caniggia

De senaste dagarna har vädret varit snudd på magiskt. Det är i sådana stunder man med sina vänner ska bege sig till stranden, lapa sol och bara suga i sig av allt det härliga, för att sedan avsluta allt med ett dödsföraktat dopp i ett iskallt hav. Nu är dock varken jag eller mina vänner precis alltid skapta på just det sättet. Vi har istället suttit inne och spelat TV-spel -- dagar som nätter. Vi har spelat till ögonen blött, tummarna fått blåsor och armarna skakat av ansträngning. Vi har tampats, fajtats och formligen slagits tills vi stupat. Det har varit OS dygnet runt. Det har varit jätte-OS, mini-OS, löp-OS, monster-OS, skitstora-OS och "vilket jävla"-OS.

Spelet som spelats för den som inte kopplat det redan är Beijing 2008 -- det officiella OS-spelet. Hade jag och mina vänner varit lika bra på 110m häck eller slägga som att idiot-peppra på knapparna och snurra en liten spak i takt hade vi varit givna i den svenska OS-truppen. Vi har slagit sådan fabulösa rekord att vi borde omnämnas i någon slags rekordbok. Bland annat krossade rekord i slägga, kula, diskus och 1500 meter, där det sistnämnda kanske möjligen är det närmaste man kan komma en riktig idrottslig prestation framför TV:n med blodsprängda ögon och stela fingrar. Och hade det inte varit jag själv som innehöll det rekordet hade jag idiotförklarat själva genomförandet, men vad är en söndrig tumme mot ett svårslaget världsrekord på TV-spel.

Igår var det således dags för paus i spelandet och dagen tillbringades istället på stranden och i vattnet, lekandes och stojandes med boll. En välbehövlig rast från TV:n dessa solfyllda dagar. Men kanske är det dags för fler OS framöver. Stor-OS, mega-OS eller kanske bara ett helt vanligt jävla OS fyllt av peppring knappar...