Anglofili och Tjongavallen
Oj, oj, oj väsnas det i de svenska stugorna. Bloggen om inget och allt, och lite Kalmar FF är tillbaka. Vi får se hur det går denna gång med upprätthållandet av ett mer regelbundet skrivande.
Henrik Larsson debuterar inom någon timme mest troligt på den högsta engelska nivån och det i Manchester Utd. För några månader sedan spelade han bland annat på Fredrikskans. Henke var bra i allsvenskan, men inte låg det något magiskt skimmer över hans bedrifter. Han flyttar till Old trafford och vips är han helt förbannat så in i bänken bra. Eller?!
Som vi alla vet har svenska lag det nedrans svårt att kvalificera sig till de europeiska cuperna, om man nu inte räknar Royal League dit, i så fall lyckas fyra lag varje säsong. Till de mer erkänd och snäppet mer internationella cuperna går det dock sämre. Beror det då på att svenska lag är så äckligt dåliga? Ja säger vissa, nej säger jag. Det råder ett visst mått av anglofili i detta land, med en enorm övertro på utländska spelare och lag. När sedan svenska lag ska möta ett utrikiskt dito är de fullmatade med kvällspressens historier om svenska lags bedrövlighet och den svenska klubbfotbollens redan dåliga självförtroende får sig ännu en knäck. Med en förlust som följd.
Beror detta då helt och hållet på medias negativa bild av klubbfotbollen i vårt avlånga land? Naturligtvis inte! Vi är sämre, framförallt på grund av att vi inte bor så många här. 9 miljoner för att vara exakt. Av dessa är det inte speciellt många som är spelklara. Flera tycker boule är en mer passlig sport. Men om våra gossar istället skulle vara pumpade med ett självförtroende a la amerikaner skulle de fortsätta gneta på vid ett 1-0 underläge mot lag från bortre Syldavien.
Ovanstående resonemang går också i mitt tycke att tillämpa på svenska spelare som blir utlandsproffs. Om vi tar exemplet Henke Larsson. Han kommer till Manchester Utd. som en betrodd spelare med fullt stöd i ryggen. Även om en viss press på honom då tillkommer antar jag att det är förbannat mycket skönare med press på sig och stöd än att inte känna förtroende och sedan vara tvungen att levera när man ges chansen. Var leder då mitt resonemang? Jo! Utan att jämföra spelarna mer tror jag att också Marcus Allbäck hade leverat i den röda tröjan, med det stöd Henkeponken har just nu.
Summa sumarum blir således, även om det troligtvis nu kommer som en chock för flertalet, den engelska ligan är kraftigt överskattad och det mesta inom dagens toppfotboll handlar mer om omgivningens syn på spelaren, spelarens självförtroende och förtroendet dennes ges än om var på klasskalan man befinner sig. Sätt Frank Lampard på Tjongavallen i några år så får vi se hur glamorös gloria han har sedan...
Henrik Larsson debuterar inom någon timme mest troligt på den högsta engelska nivån och det i Manchester Utd. För några månader sedan spelade han bland annat på Fredrikskans. Henke var bra i allsvenskan, men inte låg det något magiskt skimmer över hans bedrifter. Han flyttar till Old trafford och vips är han helt förbannat så in i bänken bra. Eller?!
Som vi alla vet har svenska lag det nedrans svårt att kvalificera sig till de europeiska cuperna, om man nu inte räknar Royal League dit, i så fall lyckas fyra lag varje säsong. Till de mer erkänd och snäppet mer internationella cuperna går det dock sämre. Beror det då på att svenska lag är så äckligt dåliga? Ja säger vissa, nej säger jag. Det råder ett visst mått av anglofili i detta land, med en enorm övertro på utländska spelare och lag. När sedan svenska lag ska möta ett utrikiskt dito är de fullmatade med kvällspressens historier om svenska lags bedrövlighet och den svenska klubbfotbollens redan dåliga självförtroende får sig ännu en knäck. Med en förlust som följd.
Beror detta då helt och hållet på medias negativa bild av klubbfotbollen i vårt avlånga land? Naturligtvis inte! Vi är sämre, framförallt på grund av att vi inte bor så många här. 9 miljoner för att vara exakt. Av dessa är det inte speciellt många som är spelklara. Flera tycker boule är en mer passlig sport. Men om våra gossar istället skulle vara pumpade med ett självförtroende a la amerikaner skulle de fortsätta gneta på vid ett 1-0 underläge mot lag från bortre Syldavien.
Ovanstående resonemang går också i mitt tycke att tillämpa på svenska spelare som blir utlandsproffs. Om vi tar exemplet Henke Larsson. Han kommer till Manchester Utd. som en betrodd spelare med fullt stöd i ryggen. Även om en viss press på honom då tillkommer antar jag att det är förbannat mycket skönare med press på sig och stöd än att inte känna förtroende och sedan vara tvungen att levera när man ges chansen. Var leder då mitt resonemang? Jo! Utan att jämföra spelarna mer tror jag att också Marcus Allbäck hade leverat i den röda tröjan, med det stöd Henkeponken har just nu.
Summa sumarum blir således, även om det troligtvis nu kommer som en chock för flertalet, den engelska ligan är kraftigt överskattad och det mesta inom dagens toppfotboll handlar mer om omgivningens syn på spelaren, spelarens självförtroende och förtroendet dennes ges än om var på klasskalan man befinner sig. Sätt Frank Lampard på Tjongavallen i några år så får vi se hur glamorös gloria han har sedan...
Kommentarer
Trackback