caniggia

Var ute, hävde en bägare och åt en bit mat i glada vänners lag igårkväll. Puben vi i all enkelhet valde att gå till skulle kunna sägas vara ett mellanting mellan ett hak och ett ställe som snuddar vid att ha nästan lite klass i alla fall, om än bara kanske i ena hörnet.
 
Jag tog plats i baren tillsammans med mina vänner. Bredvid mig hamnade så småningom en man. Han var glad i hatten om man säger så. Fint så. Det får folk vara på krogen. Att bli lite rund om fötterna är väl lite av syftet när folk tar sig en öl eller två eller sju. Jag åkte med andra ord på att hålla en konversation med denne man. Vet inte vad han sa egentligen, men eftersom han envisades med att vända sig till mig gång efter annan så antar jag att han var tillfreds med mina hmm-anden. Vem vet jag kanske löste svåra psykologiska problem där jag satt och försökte hålla koncentrationen på annat.

En av anledningarna till att jag försökte rikta uppmärksamheten åt något annat håll berodde till stor del på att den här mannen helt sonika glömt att ta en dusch. Han såg hyfsat välvårdad ut och vad jag kunde se verkade han inte vara det minsta retarderad. Han stank dock svett. Något fruktansvärt. Ett tag misstänkte jag att jag satt med huvudet i armhålan på honom, men det visade sig snabbt när jag tittade mig lite förundrat omkring att så inte var fallet. Ingen tittade underligt på mig så jag antog att jag suttit helt normalt där med min öl utan att av misstag råkat köra upp huvudet under armen på den här stinkbomben till otvättad man.

När jag efter nån timme trodde jag skulle svimma där mitt i all svettlukt så avlägsnar han sig och ger mig lite andrum. Det dröjer dock inte länge innan en äldre herre i säg sisådär 60-70-80-årsåldern ställer sig och ska försöka beställa sig en öl. Han stinker inte svett. Utan gammal man. Ni vet så där äckligt, kväljigt instänkt och gubbaktigt. En blandning av föråldrad kaffesump, mögel, svett och gammalt sekret. Fy fan. Jag trodde jag skulle spy. Ett tag lurade jag faktiskt fullt ut på att vomitera rakt över båda dessa stinkbomber och ursäkta mig med att de trots allt luktade lite bättre.



Nu som först kommer jag till själva essensen av det här inlägget: - Vid vilken tid i livet börjar man lukta illa om man har ett styck penis och när slutar man känna att man inte luktar riktigt så där gott som man själv tror?! Går det att klara sig undan att hamna i det där gubbluktarträsket? Jag vill aldrig hamna där...