Pack, löss och parasiter
Sitta på pass. Andas morgonluft. Ta en kopp kaffe. Sulta på en sockerbit. Lägga an. Krama av. Se den förbannade overallstudenten full av påsydda tygmärken stupa när denne ragglar hem efter någon putslustig, studentikos tillställning. Skulle slå allt att se dessa blekfeta, fräkniga, brillormar stupa. Fast det är klart. Det vore taskigt. De har ju anhöriga. Och alla har vi vår stund på jorden; å andra sidan: min skulle ju vara att få sitta på just ett sådant jaktpass. Vad skulle en som tyr sig till utilitarismen säga? Vad skulle gagna flest? Säkerligen jaktpass. Säkerligen. Sannerligen.
Att du orkar lägga ner tid på att störa dig.
Fällde några studenter redan på premiärmorgonen 1 sep. Gick på en ungtjur med 3 kvigor när jag var påväg upp till mitt pass. Hade bara två skott i bössan men jag siktade i mitten och fick med allihop.
Härligt Elof! Härligt! Underbart när jaktlyckan sitter direkt. Själv fällde jag en 16 taggare med en kviga. Hon verkade otroligt förvirrad efteråt. Jag la henne helt sonika under kniven och flådde henne (ryckte overallen), så nu lever vi lyckliga på en båt som tuffar runt i söderhavet. (Dessvärre var allt ovan inte sant.)
Jag förespråkar en mer kostnadseffektiv och snabbare lösning: massgasning.
Då tycker jag nog att vi tar det hela ett steg för långt åt det makabra hållet, dessutom tror jag även att vi frångår själva njutningen och frihetskänslan som själva jakten ger.