor aus Süd-Tirol
- Äh! Mm, so... what is your name?!
Han smilade upp sig än mer, vilket från början inte syntes vara möjligt. Leendet antog nu ett något konstlat och påklistrat utseende. Konstpausen han tagit briserade i:
- Dethleff!
Brillmongot som stod uppsmilat framför oss iförd ett snitsigt linne hette Dethleff, var en close-talker utan dess like och därtill med ett leende bortom denna värld. Det var knappt att vårt sällskap klarade hålla sig för skratt. Dethleff.
Vi utbytte artighetsfraser; varifrån vi kom och allt sådant där. Vi var från Sverige. Dethleff var från Süd-Tirolen. Vi undrade vad som fört honom till Italien och Milano. Han passade liksom nämligen inte riktigt in i sitt slitna linne, svåra solbränna och bruna sandaler. Vad gjorde han där bland alla kostymer och slipsar.
- Ajm a päjstrikokk, svarade han i bästa Arnold Schwarznegger-stil, ajm he' fü' a jopp aplikäjschon, fortsatte han nöjt och satte återigen händerna i sidorna och log sitt mest stora och påklistrade leende. Någon trodde han bakade gifflar eller kanske ett och annat wienerbröd, någon annan menade att han bakade stora pajer åt Omar i Ture Sventon.
Hur det låg till kom vi aldrig fram till för Dethleff fortsatte orera om att han varit i Milano förut für a jopp aplikäjschon. Den gången hade det gått sådär, han kunde ingen italienska nämligen. Nu hade han tillbringat 2 år i skolbänken och pluggat språket för att kunna få jobb som pastry cook i Milano. Dethleff förklarade för oss hur det fungerade när man lärde sig ett nytt språk. Han sa att man först kom till: "first level"
- ...änt dänn next level, dänn sekont level, dänn sö'd level, dänn få't level, fitt level...
Vilken level Dethleff låg på framgick inte. Vi gissade på omkring next level.
Vi önskade Dethleff lycka till med jobbsökandet och gav oss ut på gatorna i Milano. Vi såg en spetälsk och var på holländsk bjudning. En lyckad dag med andra ord.
Janne
Hansson -- stationsinspektorn
Ja! Vinst för Sverige och den lilla positiva känslan jag haft hela dagen höll i sig snudd på hela vägen. Detta Daniel A till trots. Sveriges positionspel var magnifikt. Och Petter Hansson. Oj, vilket mål! Likt ett ånglok forcerar han in den. Graciöst.
Apropå lok. Hade planerat att åka tåg i Italien till helgen. Italiens förenade tågklarerare och konduktörer ska emellertid gå ut strejk sägs det. Italienarna var väl knappast de som uppfann filofaxen om man så säger, ej heller tidtabellen. Kaos på kaos kan aldrig vara bra. Dubbeltrubbel. Jag befarar kaos och högafflar -- möjligen en och annan stinsspade.
Tyckeri i TV4
- Ja, det var nog inkast.
- Tycker DU det var inkast?
- Ja, det var solklart inkast.
- Du då? Tycker du det var inkast?
- Tveksamt, men jag kör på samma linje som de andra två.
- På direktlänk från Lugano: Vad säger ni? Var det inkast?
- Vi tycker det var inkast och på dagens presskonferens lät det som om också Lagerbäck tyckte det var inkast. Zlatan tyckte inte det var inkast, men han tyckte inkastaren skulle få spela. Lät det som. Kanske.
- Tack, drick inte för mycket espresso nu. Hö hö hö! Vad säger folk på nätet?
- Sune Hellströmer i Floda tycker inte det var inkast, men tackar för ett bra program. Han är blind, döv, stum och halt och lytt. Marko i Eskilstuna tycker det var inkast. Eller straff. Han kan inte bestämma sig.
- Ok, haha [falskt skratt], var det inkast eller inte? Det får vi veta efter reklamen.
Samma visa hela tiden, före match, under match, efter match, samma tugg hela tiden: - Vad tycker du?
Jag undrar stillsamt: var är de djuplodande analyserna av de två lagen som ämnar spela? Var är genomgången av lagens taktik? Var är en kort resumé av deras väg till EM? Var är fokuseringen på deras styrkor och svagheter? När ska vi få lära oss något matnyttigt och intressant, som vi möjligen kan ha nytta av då vi ser de lag som möts? När ska vi få slippa höra allt detta jävla tyckande? Vad tycker Bojan?
Är det något TV4 saknar är det djup och intelligens. Snaskeriletande och skandalsökande tyckeri-skitkanal är vad det är. Och jag trodde aldrig någonsin jag skulle sakna Nyström och Wernersson, men oj vad jag gör det. Nästan så att jag saknar Anna Pohjanen...
Vilskitarens bibel
Hur som har vilskitarens bibel kommit ut så här i stundande EM-tider: aftonblaskans stora EM-bilaga. Ödmjukt döpt till -- EM-bibeln. Som vanligt är den fylld med kuriosa om deltagarländerna, faktafel och en och annan subjektiv bedömning. Bland annat betygssätts samtliga spelare i vanlig ordning. Niclas Alexandersson har fått ett betyg han också. Det blev inte lilla c i uppförande direkt. Han är ju så snäll och trevlig den där Alexandersson. Men det blev hela tre plus. En, två, tre. Tre plus. Han är bra den där Alexandersson. Tre plus. Andra spelare som fick tre plus är bland andra: Deco, Materazzi, Dirk Kuyt, Zambrotta, Cassano, Evra, Gattuso, Capdevila. Den siste kommer antagligen också spela back -- precis som Alexandersson. Tre plus. Ja!
Daniel Andersson fick två plus. Två plus är inte speciellt mycket. Bland andra spelare som fick två plus precis som sidleds-Danne märks till exempel: Jermaine Jones, Sagnol, Govou, Landzaat, Senderos, Fabio Grosso och Aquilani. Daniel Andersson. Wee! Påpekas bör att ingen svensk fick ett plus. Ingen! För en sådan som Andreas Granqvist är ju "bra på huvudet" bara för att nämna en spelare i det svenska laget. Tydligen inte tillräckligt bra för att ta en plats i Wigan dock. Men. Enligt vilskitarbibeln är Granqvisten bättre än Hollands Boulahrouz, eller turkarnas Cetin, vilka bara fick ett litet ynka plus. Bara för Sevilla och Galatasaray att hosta upp pengarna som behövs för att värva ett fyrtorn på 2,012, vars styrka är att vara bra på huvudet. Heja!