caniggia

Jag läste i en tidning -- en kvällsblaska närmare bestämt. Där i stod det att någonstans i Sverige bjöd en kommun de bästa eleverna på högstadieskolorna på en resa till Tyskland. Alla fick inte följa med. Orättvist hojtade elevråd, föräldrar, vaktmästare, fan och hans moster. Eh! Va? Ok? Öh? Va? Orättvist?! Ok, om det varit 8 stycken som inte fått följa med för att de besatt för låg hjärnkapacitet, men nu pratar vi om de bästa eleverna i kommunen. Inte några OBS-klassande damp-ungar med byxorna instoppade i ett par Intersport-strumpor och nedhasande till knäna. Var i ligger det orättvisa? Kan man inte få belönas för att man sliter i sitt anletes svett, gör sina läxor och går in för att lära sig? Jag förstår inte. Vad är det som är orättvist?

Fast egentligen är jag inte förvånad. För ärligt talat är ju samhället som högstadiet i stort. De överspacklade bimbosarna i 9C får all uppmärksamhet, endast för att killarna i 9A går dit kuken pekar, samtidigt trackasseras töntarna i 8D, fast alla innerst inne vet att de är skolans hjärna och intellekt. Den stora massan jublar och skrattar när pajasarna utan intelligens i 9D ständigt gör sig till, vandaliserar, slåss och lever fan. Respekt för varandra existerar inte, ingen tillåts begå misstag, ingen får sticka ut! Ändå ska varenda snoris vara unik. Högstadiet är en spegelbild av samhället! Tänk efter vad som visas på tv! Skillnaden är inte skönjbar.

Det kanske inte är så underligt ändå att folk tycker det är orättvist när de framgångsrika premieras. Något belackarna skulle tänkt på när de smygrökte bakom den stora eken istället för att gå på tysklektionen...