caniggia

Ni känner till min inlånade rosa cykel. Nu har jag fått en ny cykel. Min alldeles egna. En blå. En fartvind av sällan skådat slag. Så det var dags att lämna tillbaka den inlånade rosa. Dessvärre var det pyspunka på den. Jahaja. Inte mycket att göra åt. En chans att få känna sig lite händig så där bara. Tummen sitter nämligen rätt så precist mitt i handen. Räcker med att sätta på sig snickarebältet, sjunka ned i soffan och se herr Timell slå i en spik liksom. Händighetskänslan sprider sig i kroppen. Nu var det dock på riktigt.

Skruva loss däck. Fastrostad mutter. Skruva loss däck. Ta ur innerslang. Söka pyspunka. Jättehål hittat. Ny slang måste inhandlas. Slut på Clas Ohlsson. Iväg till cykelreparatörn. Stängt. Klockan 12. 3 minuter för sent. Svettigt.

Tillbakalämningen av den inlånde rosa cykeln sköts således upp. Men vad är det för förbannad butik som stänger klockan 12 en lördag?! Folk köper väl för ända in i hela helsefyr inte kedjeskydd eller en ny tolvväxlad bockstyre halv 10 en lördagsmorgon?! Herrejesusjävlar, men chansen att få känna sig lite händig dyker ju upp igen därmed. Det är väl det som är det glädjande i hela kråksången.