Bitterhet i glädjens högtid
Men. Så mitt i allt julstök, fullt med stöpning av ljus, stoppning av korv, kolakokning och inslagning av paket slås tv:n på. Där. Där på tv:n. Där på tv:n visar sig den där förbannade Cirkus Maximum i rutan, som varenda jävla jul förut. Cirkus Maximum, som Cirkus Scott -- fast sämre. Cirkus över huvudtaget är sämre. Sämre än vadå? undrar kanske vän av ordning. Sämre än allt blir det raka svaret. Sämre än sämst.
Hundar med paljetter som springer i ring, ryssar som hoppar på studsmatta, ukrainska barn som gör volter och sura polacker vid entrén, för att inte tala om den förbannat ostämda orkestern som sitter där på sin balkong. Värst av allt är ju dock de nedrans clownerna. För helt ärligt? Finns det någon på denna jord som finner clowner vara muntert? Skrattframkallande? De som nu tycker det är förmodligen få. Lätträknade och endast en handfull. Det borde förbaske mig införas skyddsjakt på clowner. Cirkusar borde buntas ihop och skickas hem. Åtminstone borde det bli förbjudet att visa dylika hemskheter på TV, framförallt kring jul, denna glädjens högtid...
Pappafest
Stockholm i helgen. På pappafest. En fest där vi firade av den som senast blivit pappa. Vi i det här fallet var de gamla pluggpolarna. Vi har haft några sådana fester nu. De har börjat yngla av sig så smått. Vi brukar dricka öl likt i fornstora dagar på de där pappafesterna; så också den här gången.
Längst ner i en bunker som fått självaste Hannibal Lecter att mysa av välmående började vi förlusta oss på öl. Där hinkades, skålades och hyllades. Den nyblivne fadern fick en och annan välmenad ryggdunk som hyllning till hans lilla dotter; några hånade honom just för att han fått en dotter och inte som de; en liten glutt, en pojkslyngel, en snorig och högljudd grabbhalva.
- Män föder män, sa de i ett försök att framhäva sin troliga brist på manlighet, eller om det nu bara var för att de var avundsjuka då den nyblivne fadern är hingstväxt och de själva får stoltsera med små, yttepytte, pillesnorrisar. Hur som drack vi deras skål och garvade i kapp åt alla smädelser, inte minst då en gammal studentvän, som dessvärre inte kunde närvara, skickade sin hälsning per korrspondens. Den löd som så att dottern skulle komma att: "Få så mycke' stock!" Den stackars fadern satte ölen i halsen och såg ut som han nyss fått hemska inre bilder.
- Män föder män, kommenterades det lakoniskt och den stackars fadern fick sig en rejäl dos av mansgarv kastat rakt i ansiktet.
Senare på kvällen kom det fler avslöjanden från några i församlingen, också de väntade smått. En efter en faller de nu bort. En efter en ger de sig in i familjelivet: radhus, larm, Volvo, falukorv, hund, blöjbyten och allt annat tjosan som hör familjelivet till. Jag börjar känna mig som en ensam och tapper hjälte. Likt en ensam riddare rider jag ut och dödar drakar och kommer hemridandes i gryningen efter lyckat värv. Kvar är familjefäderna som vaktar sina döttrar. Gott så.
Kvällen i övrigt var helt lyckad, bortsett från att jag spillde någon jävla Tikka masala på min fina, stickade kofta, så det blev till att dra fram baljan när jag kom hem. Jävla indier, eller om det nu var ölen som var orsaken...