caniggia

Det sprack fullständigt för Argentina i finalen av Copa America. Dit-tryckta av ärkefienden Brasilien med 3-0.  Tre jävla fucking noll, mot ett gäng limsniffande gatubarn uppfödda på lim och grus. Jag tror mig dock ha det givna och lika enkla svaret på vad som var felet. Vi vet alla att det i de sydamerikanska länderna förr, på den gamla goda tiden, var det praktfulla manar som gällde bland de spansktalande fotbollsspelarna. Minns exempelvis colombianerna Valderama och Higuita och deras fantastiska hårsvall. Då spelades det fotboll utan dess like -- fotbollsgräddtårta om ni så vill. Det var klackar, tunnlar och en och annan sulfint. Bollspelande supervirtuoser bjöd oss på fotbollskonst när den är som vackrast. Vad ser vi i dag från en stornation som just Argentina? Fjuniga, korthårig barnrumpor som mest trillar omkull och gnäller på domaren.



Men minns -- men minns -- exempelvis en sådan frisyr som den Mario Kempes besatt. Vad gjorde inte han?! Två mål i en VM-final är rätt så hyfsat får man säga. Eller för att inte tala om den lille strulputten till underbarn, Maradona. Hade inte han en särdeles fluffig frisyr när han var som allra, allra bästigast? Batigol någon?! Gabriel Batistuta, skyttekung med frisyr värdig en Gröna-vågen-hippie. Sist men långt i från minst, den bäste av dem alla, fotbollsspelarnas fotbollsspelare, kungarnas kung, prinsarnas prins, stjärnornas stjärna. Superlativen räcker inte till att beskriva vare sig talang eller hår. Claudio Caniggia, själva sinnesbilden av en argentinsk fotbollsspelare. Var det inte när de här spelarna huserade som allra bäst med sina långa frisyrer som Argentina också var en fotbollsnation att räkna med?



Vad har de idag? Det så kallade underbarnet Messi, som inte kan bestämma sig för om han ska ha långt eller kort hår. Vi vet ju alla vad han borde ha för längd, men han verkar ytterst rådvill. En hårkonsult skulle han behöva skulle man kunna säga. Tittar vi på det nu pågående U-20-VM blir ju absolut ingen gladare direkt. Agüero och Maximillian Moralez är ju så korthåriga som bara en liten söndagsskolepojk kan vara. Inget hår man blir en världstjärna med direkt. Beklagligt är vad det är, fast med en förebild som Juan Sebastián Verón kan det ju inte gå på annat sätt än åt helvete. Undantaget som bekräftar att Argentina är slut som stor fotbollsnation är Hernán Crespo. Det sitter i håret.

Caniggia bevisade om inte annat att håret är betydelsefullt när han tvärlurade en tunnhårig Taffarel i Brasiliens mål i VM 1990.