caniggia

För ungefär ett år sedan var jag och klippte mig hos en frisör, eller frisörska rättare sagt, då inträffade en av de mest ljuvliga händelserna i mitt liv. Kanske en ung mans högsta dröm snudd på, om vi då bortser från gratis tillgång till Adult channel helt utan anledning, men vad jag då upplevde var i vilket fall som helst mycket trevligt. Vad som inträffade var följande: När jag äntrar frisörsateljén möts jag av en mycket söt och tilltalande ung kvinna. Hon ler ett vackert, vänligt välkomnande leende. Jag smälter som smör i solen.
 
Då hon sätter igång att klippa faller jag in i någon slags drömsk värld, vilket jag i och för sig alltid gör då jag blir klippt eftersom det är så underbart att få håret ompysslat. Hur som haver sitter jag där i stolen och småsussar samtidigt som hon varsamt låter saxen fara fram genom mitt hår. Det är då det inträffar. Hon trycker sin nätta barm mot min kropp. Hon råkar alltså inte bara snudda sitt bröst vid min axel eller så, utan hela härligheten trycks mjukt och nästan förföriskt mot min unga manskropp. Jag nyper mig i armen och undrar om jag befinner mig i himmelen. Icke! Jag sitter där i barberarstolen. Jag känner hennes behag mot min rygg. Likt ett fån ler jag sedan hela klippningen igenom. Likt ett fån lämnar jag sedan också byggnaden. Hon ger mig, som ju brukligt är ett leende och önskar mig en fortsatt trevlig dag. Jag svimmar och slår huvudet i betongen.

Vad jag upplevt är få förunnat. Må så vara att hennes behå kanske kliade lite och hon var tvungen att försöka göra slut på lidandet genom att gnida sig mot mig i tron om att jag slumrade rätt hårt där under ögonlocken; eller så  var hon bara trött och var tvungen att stödja sig mot något efter en hård arbetsdag; eller så tyckte hon att jag var kanske det snyggaste som fanns och testade en raggningsmetod som tyvärr inte funkade riktigt på ett upptaget fån som jag. Jag tror helt klart på det sista, eftersom det är helt klart mest övertygande troligt. Ok, ok, ok. Jag erkänner direkt nu så här att jag lever ett miserabelt och patetiskt liv. Lika bra att säga det innan missunsamma belackare kommer med hånfulla kommentarer. Hur som helst kan ingen ta upplevelsen ifrån mig, trodde jag tills idag när jag på nytt besökte samma salong.  Vad möts jag av? Inte ens en blick?! Vad står på? Vi snackar då ändå om en frisörska som ett halvår efter den här tutt-incidenten minns att hon senast behöll lite hår här och där. Däremellan hade vi inte setts. Må så vara att jag horat runt bland olika frisörskor, men hallå?! Jag trodde vi hade en deal. Jag blir klippt och får min själavård, hon trycker sin barm mot min kropp. Båda får snudd på maximal njutning. Vad får man nu? Ta mig tusan inte ens ett hej...