Möte med konditor aus Süd-Tirol
Helt plöstligt var han bara där; en close-talker precis under näsan på en i sällskapet. Han sträckte fram näven och undrade vad vi hette. Han gick laget runt. Inte en gång avslöjade han själv vad han lystrade till för namn. Han besatt dock ett leende som ursäktade honom. När han fått veta allas våra namn satte han händerna i sidorna som bara en hurtig tysk kan, log leendet och sa... ingenting.
- Äh! Mm, so... what is your name?!
Han smilade upp sig än mer, vilket från början inte syntes vara möjligt. Leendet antog nu ett något konstlat och påklistrat utseende. Konstpausen han tagit briserade i:
- Dethleff!
Brillmongot som stod uppsmilat framför oss iförd ett snitsigt linne hette Dethleff, var en close-talker utan dess like och därtill med ett leende bortom denna värld. Det var knappt att vårt sällskap klarade hålla sig för skratt. Dethleff.
Vi utbytte artighetsfraser; varifrån vi kom och allt sådant där. Vi var från Sverige. Dethleff var från Süd-Tirolen. Vi undrade vad som fört honom till Italien och Milano. Han passade liksom nämligen inte riktigt in i sitt slitna linne, svåra solbränna och bruna sandaler. Vad gjorde han där bland alla kostymer och slipsar.
- Ajm a päjstrikokk, svarade han i bästa Arnold Schwarznegger-stil, ajm he' fü' a jopp aplikäjschon, fortsatte han nöjt och satte återigen händerna i sidorna och log sitt mest stora och påklistrade leende. Någon trodde han bakade gifflar eller kanske ett och annat wienerbröd, någon annan menade att han bakade stora pajer åt Omar i Ture Sventon.
Hur det låg till kom vi aldrig fram till för Dethleff fortsatte orera om att han varit i Milano förut für a jopp aplikäjschon. Den gången hade det gått sådär, han kunde ingen italienska nämligen. Nu hade han tillbringat 2 år i skolbänken och pluggat språket för att kunna få jobb som pastry cook i Milano. Dethleff förklarade för oss hur det fungerade när man lärde sig ett nytt språk. Han sa att man först kom till: "first level"
- ...änt dänn next level, dänn sekont level, dänn sö'd level, dänn få't level, fitt level...
Vilken level Dethleff låg på framgick inte. Vi gissade på omkring next level.
Vi önskade Dethleff lycka till med jobbsökandet och gav oss ut på gatorna i Milano. Vi såg en spetälsk och var på holländsk bjudning. En lyckad dag med andra ord.
- Äh! Mm, so... what is your name?!
Han smilade upp sig än mer, vilket från början inte syntes vara möjligt. Leendet antog nu ett något konstlat och påklistrat utseende. Konstpausen han tagit briserade i:
- Dethleff!
Brillmongot som stod uppsmilat framför oss iförd ett snitsigt linne hette Dethleff, var en close-talker utan dess like och därtill med ett leende bortom denna värld. Det var knappt att vårt sällskap klarade hålla sig för skratt. Dethleff.
Vi utbytte artighetsfraser; varifrån vi kom och allt sådant där. Vi var från Sverige. Dethleff var från Süd-Tirolen. Vi undrade vad som fört honom till Italien och Milano. Han passade liksom nämligen inte riktigt in i sitt slitna linne, svåra solbränna och bruna sandaler. Vad gjorde han där bland alla kostymer och slipsar.
- Ajm a päjstrikokk, svarade han i bästa Arnold Schwarznegger-stil, ajm he' fü' a jopp aplikäjschon, fortsatte han nöjt och satte återigen händerna i sidorna och log sitt mest stora och påklistrade leende. Någon trodde han bakade gifflar eller kanske ett och annat wienerbröd, någon annan menade att han bakade stora pajer åt Omar i Ture Sventon.
Hur det låg till kom vi aldrig fram till för Dethleff fortsatte orera om att han varit i Milano förut für a jopp aplikäjschon. Den gången hade det gått sådär, han kunde ingen italienska nämligen. Nu hade han tillbringat 2 år i skolbänken och pluggat språket för att kunna få jobb som pastry cook i Milano. Dethleff förklarade för oss hur det fungerade när man lärde sig ett nytt språk. Han sa att man först kom till: "first level"
- ...änt dänn next level, dänn sekont level, dänn sö'd level, dänn få't level, fitt level...
Vilken level Dethleff låg på framgick inte. Vi gissade på omkring next level.
Vi önskade Dethleff lycka till med jobbsökandet och gav oss ut på gatorna i Milano. Vi såg en spetälsk och var på holländsk bjudning. En lyckad dag med andra ord.
Kommentarer
Trackback