caniggia

Jag tog en sväng i spåret förut för att bibehålla flåset. Solen var på nedgång över en klar himmel och påväg att försvinna ner bortom de grönskande träden. Från havet kom det en svag sjöbris och fläktade lätt där jag for fram. Över den lugna havsviken puttrade en båt och sände en svag doft av bensin, som blandade sig med den friska havsluften och den välluktande sommaren. Vågorna träffade land och skrämde upp några änder som flydde bort över viken, samtidigt som en häger korsade deras väg. Det är kvällar som denna som skänker livet mening. Det är kvällar som denna som gör att man glömmer allt ovårdat vitt slödder, ouppfostrat stekarpatrask och andra idioter för en stund. Det ger mig sann njutning...