caniggia

Igår gjorde jag chokladbollar, eller negerbollar som det hette förut. Jag gillar negerbollar bättre. Jag är uppväxt med negerbollar liksom. Klart är ju dock att ordet bildades i en tid när det kanske inte var så där alldeles helt rumsrent och oskuldsfullt som när jag sprang runt som barn och skrek att jag ville ha negerbollar. Dagens Nyheter skrev exempelvis följande under OS 1936: "Höjdhoppsnegrerna [...] verka -- förlåt att jag måste säga det -- mer apor än människor när de klänga sig upp i luften längs någonting som inte finnns, men som mycket väl kunde vara lianer"* och Svenska Dagbladet ville ju inte vara sämre så de skrev att Olle Tandberg blev trött av att "banka negerskalle"**, när han gick en tungviktsmatch under samma OS. Som sagt, inte fullt lika oskuldsfullt. Det kan därför vara passligt att säga chokladbollar, istället för negerbollar, även om man nu råkar vara uppväxt med det.

Förövrigt stod det i receptet att det skulle bli cirka 40 goda chokladbollar (förr: negerbollar). Jag fick bara 11. Dessutom såg mina inte ut som på bilden i kakbaksboken. Sedan tror jag inte riktigt mina chokladbollar (förr: negerbollar) hade samma konsistens. Fast så blir det om man inte följer receptet. Det är för mesar och imbeciller. Att följa receptet. Att följa receptet är som att rösta på sossarna för ens mor och far alltid gjort det. Kanske det mest menlösa som finns. Det och att följa receptet.

* DN, 3/8, 1936, s 10.
** SvD,  13/8, 1936, s 11.