caniggia

Kan inte bestämma mig riktigt för vad som var bäst med helgen som var: om det var när jag såg Ernst Kirschsteiger på Pressbyrån; eller när jag såg två tyska nunnor som var två folkisar och ett halvt äpple höga komma dragandes på en klassisk shoppingbag på hjul i fint rutigt snitt; eller möjligen den där NHL-matchen jag var på. Kan ha varit det sistnämnda, men frågan är om inte de pundiga hippiefilmarna var höjdpunkten. De stod där på perrongen, som hämtade ur vilken 70-talsrulle som helst, så när som på den toppmoderna kameran. Filmade gjorde de. Tåg verkade det som. Passande på en perrong.



Helt säker är jag inte dock, men det känns som om de var höjdpunkten, så vida inte namnet på den kinesiska maträtten tar priset. Jag har reagerat på det förut: ma po doufo -- den koppärriga kärringens tofu. Kan ingen påpeka för resturanginnehavarna att ingen vill äta en tofu som någon ärrig kärring, kanske fortfarande full av vätskefyllda blåsor i fejjan, slevat ihop. Mår illa bara jag tänker på det. Namnet är ju dock putslustigt så det förslår. Lockar alltid till skratt, men eftersom jag sett det förut tar nog pundarna hem det ändå. Grattis pundar-hippiefilmare!