caniggia

I natt lirar Tre kronor-junisarna VM-final i Kanada, mot Kanada, inför en hel hög med fanatiskt galna kanadicker, som säkert är småfeta, inte amerikatjocka, men lite pizzafeta sådär, tillräckligt tjocka för att framstå fruktansvärt irriterande i sin kaxighet. Tjockisar ska vara glada och fryntliga som Edvard Persson, inte något annat. Oavsett hur många som är smygfeta där bland den kanadensiska publiken så är de svenska junisarna oehört trevliga att se på när de spelar sitt frejdiga spel.

Under min uppväxt närde jag en dröm om att bli NHL-proffs, ju äldre jag blir desto mer inser jag att det aldrig kommer bli verklighet, även om jag intalar mig själv att det i princip skulle räcka med att köpa ett par nya griller och snöra på sig, dra några skär på den nyspolade isen och köra några översteg -- NHL here I come liksom. Päjäärvi, Backlund och Tedenby lär förmodligen ta sig dit, om inte annat lär de firas duktigt i många år framöver om de tvålar dit Kanada inatt. Något jag ta mig sjutton tror de gör, Tedenbys dragningar på blå mot slovakerna fick mig att bubbelskratta. Underbart att se svenskarna spela så förbaskat flärdfullt och snudd på vackert, lite ryskt så där. Det klår de Kanada med.

Är då inte det en aningens underligt. Ni som läser den här bloggen har kanske noterat att jag har en förkärlek till den danske fotbollsspelaren Christian Poulsen, en gnuggare, en slitvarg, en kämpe. Majoriteten av alla andra fotbollsspelare jag älskar är också de riktiga jäkla hälssensklåpare. När det gäller hockey dock; då gillar jag de där tekniska lirarna. De sköna små som drar en 2-3 gubbar och stänker upp den i krysset efter att ha lurat upp målisen på borta-stå. Kan ha att göra med min vilja om att vara en aningens motvals, att inte riktigt vilja tycka som alla andra, att inte tycka som pöbeln om de där förbannad Denilson-finterna eller något annat ofog som dagens fotbollslirare kör med. För det är ju så man ska hålla på i fotboll om gemene man får säga sitt, och i hockey ska man ju vara hjärndöd och vilja slå sin motståndare på käften. Kan vara därför jag skulle älska om de svenska skönspelarna spöade äckel-kanadickerna med sin förbannade brunkar- och klubban-upp-i-arslet-hockey.