Från blekt SAS till mäktiga Sas
Hoppsan! Linderoth från SAS-ligan till Galatasaray! Hasan Sas är redan där. En annan gammal favorit Rigobert Song likaså. Appiah spelar i konkurrenten med stort K -- Fenerbahce. Slutsatsen blir alltså att alla bra spelare till slut hamnar i Miklagård vid Bosporens strand. Fattas bara att Bobo Balde drar dit så här på ålderns höst. Eller varför inte N'Daw i Sochaux. Fast han är för ung. I vilket fall som helst kommer jag inte kunna välja favoritlag om Sevilla och Galatasaray möts...
Undras just om Tobias kommer se ner på Hakan Sükür trots att Hakan är 1.91m, jämfört med Linderoths 1.77 i strumplästen. Hakan är ju trots att rätt stor hjälte där bortåt orienten. LInderoth kommer bli störst.
"Deras roliganer, dom brukade ej våld"
Det blev lite av Poulsen-show trots allt. Men det var ikke noget sjov, men det var en tillställning som hade allt: härliga mål, underbart anfallsspel och chanser hit och dit. Det var fotbollsgodis på hög nivå just precis till den därninga muppen beslutade sig för att springa in på planen och flyga på dommaren. Jag ska dock villigt erkänna att Sverige egentligen inte hade mycket att sätta dit, utan hade mest ett jäkla flyt i första halvlek, även om det fanns en å annan bra kombination.
När det kommer till det danska gemytet och deras roliganer så tog väl den myten slut för alla igår, även om snubben som kom in efter att lagen gått av planen och kontrade in ett mål var stor humor. Underligt att den danske producenten valde att visa de scenerna. Vanligtvis klipper de ju bort sånt där och visar lättklädda damer eller män i lustiga hattar istället, men det kanske också har med danskarnas skrala erfarenheter av dylika händelser att göra. Välkomna till verkligheten. Bilden nedan visar en av planvakternas något knapphängdiga insats när ärkemupp nummer ett springer in på planen. Till och med på Fredrikskans hade det sett bättre ut.
Någon som var fullständigt under isen utöver de danska vakterna var Anders Svensson. Gjorde han något rätt? Var han på planen hela matchen? Ett tag kändes det som att han kanske satt vid sidan om lite då och då. Av de som var bra tycker jag man kan nämna Elmander, Chippen och Micke Nilsson. Elmander en aningens bättre än de båda övriga. Isaksson räddar oss kvar i matchen flera gånger och förtjänar ett stort fång rosor.
Jag kommer förövrigt fortsätta älska Poulsen över allt annat och tänker aldrig erkänna något eventuellt misstag från hans sida. Rosenberg beter sig dock som en pajas just före han helt avsiktligt går in med sin mage i Poulsens hand. Rosenberg avlossar då vad som ser ut som ett slag med avsikt att döda. Poulsen med sina superkrafter och eminenta reaktionsförmåga lyckas undvika en större skandal än den som sedan skedde igår...
Är det Martin Ljung som är högerback?!
Andreas Isaksson
Niclas Alexandersson
Olof Mellberg
Petter Hansson
Mikael Nilsson
Christian Wilhelmsson
Tobias Linderoth
Anders Svensson
Fredrik Ljungberg
Johan Elmander
Marcus Allbäck
Möjligen inte något att säga något om sådär vid en första anblick, men vid närmare studerande så noterar man att Mikael Nilsson spelar vänsterback. Ok. Han har gjort det förut och klarat det bra. Mot Holland i EM-kvarten bland annat. Dessutom är han en klok spelare som inte gör något överilat. Högerback spelar då? Alexandersson?! Jag förstår inte alls. Alexandersson?! Han är förvisso också en klok gubbe, men han är ungefär 68 år gammal, lider av ledgångsremautism och har kraftigt nedsatt hörsel som kommer bli hårt lidande på Parken. Vad enda in i glödheta helsefyr tänker Schleebrügge och framförallt Stenman nu? Petade av en ålderman från ett dynggäng i den 27:e-rankade ligan i Europa -- Allsvenskan. Lägg därtill att han inte ens är back egentligen utan mest en rundningskon. Faktum är att vaktmästaren på Nya Ullevi städade bort Alexandersson för någon vecka sedan just på grund av att han förväxlades med en kon. Synd att någon råkade öppna förrådet...
