caniggia

Jag må vara underlig. Jag må vara smått konstig. Jag må vara finurligt underfundig, men förnärvarande är det, trots slajm, gummiormar och lakritstuggummi, fartmetall som är herren på täppan. Aldrig någonsin har det varit inne, men nu är det något så in i bänken inne. För så lyrisk över något som jag är i detta nu har jag inte varit senn jag för några månader sedan upptäckte en för mig helt okänd låt av Dead Kennedys, som i och för sig senare visade sig vara Butthole Surfers gamla dänga: Who was in my room last night. Fartmetallen som nu fullständigt äger mitt liv och själ är Dragonforce - Through the fire and flames.



Jag har börjat låta mitt hår växa, övar ständigt på att headbanga och så har jag börjat ta gitarrlektioner per korrespondens. Hittills klarar jag ett "fusk"-G. Inom en snar framtid jammar jag tillsammans med Li och Totman: SO FAR AWAY WE WAIT FOR THE DAY...