caniggia

På cykeltur. Molnigt värre, men det värmde som efter ett sommaråskregn där jag for fram. Luften var alldeles stilla och nog kunde man ana den rosa himlen bakom molnen där solen gick ner. Rosa som min cykel. Eller min och min. Min inlånade rosa cykel. Som ett jehu gick den när jag förde den fram över ängarna i min ensamhet. Likt en übermanlig, välbehårad italienare lyckades jag bemästra den rosa färgen väl.

Ensam förresten. Jag hade ju min inlånade rosa cykel som sällskap och runt mig dansade älvorna i mängd. I en virvlande dans for de runt mig och ut över ängarna -- än hit, än dit. I skogsbrynet stod några troll med sina vättepolare och hånlog och skrattade i mjugg. De var bergis avundsjuka. På mig. På min inlånade rosa cykel.