Lagerbäck ska dock ha cred för att han bänkar Zlatan, men i övrigt är han en pajas och jag hoppas innerligt att det går vägen trots detta. Dock tror jag ju på 2-1 till Danmakr. Poulsen-show
Some svek, Anders vek?!
Jahaja. Då var det dags för landskamp i fopoll igen. Den här gången är det dags för ärkefienden Danmark och inte något litet pluttefnaskland lite till höger på den gröna ön. Ända sedan den 3 augusti 1611 -- dagen då Krister Some svek vårt rike och utan skam överlämnade Kalmar slott i danskens händer -- har jag avskytt det cigerettbollmande folket intill märgen. 
Nu ljög jag. Jag gillar danskarna och deras tillsynes bekymmerslösa leverne. Dricka pilsner, puffa cigarett och äta pølse till förbannelse helt utan skrupler. Att sedan deras mittfältsgigant i mitt tycke tävlar med Stefan Schwarz om titeln som världens bäste fotbollsspelare genom alla tider gör inte saken sämre. Vi pratar nu naturligvis om Sevillas Christian Poulsen, Årets Fodboldspiller i Danmark i 2005 og 2006. Landsholdsspilleren som også kåredes til sommerens bedste indkøb i La Primera Division. Det är inte kattskit precis.
Danskarna lirar ett frejdigt spel som får det svenska tjongalångt-från-Olof Mellberg-spelet att framstå som något från en annan tidsålder. Att storrökarna samtidigt verkar vara mer öppna än dygnet-runt-öppna servicebutiker läggs inte heller direkt på minuskontot. De uppblåsta superegona i det svenska landslaget, som verkar tro de är Guds gåva till fotbollsvärlden, har en del att lära av våra vänner på andra sidan Öresund. Men. Förhoppningsvis håller vårt försvar stängt imorrnkväll och blottar inte strupen lika enkelt som den förbannade Krister Some. Vi får inte ge upp utan strid. Fast med tanke på att gnällkärringarnas gnällkärring Anders "korttjock" Svensson åter är i träning så finns inte mycket att hoppas på vad det gäller den biten. Glädjebesked basunerade Expressen ut det som. Ungefär som att skriva: "Glädjebeskedet: Hitler lever". Nej, förlåt. Nu gick jag för långt. Anders kan inte rå för att han har ett födelsemärke på näsan. Men han borde ta bort det. Vad nu det har med gnällkärringar och Hitler att göra.
Nåväl. 2-1 till danskarna efter Poulsen-show.
Upplysning
Frågan är vad det hela berodde på. Känslan jag fick var att det inte vara några 2000 lux som strålade ner på planen utan snarare ljuset från lampan Skyar med 3 stycken energilampor inmonterat. Berodde då detta på att Gais snålade och vägrade sätta på eljuset för att spara på energikostnaderna. Kanske är Gais långt gågna i sitt miljötänkade och ger fullständigt blanka sjuttsingen i om vi fotbollsfrälsta tvingas se matcher i ett dimmerljus värdigt en Gillestuga från 70-talet.
Ärligt talat borde det vara någon slags bestämmelse och gräns på minsta tillåtna luxtal där nere på planen när det vankas TV-sändning, likt det är i hockeyn. För länge sedan var det vi såg en match mellan Timrå-Södertälje på pissgul is. Finns det ett dylikt regelverk i fotboll efterlevs det föga och de som blir lidande är vi fopollsfantaster. Fast det är klart. Gais räknade väl inte med några TV-tittare när bönderna från ostkusten kom på besök, även om vi säkerligen var långt fler än de närmast sörjande som bildat böghög i ena kurvan på ett ekande tomt Ullevi...
Svettiga ostfrallor och pengar som flödar?!
I korthet syftar artikeln till att ge en syn på vad det görs i svensk fotboll åt den skrala ekonomin, Allsvenskans bedrövliga rankning och vad för åtgärder som kan tänkas behövas för att få rätsida på problemen. För, med artikeln som utgångspunkt finns det en del att göra. Den svenska fotbollen har missköts alltför länge av blekfeta
muppar i slips med sympatier åt vänster. Allsvenskan håller på att kvävas av sossesverige. När det gäller sjukvård, skola och äldreomsorg kan man säga vad man vill, men när det kommer till fotboll är det bättre att klubbarna själva får bestämma över sitt kapital och minska centralstyrningen från i det här fallet SvFF (och staten i viss mån).
