caniggia

Säga vad man vill om E-type, men en sak är säker: man vet vad man får. Alltid samma visa -- och har så varit sedan urminnes tider. Talk-boxande och ständiga headbangs från herr Eriksson och så en lättklädd dam som dansar överdrivet och smått orytmiskt vid sidan om på det. Bakom dessa syns bandet med sina riktiga instrument låtsasspelandes till tonerna av ett tydligt data-dunkadunkade. Knappast bra, men man vet ju vad man får och när han släppt något nytt  så går man där efter någon månad och trallar med ett fånigt leende på läpparna, fast man aldrig över sin döda kropp skulle få för sig att köpa låten. Men som sagt, men vet vad man får. Låtarna har varit identiska sedan den dagen han började ge ut musiken, men så kommer det här:



Bra eller inte, men det rubbade i vart fall mina cirklar. Vad kommer här näst liksom?! Jorden är platt och kineserna är utomjordningar?