caniggia

Ni som följer den här bloggen som den förtjänar och som sig bör -- alltså sjukligt slaviskt -- vet att jag skrivit om en god vän till mig, som vi kan kalla Elof. Han har återigen nämnt att han tycker att bloggen bör handla mer om honom. Jag är ju därför inte heller den som är den utan tillgodoser ju gärna folk, även om underrubriken inte direkt är Om inget och allt och lite Elof.

Hur som haver lyckades Elof den här helgen med konststycket att, och nu varnar jag pryda läsare, beskriva precis exakt, in på detaljen, hur det gick till när han gått på toaletten och gjort det stora -- nummer två -- alltså klämt en kabel, byggt en nalle, lassat på, brummat, fräst en klots; kort och gott bajsat. Att beskriva detta görande gjorde han dessutom hela tre gånger på mindre än 24 timmar. På mindre än ett dygn delgav han oss alltså, om än på ett imponerat beskrivande vis, ordagrant och med ljud- och bildimitationer vad han mäktat under sina bajsningar. Två av dem är på tok för äckliga för att gå in på på något djupare plan, men det kan nämnas att de bland annat innehöll ljud som: -Uuäh! Prrffffft! Ssscchuuääsch!! Splasch!

Den som går att nämna i skriven form är tillsynes en fullt sann och riktigt berättelse och helt korrekt återgiven så som det gick till:
- Ni vet, när man gått och samlat va? Samlat på sig en massa. Så ligger det där i tarmen och bara väntar på att få komma ut. Jävlar vad ont det gör. Ont som fan. En stor klump bara. Som att föda. Aaahmmhhmm...
Vi andra nickade instämmande och höll med: som att föda.