För att fritt citera artikeln så måste den svenska elitfotbollen ta farväl av folkhemmet för att kunna frodas. Elitklubbarna måste profilera sig och hitta en identitet. De måste lära sig marknadsföring från grunden. Kalmar FF är ju ett lysande exempel på hur illa ställt det är i den här frågan. För att växa ytterligare måste det värnas om kapitalet och hur göra för att få det att växa? Exempel som ges är att i länderna Sverige och Portugal bor ungefär lika många, och städerna Göteborg och Porto är lika stora. Människorna i Göteborg är rikare och näringslivet är ekonomiskt starkare, vilket också gäller de båda länderna i stort. FC Porto omsätter trots detta 10% mer än de 14 klubbarna i allsvenskan tillsammans...
Vidare berättas det att privata investerare satsar 1,1 miljarder svenska kronor på en ny toppmodern golfbana i någon liten bonnhåla i mörkaste Småland. En större summa än vad som lagts på svenska fotbollsarenor de senaste 50 åren. Felet som det sägs bero på är att känslan som Allsvenskan förmedlar inte är den rätta. Det finns ingen anledning att investera i den allsvenska produkten helt enkelt. Vilket kan vara förklaringen till varför sponsorerna snarare heter Voltas kranlyft eller Sodas billackering och buss och inte H&M, Volvo, ABB, SKF eller Ericsson. Volta och Soda känner sig säkerligen ha lite mer gemensamt med kaffe och en svettig ostfralla än marknadscheferna på Volvo.
Samtidigt sitter klubbledarna där på sina feta sossearslen och undrar varför ingen gör något. I sann jantelagsanda sitter de och väntar på att kommunen ska ta tag i exempelvis arenafrågan, eller att SvFF med Herr Lagrell i spetsen ska komma springades med pengar från något halvpissigt sponsoravtal med Svenska Spel, istället för att själva försöka göra något åt saken genom att ragga pengar hos näringslivet och fotbollsintresserade potentiella privata investerare.
Jag har alltid blivit förbannad på svenska spelare som säger att de ska bli proffs trots att de redan är det i praktiken. De arbetar inte som brandmän, brevbärare eller banktjänstemän. De är fotbollsspelare. Nu som först har jag förstått vad de menar. Det är klubbarna som är amatörer... Allsvenskan andas folkrace.
För djupare läsning och mer skrämmande exempel på att svensk fotboll är svårt misskött så rekommenderar jag det senaste numret av Offside (#3 -07).
Den engelska bedrövligheten
John Arne Riise sa en intressant sak efter matchen igår: "Det är världens bästa och tuffaste liga, och det bevisas ju av att det är minst ett engelskt lag i final igen. Tre lag i semifinal är fantastiskt." Han syftar då på den engelska ligan. Det smärtar mig att erkänna att han har rätt, men å andra sidan går det snudd på att ta som ett bevis för engelsk fotbolls bedrövlighet. För ärligt talat? Hur många spelare kommer från England i de där lagen. Paul Scholes? En halv med andra ord. Och hur många av dem tränas av en renrasig engelsman?! Ferguson må komma från de brittiska öarna, men om jag förstått det rätt så är det den där señoren som sitter bredvid som viskar till Ferguson hur han ska spela. Summan av kardemumman blir alltså att engelsk fotboll är skit, men den engelska ligan bäst. Ok?
Ställer vi samtidigt intresse och folkmängd i paritet med vad det engelska fotbollslandslaget åstadkommit så måste det vara kanske världens absolut sämsta landslag. Bedrövlighetskoefficienten måste ligga någonstans på säg 1,12; 2,32. Någonstans där.
Japaner, japaner, japaner...
Nedan följer ett av de kanske mest underhållande fotbollsmålen som gjorts. Minst.
Vill ni se fler mål av liknande kaliber ordinerar jag följande länk.
Superlag och gymnastiktaktik
Han väljer att sätta in tre stycken herrar på det svenska mittfältet som samtliga är mitt uppe i försäsongen och som samtliga passerat bästföredatum och har en fin liten begynnande rund kula på magen. Främst avser jag nu här Anders "Taco, korttjock" Svensson. Vad sänder det för signaler till övriga lagmedlemmar och då allra mest till de två som spelar i Lyon respektive Roma -- två av europas allra bästa klubbar. Det börjar bli dags att inse för Lagerbäck att det trots allt inte är någon slump att vissa lallar omkring på träningsmatcher i gråkalla Sverige och spelar mot superlag som Partille och Falkenberg.
