Spela nu så kulan glöder
Det här med att skriva blogg var ofantligt svårt för en sådan som jag. Upptagen med allt och inget, samtidigt som tankar och flyktiga idéer för närvarande samsas med euforisk entusiasm över fotbolls-VM. Dessutom dyker alltid de bästa idéer upp i stunder när jag inte har tid att sätta mig ned och plita ner skiten. Därför blir det som nu -- en icke-skrift fylld av nonsens. Mest troligt kommer skrivandet igång när allsvenskan går igång igen. Jag har nämligen märkt att mitt liv och humör till stora delar styrs av när och hur allsvenskan spelas. Att det sedan sammanfaller med den ljusa tiden på året tycker jag vi ignorerar för tillfället och istället hyllar mig som en sann fotbollsälskare ala Thomas uuhNordahl.
Har den senaste tiden försökt att bygga på mitt intresse för Kalmar FF, för att om möjligt inom en snar framtid bli accepterad som en riktig Kalmarit, om än inte fullt äkta. Något skitlaminat är det dock inte tal om. Jag har de senaste dagarna suttit och läst på om KFF:s historia och under tiden lyssnat på KFF-sånger på repeat. Börjar bli en aningens hjärntvättad och ryser så smått när jag läser om Johny Erlandssons skägg. Det enda som kanske fattas mig innan jag blir en tvättriktig Kalmarsupporter är ett årskort på Fredriksskans och ett skårrande R. Det sistnämnda hoppas jag dock jag slipper in i det längsta...
Under hjärntvättningsperioden sprang jag på, den troligen mest kända av Kalmar FF:s hejarramsor: Heja Kalmars röda bröder, spela nu så kulan glöder, FF FF. Så underbart vacker och samtidigt så där härligt nördig och fylld av historia om en svunnen tid. Personligen avskyr jag supportersånger i stil med Kuken, ballen, Värendsvallen eller Vi ska våldta era horor.... eller ...bränna era kyrkor... o.s.v. I min värld är dessa sånger förenat med idioti och låg intelligens, mindervärdeskomplex och dåligt självförtroende. Det är inte orden som sjungs som är pudelns kärna utan sättet de framförs på. Ta Hammarbys Öka takten... som egentligen enligt min åsikt är en tämligen timid och färglös historia, om det inte var för historien bakom och sättet ramsan framförs på -- för att inte tala om det underbara rimmet -- skulle den aldrig överlevt så länge som den trots allt gjort. Sådär nu har jag fått vara lite moraliserat vuxen. Mer bitterhet kommer att komma framöver, men sparar på det så länge. Nu ser vi framåt istället. Mot Sverige-England. Skulle inte förvåna mig om kort-tjock-Anders får starta och Sverige vinner stort efter att Boråsaren stänkt in några baljor. Usch! Det är han inte värd. Måtte det inte sluta så...
Har den senaste tiden försökt att bygga på mitt intresse för Kalmar FF, för att om möjligt inom en snar framtid bli accepterad som en riktig Kalmarit, om än inte fullt äkta. Något skitlaminat är det dock inte tal om. Jag har de senaste dagarna suttit och läst på om KFF:s historia och under tiden lyssnat på KFF-sånger på repeat. Börjar bli en aningens hjärntvättad och ryser så smått när jag läser om Johny Erlandssons skägg. Det enda som kanske fattas mig innan jag blir en tvättriktig Kalmarsupporter är ett årskort på Fredriksskans och ett skårrande R. Det sistnämnda hoppas jag dock jag slipper in i det längsta...
Under hjärntvättningsperioden sprang jag på, den troligen mest kända av Kalmar FF:s hejarramsor: Heja Kalmars röda bröder, spela nu så kulan glöder, FF FF. Så underbart vacker och samtidigt så där härligt nördig och fylld av historia om en svunnen tid. Personligen avskyr jag supportersånger i stil med Kuken, ballen, Värendsvallen eller Vi ska våldta era horor.... eller ...bränna era kyrkor... o.s.v. I min värld är dessa sånger förenat med idioti och låg intelligens, mindervärdeskomplex och dåligt självförtroende. Det är inte orden som sjungs som är pudelns kärna utan sättet de framförs på. Ta Hammarbys Öka takten... som egentligen enligt min åsikt är en tämligen timid och färglös historia, om det inte var för historien bakom och sättet ramsan framförs på -- för att inte tala om det underbara rimmet -- skulle den aldrig överlevt så länge som den trots allt gjort. Sådär nu har jag fått vara lite moraliserat vuxen. Mer bitterhet kommer att komma framöver, men sparar på det så länge. Nu ser vi framåt istället. Mot Sverige-England. Skulle inte förvåna mig om kort-tjock-Anders får starta och Sverige vinner stort efter att Boråsaren stänkt in några baljor. Usch! Det är han inte värd. Måtte det inte sluta så...
Kommentarer
Trackback