Hög, Högre, dörrjävel...
Var med om något lite småkul nyss, eller pinsamt kanske för er som vill välja det ordet, eller dumt kanske. Jag gick igenom en sådan där dörr som till det yttre ser ut att vara just en alldeles helt vanlig dörr, men är det inte. En sådan där dörr, ni vet, som är vanliga på ställen där pensionärer ofta passerar förbi, till exempel på ålderdomshem, apotek eller COOP nära. En sådan där dörr som, när man glad i hågen efter förrättat ärende, öppnar sig när man sträcker fram handen mot handtaget och tänker sig till att trycka upp den. Och på grund av denna tänkt vänliga funktion tar man sig ett litet snedsteg.
Då det är en hel del pensionärer i krokarna vid sådana här tillfällen ryggar de undan och tror att man är hög på knark och andra hemskheter. En bild som förstärks då man inte alltför sällan om sommaren är iförd solglasögon. Ger mig tusan på att det är dessa förbaskade automatöppningsdörrar som får äldre att känna en rädsla och oro i samhället...
Jag tittade mig givetvis omkring när jag tog mitt det här obligatoriska snedsteget för att försäkra mig om att ingen pensionär skulle se mig och bli orolig i onödan. Jag log också för säkerhetsskull för att på så vis förstärka bilden av mig som en vänligt sinnad ung man. Jag mötte blicken på en vettskrämd äldre dam iförd en slags lila basker, som mer liknade en sprucken heliumbalong, inhandlad på Kiviks marknad '72. Hon trodde bergis jag var hög på hasch-hisch.