Segrar och 11 centimeter snopp

Vi besegrade AIK i deras borg. Vi tog en triumf mot Djurgården. Vi slog undan Elfsborg som de voro en fluga. Vi krossade GAIS och vi vann över Helsingborg. I majoriteten av dessa matcher har vi ägt spelet fullständigt; spelat ut motståndet så det heter duga med nätt kortpassningsspel efter backen och med fina kombinationer. Ändå har det hetat i kvällspressen att vi varit kontringsstarka, att vi lurpassat och slagit till som en kobra och vänt spelet. Möjligt att målen kommit till just på det sättet, men spelet i övrigt har ändå varit vårt. Vi har kontrollerat liret och matchen utan att vika en tum, och det inte med klassiskt Kalmaritiskt försvarsspel utan genom fotbollskonst. Ändå har det hetat att de andra varit dåliga, att de gjort en erbarmligt dålig match, att de inte kommit upp i sin rätta nivå. Och det just mot oss. 

Rätta mig om jag har fel, men är det inte en aningens konstigt att alla dessa lag haft sitt bottennapp och spelat uruselt just mot Kalmar FF? Jo, det är det sannerligen. Men anledningen är lika enkel som given. Det är inte de som varit dåliga. Det är vi som varit bra. De har blivit utmanövrerade av vackert kombinationsspel och har inte haft något att sätta emot. Vi har gjort dem dåliga. Precis på samma sätt som Trelleborg gjorde oss dåliga då vi mötte dem, men ingen Kalmarsupporter med hjärnan på rätta stället hävdad att det var vi som gjorde en urusel insats och var synnerligen bedrövliga. Det var Trelleborg som spelade uppoffrande försvarsspel och fick oss dit vi inte ville. De var bra och fick oss att agera felaktigt. Kvällspressen påstod säkert att vi var bra och hade fina kontringslägen...

Nu är det inte bara här som blaskorna och rikspressen utmärker sig med en underlig åsikt. Cesar Santin var tydligen 11 centimeter offside när han gjorde mål senast mot HIF. 11 centimeter. Bara en aningens jättelängre än Robert Lauls lille petternicklas med andra ord. 11 centimeter offside. Det är ta mig sjuttsingen inte mycket mellan tummen och pekfingret. Kvällsskräpet basunerade dock ut det som "regelvidrigt". Låt mig säga så här: Henke Larssons öppna handflata i solar plexus på Jon Jönsson var regelvidrigt. Cesar Santins 11 centimeters offside var det inte. Ces stod ju mest troligt inte där och tänkte att nu jäklar ska HIF:arna få; tryckte fram tåspetsen och log inombords av vällust efter det regelvidriga tilltaget, som ju gav honom ett sådant försprång att Fredrik Björck ännu inte förstått hur han kunde hamna så mycket på efterkälken...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback