caniggia

Ibland undrar jag alltså. Vissa föräldrar verkar ha sålt sin hjärna och ersatt den med en låda överblivna, trasiga, svettluktande strumpor med det intellekt de uppvisar. Alltför många (Ja, jag vet att jag generaliserar, men det får man göra så där lite till vardags.) verkar tro att stödja sitt barn i skolan och i livet är detsamma som alltid helhjärtat stå bakom sitt barn och dettas handlingar. Vad dessa än nu må vara. Ibland skulle jag helst av allt vilja ge dem en lavett och därefter lugnt förklara för dem att anledningen till att deras lilla gullunge har det svårt i skolan och lider av anpassningssvårigheter, beror på att de själv agerar som fullblodsidioter och är ena första klassens värdelösföräldrar som får curlingföräldrarna att framstå som riktiga superföräldrar. Jag blir så trött...

Jag önskar ibland att det var tvunget att tas något slags körkort för barnuppfostran innan det stånkas i sta. Och svårt så in i bänken skulle det vara för att klara det. Minns homodebatten för något år sedan då det debatterades vitt å brett huruvida homosexuella skulle få adoptera en knodd eller inte; för det skulle ju vara hemskt med två pappor eller hur det nu var tugget gick. Inte nån vad jag vet lyfte fram att alkoholister, mördare, våldtäktsmän, pedofiler och annat vitt slödder får knulla runt som kaniner bäst fan de vill och avla avkommor i tid och otid utan att en enda jävel sätter stopp. Få är väl de som tänker på barnens stackars framtida lärare som tvingas rensa upp skiten när de misslyckade föräldrarna brustit så smått i uppfostransfasen, vilket ju i mångt och mycket också innefatter den egna livsstilen och hur man som förälder för sig i barnens närhet.
 
Idioter avlar idioter om inte idioten slår sig fri från idiotin...

Jag är en superpedgog och en blivande superförälder, bäva månde mina barn!