Den engelska bedrövligheten
John Arne Riise sa en intressant sak efter matchen igår: "Det är världens bästa och tuffaste liga, och det bevisas ju av att det är minst ett engelskt lag i final igen. Tre lag i semifinal är fantastiskt." Han syftar då på den engelska ligan. Det smärtar mig att erkänna att han har rätt, men å andra sidan går det snudd på att ta som ett bevis för engelsk fotbolls bedrövlighet. För ärligt talat? Hur många spelare kommer från England i de där lagen. Paul Scholes? En halv med andra ord. Och hur många av dem tränas av en renrasig engelsman?! Ferguson må komma från de brittiska öarna, men om jag förstått det rätt så är det den där señoren som sitter bredvid som viskar till Ferguson hur han ska spela. Summan av kardemumman blir alltså att engelsk fotboll är skit, men den engelska ligan bäst. Ok?
Ställer vi samtidigt intresse och folkmängd i paritet med vad det engelska fotbollslandslaget åstadkommit så måste det vara kanske världens absolut sämsta landslag. Bedrövlighetskoefficienten måste ligga någonstans på säg 1,12; 2,32. Någonstans där.
Så vitt jag vet krävs det idag hudkräm för att rädda allsvensk existens för damfotbollsspelare. Är det någon som förvånas?
Ponera att Kalmar FF får SAS som huvudsponsor,blir namnet Scandinavian Airlines System Fotboll? Rock!
Vidare känns SAS som en given storsponsor för de röda bröderna. Man behöver inte skjuta till några pengar utan helt sonika ge Nanne biljetter till Brasilien där KFF hämtar framgång. 7 benknäckare, en lönnfet herre i kassen och 3 brassar räcker för framgång i världens sämsta fotböllsliga - vem orkar bry sig?
Många? Allsvenskan spelas i Sverige, för mig blir det långt mer intressant än vilka som exempelvis vinner the Barclay Premiership. Där det verkar räcka med att bli uppköpt av en fet amerikan eller annan valfri oljemiljardär av icke-engelskt ursprung, ställa en och annan fransman på planen, några afrikaner och möjligen ett styck Shrek och sedan spela matcherna på en till gränsen idiotiskt mycket påkostad arena.