Urmakaranalogi och fanatism
Religiösa galningar finns överallt. I Sverige har vi Livets ord. Ute i den stora vida världen, utanför Sveriges gränser, där finns det religiösa fundamentalister som får Livets ord att likna en trevlig liten sammanslutning och dessutom gör helt uppåt väggarna idiotiska saker i religionens namn; för den goda sakens skull kan det heta. Vad som är gott i den ena religionen kan vara ont i den andra. De människorna som är så pass indoktrinerade av sin egen religion att de gör saker som kanske egentligen strider mot religionens förkunnelser, som att slå ihjäl någon bara så där hipp som happ.
De som går så långt att de blir människor som lever i fanatism är ju som väl är i minoritet. Fast det beror ju på hur man ser på saken. Att spränga sig själv i luften i hopp om att förenas med sin gud borde nog de flesta ses som en rätt så fanatisk handling, men det finns ju mer oskyldiga saker som inte är fullt så uppseendeväckande, exempelvis som att inte lära sina barn hur jorden skapades i enlighet med de rådande vetenskapliga teorierna utan istället kanske hänvisa till någon bok som skrevs för 1000-tals år sedan och sedan hävda att det ju är Guds ord, så det måste ju vara sant...
Där skiljer sig vetenskapen och religionen åt rätt så friskt. Religiösa fanatiker hänvisar till sina gamla dammiga böcker, viftar lite med dem så dammet yr och hävdar å det bestämdaste att Guds ord minsann inte kan ifrågasättas; bristen på bevis gör inget, eftersom det ju är just Guds ord. Vetenskapen förlitar sig istället på empiriska bevis och tror på teorier där bevisen är mest övertygande; är bevisen svaga eller alltför flummigt luddiga förkastas teorin. Nya teorier kan dessutom omkullvälta gamla rådande teorier om de visar sig förklara omvärlden på ett bättre sätt än de tidigare. När det gäller religion kan inget ifrågasättas. Guds ord är Guds ord, oavsett brist på bevis.
Somliga försöker då bevisa att Gud faktiskt finns, för att på så vis rättfärdiga sin tro och Guds nedskrivna ord. Ett bevis som då många tycker väger tungt är den intelligenta designen som världen runt oss visar upp: att allt i världen verkar vara perfekt ordnat, perfekt fungerande i samspel med vartannat och alldeles bedårande komplext. Designat ungefär som urverket på en gammal klocka. Således måste det finnas en urmakare -- en gud. Vad som är komplext och sinnrikt ordnat är ju dock en högst subjektiv åsikt. Ta följande exempel: Du kommer gåendes längs med gatan och får då se en svart gammal Plymouth fury komma åkandes, dessutom med bilnumret BST 666. Bara att den har bilnummret BST 666 är uppseendeväckande nog, men om du dessutom lägger till informationen att du faktiskt precis stigit av bussen och mycket väl kunde åkt en håll plats till och missat bilen, eller kanske till och med missat bussen eftersom du tvingats jobba över. Det där jobbet förövrigt är rätt viktigt för att du överhuvudtaget skulle fått en skymt av bilen, det är ju det som fört dig till stan. Lägger vi dessutom till att dina föräldrar faktiskt var tvungna att träffas, korpulera och föda och göda dig för att du skulle få se Plymouthen blir det än mer fantastiskt att du överhuvudtaget fick se den där bilen. Betänk dessutom hur många som det behövts för att just dina föräldrar skulle komma till livet. En oändligt, komplex kedja av händelser som är nödvändiga för att du skulle få en titt på bilen BST 666, då ska det ju tilläggas att vi ju bara tittat på din sida av saken. Att bilen överhuvudtaget kunde komma körandes där är ju så otroligt fantastiskt att det inte kan ses som något annat än ett mirakel. Betänk alla de uppfinningar som behövts för att göra den körduglig...
Vad som är komplext och fantastiskt är högst subjektivt, framförallt när man utgår från given fakta och söker sig bakåt bland miraklen av händelser. Fast det är klart. Guds ord är ju Guds ord så om en oxe har haft för vanan att stångas och gör det igen, stena den och dess ägare för bövelen.
De som går så långt att de blir människor som lever i fanatism är ju som väl är i minoritet. Fast det beror ju på hur man ser på saken. Att spränga sig själv i luften i hopp om att förenas med sin gud borde nog de flesta ses som en rätt så fanatisk handling, men det finns ju mer oskyldiga saker som inte är fullt så uppseendeväckande, exempelvis som att inte lära sina barn hur jorden skapades i enlighet med de rådande vetenskapliga teorierna utan istället kanske hänvisa till någon bok som skrevs för 1000-tals år sedan och sedan hävda att det ju är Guds ord, så det måste ju vara sant...
Där skiljer sig vetenskapen och religionen åt rätt så friskt. Religiösa fanatiker hänvisar till sina gamla dammiga böcker, viftar lite med dem så dammet yr och hävdar å det bestämdaste att Guds ord minsann inte kan ifrågasättas; bristen på bevis gör inget, eftersom det ju är just Guds ord. Vetenskapen förlitar sig istället på empiriska bevis och tror på teorier där bevisen är mest övertygande; är bevisen svaga eller alltför flummigt luddiga förkastas teorin. Nya teorier kan dessutom omkullvälta gamla rådande teorier om de visar sig förklara omvärlden på ett bättre sätt än de tidigare. När det gäller religion kan inget ifrågasättas. Guds ord är Guds ord, oavsett brist på bevis.
Somliga försöker då bevisa att Gud faktiskt finns, för att på så vis rättfärdiga sin tro och Guds nedskrivna ord. Ett bevis som då många tycker väger tungt är den intelligenta designen som världen runt oss visar upp: att allt i världen verkar vara perfekt ordnat, perfekt fungerande i samspel med vartannat och alldeles bedårande komplext. Designat ungefär som urverket på en gammal klocka. Således måste det finnas en urmakare -- en gud. Vad som är komplext och sinnrikt ordnat är ju dock en högst subjektiv åsikt. Ta följande exempel: Du kommer gåendes längs med gatan och får då se en svart gammal Plymouth fury komma åkandes, dessutom med bilnumret BST 666. Bara att den har bilnummret BST 666 är uppseendeväckande nog, men om du dessutom lägger till informationen att du faktiskt precis stigit av bussen och mycket väl kunde åkt en håll plats till och missat bilen, eller kanske till och med missat bussen eftersom du tvingats jobba över. Det där jobbet förövrigt är rätt viktigt för att du överhuvudtaget skulle fått en skymt av bilen, det är ju det som fört dig till stan. Lägger vi dessutom till att dina föräldrar faktiskt var tvungna att träffas, korpulera och föda och göda dig för att du skulle få se Plymouthen blir det än mer fantastiskt att du överhuvudtaget fick se den där bilen. Betänk dessutom hur många som det behövts för att just dina föräldrar skulle komma till livet. En oändligt, komplex kedja av händelser som är nödvändiga för att du skulle få en titt på bilen BST 666, då ska det ju tilläggas att vi ju bara tittat på din sida av saken. Att bilen överhuvudtaget kunde komma körandes där är ju så otroligt fantastiskt att det inte kan ses som något annat än ett mirakel. Betänk alla de uppfinningar som behövts för att göra den körduglig...
Vad som är komplext och fantastiskt är högst subjektivt, framförallt när man utgår från given fakta och söker sig bakåt bland miraklen av händelser. Fast det är klart. Guds ord är ju Guds ord så om en oxe har haft för vanan att stångas och gör det igen, stena den och dess ägare för bövelen.
Kommentarer
Trackback