caniggia

Finanskris; höjda reporäntor; banker på randen till katastrof; statskassor som går back; kokainpumpade finansvalpar, vars ångest växer än mer; panik och en och annan sansad analytiker. Det går inte annat än att förundras över hur fantastikt psykologin fungerar. Känns som om varenda kris blir en kris för att folk förväntar sig att det ska bli en kris. Det hela blir en självuppfyllande profetia. Kristankar föder och göder kris. Det är då det känns skönt att man investerat alla sina tillgångar på ett säkert och självförtroendehöjande sätt. För har man inga pengar att förlora finns ju heller inget oroa sig över. Dessutom är det ju som den gamla visan säger: den som inga byxor har han får gå med rumpan bar. Därför som jag investerade alla mina ofantliga tillgångar när det började pratas kris i kläder, så jag skulle slippa stå där utan braxor när krisen kom. Så nu har jag en ny garderob, men inga pengar på fickan. Känns tryggt. Också därför jag kunde slå upp fönstret, låta den höga höstluften strömma in, lägga mig under täcket och småmysande ta en tupplur mitt på ljusan dag utan att ha ångest över det rådande konjukturläget...