92
Idag strosade jag runt på IKEA. Som seden bjuder efter ett besök i Kamprads lilla butik tänkte jag äta en bit mat ute, så jag skulle slippa att själv koka ihop en liten pytt. Kraven jag ställde var att det skulle gå snabbt, vara smidigt och, som smålänning jag är, vara något så när billigt. Eftersom det inte är speciellt smidigt att hitta en ledig parkering och leta upp en bra resturang fick det bli småbarnsförälder-alternativet -- Burger King. Snabbt, smidigt och billigt. Trodde jag. Väl framme kunde jag ju inte motstå den vackra flickans lockelser med extra bacon, ost och annat gott. Och så glass på det. Fast jag ville ha milkshake, men den var som vanligt trasig (mer om det en annan gång.)
Hur som helst gick det förhållandevis snabbt och det var otroligt smidigt eftersom jag körde drive-thru. När det då kom till betalningen kom chocken. Det var hjärtattackvarning. 92 kronor. 92 jävla pickadollars. Vilka tror de att de är? Alain Ducasse i Paris?! 92 förbannade kronor för en skiten hamburgare. Jag hade kunnat gå till vilken resturang som helst och tagit en Dagens och fått mig ett rejält skrovmål. Herrejösses. Jag hade kunnat äta buffé någonstans på ett hak för mindre än det och ätit en liten indiers årsrason. Som tur är kostade jag på mig en liten bilsemester och åkte över till Öland och njöt av solen som glittrade i Kalmarsund och vattnet som kluckade mot strandkanten. Det gäller att hitta det lilla att njuta av när man får betala en hundring för en liten förkolnad köttbit och gammal sallad i ett bröd...