Brädspel och världens vrede
Ikväll vankas det mest troligt sällskapsspel. Vi har fallit pladask för så kallade tyska brädspel -- German Styled Board Games. Vi kommer antagligen spela två av giganterna i dessa sammanhang: Carcassonne och Puerto Rico. Härligheten med dessa spel är att det är lite eller inget tärningskastande inblandat utan det är tankekraften och strategin som fäller avgörandet, liksom spelarens interaktion med övriga deltagare, dessutom går de snabbt att lära sig och vi snackar inte om några veckolånga omgångar a la Monopol utan lirandet är alltsom oftast över på 1h-2h.
Dessvärre har det gått illa för mig den senaste tiden. Mest troligt på grund av att alla, och då menar jag alla, vill slå mig. Till och med Kim Jong Il och Mahmoud Ahmadinejad ringer om nätterna och flåsar upprört om att de vill slå mig. Jag motarbetas ständigt. Vet inte vad jag gjort för att förtjäna denna fruktan egentligen, något måste det ju vara. Tur att vi aldrig spelar TP och dylika spel längre. Då hade jag fått världens vrede mot mig.
Dessvärre har det gått illa för mig den senaste tiden. Mest troligt på grund av att alla, och då menar jag alla, vill slå mig. Till och med Kim Jong Il och Mahmoud Ahmadinejad ringer om nätterna och flåsar upprört om att de vill slå mig. Jag motarbetas ständigt. Vet inte vad jag gjort för att förtjäna denna fruktan egentligen, något måste det ju vara. Tur att vi aldrig spelar TP och dylika spel längre. Då hade jag fått världens vrede mot mig.
Kommentarer
Trackback