caniggia

Skulle ge mig utt att springa en sväng idag. Då står han där utanför -- gubbfan. Gubbfan som bor under mig och således är min granne. Jag säger artigt hej. Han mumlar något surmulet; pekar på min cykel och säger:
- Nu kan du cykla på den om du vill.
Jag stannar upp och fattar ingenting. Gubbfan blänger på mig och säger att han fixat cykeln åt mig så den går att cykla på nu.

Gubbfan har alltså lagat min pyspunka, vilket egentligen bara var ett enkelt ventilgummi-byte, som jag inte riktigt kommit till skott att utföra de senaste månaderna. Utan att fråga eller att jag överhuvudtaget bett om det har han alltså gjort det. Jag hade ju tänkt att göra det, någon gång, inte hade jag väntat mig att gubbfan skulle ge sig på min egendom.

Vad han gnäller och är bitter, sur och tvär tänker ni. Aldrig kan han vara nöjd. Skitsnack, säger jag. Det är inte där skon klämmer. Det är ju hyvens att han fixat min punkatering, men vad förväntar han sig att jag ska ge tillbaka? Förväntar han sig något överhuvudtaget?! Jag är ju förböveln satt i skuld till honom nu, eller...

Saken är nämligen den att gubbfan försökte hjälpa mig i vintras när mitt fartvidunder till bil inte riktigt var på humör. Följden blev ett trasigt batteri och brännskador, som väl är inte på mig, utan på gubbfan. Nu är det så att jag tror att gubbfan har lite dåligt samvete för det där, att det har grämt honom nu i ett halvårs tid att han var fullkomligt värdelös som bilmekaniker även när en bilanalfabet som jag själv skriker: - Du måste jorda! Du måste jorda!