caniggia

I fredagskväll spelades det nördspel. Det var nördspelens Rolls-Royce: Civilization - the Boardgame som lirades. Ett nördspel i mastodontklassen. Ett Risk upphöjt i kvadrat. Civ som vi inbitna nördar kallar spelet är något annat än Fia med knuff, Monopol, Finans eller Othello. Det är krig, pakter, kohandel, skratt, blod, svett och tårar, samt en och annan kopp kaffe. Vi lirade hela natten lång och kom inte i säng förrän framåt 6-kvisten på morgonen. Då hade vi inte ens kommit halvvägs och därmed inte lyckats kora någon segrare.

Civ skiljer sig alltså lite från andra så kallade tyska brädspel -- german styled boardgames. Det tar en sjuhelvetes tid att spela. Att bara ställa i ordning allt tar cirka gurka en halv dag. Jämför med Carcassonne eller Settlers där hela partiet kan vara över på mindre än en timme. Nördspel var liksom ordet.



Jag har förövrigt goda utsikter att ta hem segern, även om jag ligger förbaskat pyrt till som det ser ut just nu. Hoppet är dock det sista som överger människan. Jag mot världen.