Snö?!
Idag begav jag mig norrut för snabbvisit hos föräldrarna. Jag lämnade ett vårigt Kalmar, där solen sken, fåglarna kvittrade och tussilagosarna kämpade om att komma först upp ur marken. Jag skulle åka norrut...
På morgonen hade jag läst om sagor i tidningarna; sagor som berättade om stundande snökaos. Jag antog att det som vanligt i tidningarnas värld handlade om banala överdrifter, varpå jag endast iklätt mig min rätt så nyligen inhandlade blottarrock, av somliga även kallad Matrix-rock. Hur som haver framförde jag mitt vidunderliga fartunder i maklig takt på rena, fina vårvägar. När jag sedan avtog från den europaväg som lämnar Kalmar mot norr, för att så köra på ödsliga småvägar, längre och längre bort från civilisationen, blev det alltmer påtagligt att de där tidningarna inte alls överdrivit. Det började bli mer och mer snö längs vägkanten och träden var fulla av snötyngda grenar. Temperaturen som i Calmare stad legat strax över 10-strecket hade nu krypit under nollgradigt och vid de handelsbodar jag passerade stod långa rader av huttrande kvinnor i hucklen och väntade på att få den dagliga ransoneringen av bröd.
Jag i min supersportbil klarade dock av att nå min slutdestination i oskatt skick trots mycket svår kyla. När jag klev ur bilen höll jag dock på att fullständigt avlida då termometern pekade på rätt rejält med minus. Jag skallrade tänder och såg mig omkring i det vinterlandskap som bredde ut sig framför mig. Jag kunde inte förstå att jag ens var i samma land, eller samma världsdel som den jag lämnat blott 2 timmar tidigare, men jag hade endast åkt 15 mil norrut, även om det kändes som jag befann mig en bra bit norr om polcirkeln. Resan gick dock bra, trots att jag säkerligen utgjorde en kraftig trafikfara, både för älgar, rådjur och medtrafikanter där jag satt med mobiltelefonen i högsta hugg och författade sms...
På morgonen hade jag läst om sagor i tidningarna; sagor som berättade om stundande snökaos. Jag antog att det som vanligt i tidningarnas värld handlade om banala överdrifter, varpå jag endast iklätt mig min rätt så nyligen inhandlade blottarrock, av somliga även kallad Matrix-rock. Hur som haver framförde jag mitt vidunderliga fartunder i maklig takt på rena, fina vårvägar. När jag sedan avtog från den europaväg som lämnar Kalmar mot norr, för att så köra på ödsliga småvägar, längre och längre bort från civilisationen, blev det alltmer påtagligt att de där tidningarna inte alls överdrivit. Det började bli mer och mer snö längs vägkanten och träden var fulla av snötyngda grenar. Temperaturen som i Calmare stad legat strax över 10-strecket hade nu krypit under nollgradigt och vid de handelsbodar jag passerade stod långa rader av huttrande kvinnor i hucklen och väntade på att få den dagliga ransoneringen av bröd.
Jag i min supersportbil klarade dock av att nå min slutdestination i oskatt skick trots mycket svår kyla. När jag klev ur bilen höll jag dock på att fullständigt avlida då termometern pekade på rätt rejält med minus. Jag skallrade tänder och såg mig omkring i det vinterlandskap som bredde ut sig framför mig. Jag kunde inte förstå att jag ens var i samma land, eller samma världsdel som den jag lämnat blott 2 timmar tidigare, men jag hade endast åkt 15 mil norrut, även om det kändes som jag befann mig en bra bit norr om polcirkeln. Resan gick dock bra, trots att jag säkerligen utgjorde en kraftig trafikfara, både för älgar, rådjur och medtrafikanter där jag satt med mobiltelefonen i högsta hugg och författade sms...
Kommentarer
Postat av: Martin Sköld
Du ska inte beresa dig så mkt. Bättre att stanna hemma. Usch ja, men vilken tur att mamma och pappa tar hand om dig nu=)
Postat av: Svar till
Hans mamma o pappa tar inte alls hand om honom. Mamman från bosnien är arg och har garanterat lika mkt höckle som kjoltygen vid vägkanten och pappan låter bara Fredde P laga mat till honom annars slår han unga Fredde P med en höna. (obestämd form singularis av HÖNA är HÖNOR, dock HONER i talspråk).
Trackback