I mitt tycke sänder en sådan startuppställning som den igår signaler till de andra att matchen inte ska vinnas utan 0-0 räcker fin fint. För vem kan ärligt säga att de tyckte det var kul att komma i samma lag som alla de som blev valda sist på gymnastiken de gånger läraren trilskades med att inte låta Becke och Hanson som vanligt dela upp klassen mellan sig. Inte var det någon kämpaglöd som tändes i vart alla fall. Men kanske var det så att Lagerbäck tänkte att vilja slår klass och satte in sämre spelare än Nordirland förfågade över, för att på så vis slå klassen på ren vilja. Dessvärre tröt den sistnämnda.
Om nu Rydström mot förmodan skulle vilja spela i det svenska landslaget torde receptet vara enkelt. Sluta springa så förbenat och trycka i sig några pizzor i veckan för att bygga upp en stabil hydda. Landslagsplatsen skulle vara gjuten. Om bara Lagerbäck tittade på Kalmar FF emellanåt skulle Brasse-Lasse ha en chans utan att anstränga sig nämnvärt.
Anglofili och Tjongavallen
Henrik Larsson debuterar inom någon timme mest troligt på den högsta engelska nivån och det i Manchester Utd. För några månader sedan spelade han bland annat på Fredrikskans. Henke var bra i allsvenskan, men inte låg det något magiskt skimmer över hans bedrifter. Han flyttar till Old trafford och vips är han helt förbannat så in i bänken bra. Eller?!
Som vi alla vet har svenska lag det nedrans svårt att kvalificera sig till de europeiska cuperna, om man nu inte räknar Royal League dit, i så fall lyckas fyra lag varje säsong. Till de mer erkänd och snäppet mer internationella cuperna går det dock sämre. Beror det då på att svenska lag är så äckligt dåliga? Ja säger vissa, nej säger jag. Det råder ett visst mått av anglofili i detta land, med en enorm övertro på utländska spelare och lag. När sedan svenska lag ska möta ett utrikiskt dito är de fullmatade med kvällspressens historier om svenska lags bedrövlighet och den svenska klubbfotbollens redan dåliga självförtroende får sig ännu en knäck. Med en förlust som följd.
Beror detta då helt och hållet på medias negativa bild av klubbfotbollen i vårt avlånga land? Naturligtvis inte! Vi är sämre, framförallt på grund av att vi inte bor så många här. 9 miljoner för att vara exakt. Av dessa är det inte speciellt många som är spelklara. Flera tycker boule är en mer passlig sport. Men om våra gossar istället skulle vara pumpade med ett självförtroende a la amerikaner skulle de fortsätta gneta på vid ett 1-0 underläge mot lag från bortre Syldavien.
Ovanstående resonemang går också i mitt tycke att tillämpa på svenska spelare som blir utlandsproffs. Om vi tar exemplet Henke Larsson. Han kommer till Manchester Utd. som en betrodd spelare med fullt stöd i ryggen. Även om en viss press på honom då tillkommer antar jag att det är förbannat mycket skönare med press på sig och stöd än att inte känna förtroende och sedan vara tvungen att levera när man ges chansen. Var leder då mitt resonemang? Jo! Utan att jämföra spelarna mer tror jag att också Marcus Allbäck hade leverat i den röda tröjan, med det stöd Henkeponken har just nu.
Summa sumarum blir således, även om det troligtvis nu kommer som en chock för flertalet, den engelska ligan är kraftigt överskattad och det mesta inom dagens toppfotboll handlar mer om omgivningens syn på spelaren, spelarens självförtroende och förtroendet dennes ges än om var på klasskalan man befinner sig. Sätt Frank Lampard på Tjongavallen i några år så får vi se hur glamorös gloria han har sedan...
Fartygsflanör i offsideposition
Förövrigt är det ju helt underbart det här med vädret som nu kommit över oss, inte minst för en vårflanör som mig själv...
Till alla musikfantaster där ute: - Håll utkik efter Pastish...
Topp 3 Fartyg
3. Star Clipper
2. Scandinavian Star
1. Jan Heweliusz (Jan Havereliutz)